elmadumle skrev 2012-09-12 09:47:08 följande:
Ts man är inte någon övermänniska för att man är mamma, det är inte konstigt att ni inte har orkat med att fixa allt, det gör nog ingen i eran situation. Man får göra det bästa av det helt enkelt och ni har ju kontakt med vården om eran son, ni är medvetna om hans problem med vikten och gör så gott ni kan. Det finns de som inte bryr sig alls. Ni gör allt för eran son som går att göra i dagsläget, det är synd bara att ni inte kunnat få någon avlasting, jag hoppas de hittar någon som kan avlasta er snart, det behöver ni som föräldrar och framför allt som par. Skäms inte för något, ni gör redan allt ni kan och orkar för eran son.
Jag önskar er lycka till med eran son och att ni får den hjälp ni behöver i framtiden också. Kram
Tack.. Mina ögon tåras av att någon kan se förbi allt, tack!
Det är otroligt kämpigt och vi gör allt för vårt barn men det har som sagt inte räckt.
Avlastningen har vi gett upp hoppet om. Man får kämpa vidare själv. Dock har vi den enorma turen att ha dispans på dagis så sonen kan få leka av sig och vi få lite andrum.
Dock går många dagar åt för att gå på möten då jag har några diagnoser *skäms*
Har inte fått nån vidare hjälp med detta mer än mediciner. Så även där kämpar vi i motvind.
Jag är en otroligt varm och mjuk mamma. Min son är den som kramas mest av alla på dagis, de andra barnen saknar han när han är hemma och är sjuk, för han ger så goa kramar. Trots allt har vi ändå lärt han något bra.
Jag hade en förlossningsdepression de första två åren ca. Jag fick ta mig ur den själv. Jag älskar min son men ingen annan. Ett pris jag får betala.
Jag är 100% sjukskriven och sonens pappa likadant. Jag tvingas gå på försörjningsstöd då jag blev nollad på FK för 7 år sen.
Har försökt att arbetsträna men det går inte. Drömmer om att kunna arbeta nån gång igen.
Men inget för mig är viktigare är mitt barn. Och ändå har jag misslyckats.
Trots att jag är psykiskt sjuk på många sätt så har jag aldrig slagit min son. Jag är inte den mamman ni ser i affären som skäller på sitt barn. Jag har högre krav på mig själv än det är rimligt att ha.
Matbiten har totalt falera som sagt. Vi äter nog bra mat, jag lagar mycket från grunden då jag inte kan äta så mycket halvfabrikat. Men det är glass och bullar som ställt till det.
Och vi håller nu sakta på att dra in på allt sådant.
Vi äter 9 av 10 ggr grönsaker till maten. Har gått över till lättmjölk och ger han fiberbröd och fiberknäcke (sånt med fibrer i alltså)
Vi använder grädde och sådant i mat kanske 3 ggr per år då jag inte själv kan äta detta längre.
Vi har tagit upp detta med övervikten på BVC.
Sist var för nån månad sen. Vi fick rådet att aktivera honom mer. Inte ens dagis kan förstå hur detta ska gå till. Han är inte still många stunder på en dag.
Det är mer så att vi försöker locka han till att sitta still men det är svårt.
