Vad er är mörkaste hemlighet?

Jag har rökt hasch sedan jag var 14. Är 30 nu och ingen i min familj eller "normala umgängeskrets" vet, och dom kan nog inte tänka sig det heller. Har aldrig åkt dit för det, eller för något annat heller.

Är småbarnsmamma med utbildning, jobb och normala intressen och tycker att cannabis självklart borde legaliseras som det lättare alternativet till alkohol, som jag inte gillar alls, men det skulle jag aldrig erkänna öppet.  

Jag tänder på småpojkar.....ca 50+  sådär

Har varit en av hans scheikes kvinnor, och saknar smisk varje dag :(

Jag pratar ständigt för mig själv och har långa haranger då jag kan låtsas att jag är med i en talkshow eller nåt. Helsjukt! :P

Jag älskar min man, men jag är inte kär i honom :(

Ångrar min dotters namn.

När jag är ensam hemma så tar jag fram cd skivan med pojkpandet the pink´s och lyssnar på dem. Tröttnar aldrig på dem

Är fruktansvärt svartsjuk på min svägerska. Hon har typ "allt" däremot har jag en son, och inte hon och jag vet att hon hoppades på att hennes tredje dotter skulle vara en son, men tji fick hon, ett par år senare fick vi våran son hehe...har funderat på att vara otrogen och se till att jag blir gravid och sedan säga till min man att det är han som är pappa. vi är tvungna att genomgå ivf för att hans spermier är så dåliga. men jag skulle aldrig kunna göra en sådan sak IRL.

Jag skar mig i armarna när jag var i 19-20-års åldern.

oj oj, har en massa skelett i garderoben, men nu tänker jag inte ta upp något mer ( o ja, det finns mer ) så tack för mig då

Fyy... stackars dina små barn..

Jag har rökt hasch sedan jag var 14. Är 30 nu och ingen i min familj eller "normala umgängeskrets" vet, och dom kan nog inte tänka sig det heller. Har aldrig åkt dit för det, eller för något annat heller.

Är småbarnsmamma med utbildning, jobb och normala intressen och tycker att cannabis självklart borde legaliseras som det lättare alternativet till alkohol, som jag inte gillar alls, men det skulle jag aldrig erkänna öppet.  

Jag älskar inte mannen jag är gift med (ingen annan man heller), stannar kvar i äktenskapet för att jag inte skulle klara av att vara utan barnen....och för den ekonomiska aspekten. Jag arbetar deltid med mycket lägre lön medan han har kunnat göra karriär eftersom jag varit hemma med barnen, han har skyhögt pensionspar och lön. Fan vad jag irriterar mig på att jag gått med på det samtidigt har jag inte ångrat 1 sekund tiden jag har haft/har med barnen. Den tiden kan inte mätas i pengar men tiden märks om vi skulle separera. Håller förmodligen ut tills barnen flyttat hemifrån och klarar sig själv. Ibland finns det små ljusglimter av lycka med maken och det är där jag tankar kraft till att fortsätta. Mitt eget val, jag vet och min egen hemlighet....