Min sambo är mytoman!

Tyvärr. En mytoman är en mytoman är en mytoman. Du kommer aldrig, hur du än försöker, tjatar, gråter, ställer mot väggen få honom att sluta. Det här är sjuka människor utan insikt om hur sjuka dom är.

Så antingen lär du dig leva med att alltid dubbelkolla allt. ALLT!!! och utgå från att vad han än säger så är det en löng tills motsatsen bevisats.

Eller så lämnar du honom.

tror du han inte förändras ens om jag får han att söka hjälp?

Troligen inte. Mytomani är svårbotat och han verkar inte riktigt själv inse att han har problem.

Min erfarenhet under mitt liv av dessa människor är dessvärre nej.
Det här är personer som lever i sin egen lilla värld och dom VET att det dom berättar är sant, där är problemet.

Din sambo VET att han vunnit dom där pokalerna på sin kampsport. Om du skulle försöka med rationella argument som att du visar inköpslistor från en webshop så kommer det

-Jo, just det. Dom försvann i flytten så då fick jag köpa nya från firman som gjorde dom som jag hade innan dom riktiga förstördes. Men dom fick jag innan vi träffades älskling.

Tyvärr, det är så här dom fungerar. Dom har lögnen som livsform och du kommer aldrig kunna göra något åt det. Jag önskar at det fanns mer positiva saker att hjälpa dig med men det går inte. Du kan få honom att sluta för et tag men sen börjar det igen.

Har en tidigare bekant som VET att han är golfpolare med Peter Forsberg (och gudfar till hans barn), har flugit F-18 Hornet över Gazaremsan tillsammans med Israeliska flygvapnet, har en Specialbyggd chevrolet som tillhört Shaen av Iran.

Han VET detta och det finns inget man kan göra åt dessa berättelser som är så hårresande osannolika att det inte finns nog med skämskuddar i världen för att gömma sig bakom när han sätter igång.

Kunde faktiskt inte låta bli att skratta när jag läste detta inlägg...alltså hur han har kommit på dessa historier.

Iof det är inte roligt att dessa personer är så pass sjuka att de inte kan dra gränsen mellan en påhitt och sanning. Måste vara jättejobbig för andra i deras omgivning

men han erkände sina förra lögner han visste då att de var lögner, inte riktig myoman då även om jag blir lite rädd av dit inlägg för det stämmer på han i viss grad. för jag tror han vet sin lögner!

Det finns kanske olika grader av mytomani? För om han är medveten om att han ljuger så är det i alla fall en början.

Varför ljuger mytomaner egentligen? Beror det på låg självkänsla, att de ska känna sig speciella?

Om han erkänner att han ljugit när han avslöjats och ställs mot väggen så verkar det som sagt som att han inte är lika "sjuk" som en mytoman som vägrar inse och erkänna och lindar in sig i ännu fler osannolika lögner.

Gud vad jag känner igen mig. Jag har barn med en mytoman, tyvärr har min son börjat i frågasätta om hans pappa ljuger för honom, jag blev då tvungen att säga "din pappa töjjer lite på sanningen":( Innan vi fick barn bodde i tillsammans i några år och jag hittade gömda räkningar för en hyr tv som han sa sig ha köpt lååångt innan vi blev ett par, men räkningarna fortsatte strömma in. I bland kom han inte hem efter krogen då drog han valser om att det blivit rassia på festen och han satt häktad hela morgonen, jag dubbelkollade allt och insåg snabbt att han ljög (det fanns inget häkte där han sa sig suttit). Han ljög om banala saker till livs viktiga! Han har hittat på historier om mig till polis och olika myndighets personer, anmälan har lagts ner då han saknat bevis och polisen har flera gånger undrat vad han vinner på att göra som han gör för inget har lätt till åtal. Men för mig har har psykiskt trakasserat mig i alla år med dvs lögner, och jag anser honom farlig och har inte mer kontakt än vad jag måste. För ditt barns skull skulle jag tänka till en extra gång.

ja det är de jag gör men jag är i en sådan punkt i livet att jag faktiskt inte skulle klara mig utan han!
 annars hade jag bara gått ut genom dörren idag...

du måste välja....

Jo, man kan inte annat än att garva, men det är ju bara tragiskt egentligen. Historierna är många och fullkomligt bizarra om denna man (hans bror är likadan desvärre).

Nu är ju inte jag någon psykolog och ska väl inte ta på mig att analysera psyket på dessa alltför mycket. Men i den här personens fall s tror jag att mytomanin helt enkelt är ett (omedvetet) sätt att fly vardagen som består av följande.

Vid 50 års ålder har mannen "åstadkommit".
Inget eget boende. Bor på övervåningen hos en gammal farbror ute på landet efter att ha blivit vräkt från sitt förra boende pga att lägenheten blivit totalförstörd av kattpiss samt avföring från desamma som låg överallt (berättat av en av de som hjälpte honom att flytta) En dotter som pga sin pappas lägner inte längre vill ha med honom att göra. Arbetslös, har haft ströjobb de senaste 10+ åren och har inte kunnat hålla en anställning mer än några veckor i taget pga lögner, stölder med mera. Inte en enda krona i sparade pengar men ett skuldberg som växer oavbrutet, inte bara räntor till de banker som en gång gav honom kredit utan även till vänner som av någon outgrundlig anleding gett honom lån. Har aldrig lyckats ta körkort. Skickade ut et mail innan sin 50-årsfest om att "Skänk hellre en femhundring till mitt bankkonto och märk det med "Lappen. " Givetvis söps dessa pengar upp med förklaringen att "Banken måste gjort något för jag fick aldrig några pengar". Han tvingas nu i ur och skur cykla på en gammal damcykel till och från staden han bor utanför, en sträcka på  mil enkel väg. Så vad jag, helt amatörmässigt tror, är att för att "komma undan" detta helvete som är hans vardag så skapar han helt enkelt denna alternativa verklighet som är så övertygande för honom själv att han faktiskt VET att detta är hans liv. Om han skulle sätta sig ner och fundera på vad han åstadkommit under sina 50 år på jorden och att det faktiskt, med största sannolikhet, aldrig kommer bli bättre så tror jag faktiskt att han kommer ta livet av sig.

Det här blev långt men kan kanske ge en inblick i varför en del håller på med detta ljugande, men det finns naturligtvis fler anledningar.

Jag förstår att det är svårt och svårare lär det bli. Passa dig för att blanda ekonomi, samt stå inte på några kontrakt som du inte har full uppsyn över. Mitt ex hade ingen respekt för pengar och kunde lätt strunta i hyran och dra utomlands i stället, hände flera gånger när ingen tog hand om honom av de tjejer han hade efter mig. Vid flera tillfällen har dagis och skolor fått höra lögner, som jag blivit konfronterad om. Vid ett tillfälle sa han att han aldrig godkänt skolan sonen gick på och att jag skrivit "pappa avliden" på sonens papper för att få en skol plats. Vilket jag såklart aldrig gjort, Det kunde bli ganska obehagliga påhitt och jag har många gånger i frågasatt min egen trovärdighet då han kunde vara så övertygande och manipulerande mot människor i min omgivning. Det är farligt och väldigt psykiskt påfrestande med dessa lögner, de kan rent av förstöra livet för någon. Nu är det mycket möjligt att han har större problem än bara lögnerna. Men förbered dig på att kanske behöva spela in alt. Ha någon med vid viktiga beslut, så han inte kan vrida på det som sagts eller tulla på sin sanning. I dag lever jag med en man som är ärlig av sig själv, han ljuger aldrig (kanske en vit lögn) men det känns normalt, det har alltid varit viktigt med ärlighet för mig och har även blivit för min son. Jag är dock glad att han upptäckt sin pappas lögner "SJÄLV". Det händer att jag skrattar åt saker sonen berättar som pappan har sagt, för mitt i allt elende så är det så otroligt komiskt att han lever i en drömvärld. Ibland kommer jag på mig själv ifrågasätta människors trovärdighet pågrund av allt konstigt mitt ex hittat på under åren, ärligt talat så hör man rätt snabbt när någon ljuger och då ringer varningsklockor direkt hos mig. Lycka till

dom låter väldigt lika dock så har min sambo aldrig ljugit på något sätt som får mig att se illa ut eller gjort mig något trubbel mer än att jag blir ledsen för lögnerna han kan dra om sig själv, han har haft väldigt väldigt jobbigt i sitt tidigare och jag tror mycket beror på hans dåliga självkänsla (därför pokalerna tex.)
jag ska konfrontera honom vid ett bra tillfälle och om han inte söker hjälp denna gång så går jag.

Jag lever oxå med en mytoman, dum som jag är stannar jag fast jag vet hur det är och att han ALDRIG kommer bättra sig, förmodar att tryggheten e viktigare än mitt eget välbefinnande...

Vi hade inte varit tillsammans länge innnan jag kom på att han ljög, han berättade den ena historien efter den andra, han hade eget företag, ägde tre dyra lyxbilar, men dem fanns i ett garage länge upp i landet så det gick inte att kolla på dem, redan där började min klocka ringa, men nykär och blåögd som man var så sopade jag det under mattan.
Sedan kom den ena lögnen efter den andra, de e allt från helt små onödiga lögner till stora påhitt, han känner alla eller nån han känner, känner alla, han fejkar telefonsamtal för att verka viktig, hade enligt egen utsago ärvt 32 miljoner men kunde inte röra dem för hans revisor satt på dem, kollade  upp honom på KM då hade han 250000 i skulder, kanske skulle använt en av sina miljoner till och betala av?

Det kvittar hur många ggr man ställer honom mot vägen, man kan slå sanningen i huet på honom, han hittar bara på en annan lögn.

De va bara i korta drag, pallar inte skriva allt...:)
saken e väl den att ja e dum som stannar, men som det är så jobbar han borta, e borta två veckor och hemma en så de känns som om ja står ut med hans lögner, när han e på jobb skiter ja fullständigt i vad han ljuger om, ja känner inte dem folken och vill inte lära känna dem...:) 

tvingade honom att söka hjälp oxå, han lovade dyrt och heligt att han gjorde det för min skull...
Efter några månader kom räkningarna på uteblivit besök hem i brevlådan, fast ja tillomed körde honom till sjukhuset så sket han i att gå dit, när jag ställde honom mot väggen, så skulle han ringa och snacka med dem för han HADE vatt där 

det du skriver är som på pricken att jag skulle ha skrivit! läskigt men skönt att de finns fler!