• Anonym (Nykomling)

    Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna

    Hej!

    Jag har desperat letat efter information och berättelser om hur det är att komma ut ur garderoben som vuxen, men det verkar vara helt omöjligt.
    Efter att ha pratat med HBT-jouren har jag förstått att det är väldigt vanligt, särskilt för kvinnor att komma ut med dessa känslor sent i livet.

    Att komma ut senare i livet ger en lite annan problematik än att komma ut som tonåring.
    Jag har haft väldigt svårt för att acceptera de här känslorna som jag förnekat under större delen av mitt liv och jag har levt med enorma skamkänslor. Jag bär på stora skuldkänslor över att vara orsaken till att min familj måste splittras, att mina barn ska leva med skilda föräldrar och att jag kommer såra min man.

    Det har tagit mig över ett år att bearbeta känslorna och acceptera det faktum att jag som tjej gillar tjejer. Jag har ännu bara kommit ut för mig själv och för en vän.

    Det skulle vara intressant att få höra era berättelser om hur era komma-ut-process gick till och var i livet ni befann er då. Det skulle även vara skönt att komma i kontakt med er andra som är på väg att ta det stora klivet ut ur garderoben och in i livet.
     

  • Svar på tråden Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna
  • Anonym (Transsexuell)
    Anonym (Heja dig!) skrev 2012-11-19 22:36:15 följande:
    Vilken cool film! Någon sorts livsglädje, jag satt och log mig igenom hela filmen. Man fattar att den måste vara grymt inspirerande och "förlösande" om man känner igen sig själv i henne. Lycka till!
    Jo, Jesslyn är min stora idol även om hon nog skulle hata att bli sedd som det idag då hon försöker leva ett vanligt liv med sin pojkvän. Men hon är så stark och har sån inre driv att man blir grymt avundsjuk. ^^
  • Anonym (Nykomling)
    Anonym (Transsexuell) skrev 2012-11-20 02:30:08 följande:
    Jo, Jesslyn är min stora idol även om hon nog skulle hata att bli sedd som det idag då hon försöker leva ett vanligt liv med sin pojkvän. Men hon är så stark och har sån inre driv att man blir grymt avundsjuk. ^^
    Såg också filmen. Vilken förvandling! Hon är ju riktigt snygg som kvinna, jag hade aldrig gissat att hon varit man tidigare.
    Det måste vara otroligt befriande att få leva enligt sitt sanna jag och följa sitt hjärta oavsett vilken läggning man har. Jag längtar verkligen efter att få vara öppen med vem jag är. Jag hoppas att du hittar rätt hjälp så att du kan få förverkliga dig själv. Håller tummarna för dig.
  • pontus1992
    Anonym (Nykomling) skrev 2012-11-02 10:39:16 följande:
    Eftersom jag hört andra homosexuella säga att de alltid känt sig annorlunda och att de visste redan som barn att de var gay, så har jag haft väldigt svårt att tro att jag efter 30 års ålder ska komma på att jag är det. Dessutom trodde jag att jag var som alla andra när jag var barn. Mina känslor och fantasier om andra tjejer har jag bortförklarat med att jag har ett tråkigt sexliv och en dålig relation.
    När jag började fundera på skilsmässa försökte jag visualisera mig själv med en ny man, och det funkade bara inte. Jag vill verkligen inte ha en ny man, även om han vore min ultimata partner så när det kommer till kritan så har han faktiskt en manskropp.
    Jag vill ha en kvinna, så är det bara

    Mitt nästa steg blir att begära skilsmässa och flytta. Jag kan inte berätta för fler vänner, även om jag egentligen bara vill skrika ut för hela världen att jag är kär på riktigt och att jag är lesbisk. Jag är rädd att min man ska få reda på det här innan jag är redo för flytt.
    Nu kommer dessutom jul och nyår snart och det är inte läge att dra nu. Samtidigt känns det fruktansvärt att tänka att julen som kommer förmodligen är den sista som jag firar i detta hus och med en "hel" familj.
    jag kom ju ut som 13 åring så är ju inte i samma sits som dig.. däremot har jag vänner som kommit ut senare i livet och som jag förstått det på dem har de alltid blivit respekterade för att de kommit ut.. De flesta som levt i Heterosexuella förhållanden har faktiskt fortfarande väldigt god kontakt och blivit helt och fullständigt accepterade av sina fd partners. Visst det har tagit lite tid för vissa men tillslut brukar expartnern själv kunna erkänna att det varit något fel med förhållandet och det kanske var det bästa med att det tog slut som ett kärleksförhållande och det har fortsatt som ett vänförhållande istället. Hoppas allt går bra för dig och welcome to the family som man säger lite HBT aktigt ;)
  • pontus1992
    Anonym (Nykomling) skrev 2012-11-07 09:15:50 följande:
    Jag tycker inte det är konstigt med homo- eller bisexualitet. Men det känns som att en stor del av samhället tycker det är onormalt, äckligt och skamligt. Det är ju enklare att leva ett heteroförhållande eftersom samhället är anpassat för kärnfamiljer. Jag vill inte att folk ska tycka att min kärlek är äcklig. Jag vill inte behöva rädd för taskiga kommentarer eller hot om jag visar min kärlek öppet. Det kanske är därför jag känner att jag behöver få andra att förstå att det är precis samma kärlek som i "normala" förhållanden.

    Sen har ju jag haft mycket fördomar om homosexuella som inte alls passar in på mig, och säkert inte på särskilt många andra homosexuella heller. De fördomarna har gjort det svårt för mig att verkligen tro att mina känslor är äkta och inte nån konstig inbillning.

    Jag har också alltid framstått som en enorm killtjusare, jag slänger gärna ur mig kommentarer om jag ser en snygg manskropp. Vilket nog får andra att tveka till att jag skulle vara lesbisk. Men jag har alltid hållit tillbaka kommentarerna när jag sett en snygg tjej. Jag är väldigt öppen av mig och berättar gärna för andra om jag är kär eller om jag tycker nån är snygg. Så jag vill ju kunna säga att jag gillar tjejer lika naturligt som att säga att jag gillar killar (om jag nu hade gjort det). Män kan vara snygga och sexiga, men jag vill inte ha sex eller leva med dem.

    jag tror att de flesta tror att man blir sedd på ett annat sätt som hbt än som heterosexuell och det är tyvärr lite hbt rörelsen och rfsl:s fel jag tror att de ibland vill känna sig lite som offerlamm och överdriver diskrimineringen av hbt personer. Som någon chef på det där företaget som berätta tidigare om de två flatorna på hennes arbetsplats de flesta skiter nog fullständigt i vem eller vilka vi blir kära i. Tyvärr finns det ju några som gör det men de är egentligen bara att ignorera. Jag jobbar inom hotellbranschen vilket är en rätt stor bransch för homosexuella speciellt då bögar vi är 4 st på hotellet jag jobbar och ingen av oss känner oss diskriminerade eller behandlade på annat sätt än de andra.. Som förra helgen va vi 4 killar bara jag som bög som var hos en kollega och tog några öl och det var inget konstigt med att vi alla klädde av oss nakna och basta tillsammans då var det nog min "rädsla" för att de skulle bli rädda eller nåt för mig.. jag satt med handduk i början fast heterokillarna tog av sig allt.
  • Anonym (Nykomling)
    pontus1992 skrev 2012-11-20 18:32:57 följande:
    jag tror att de flesta tror att man blir sedd på ett annat sätt som hbt än som heterosexuell och det är tyvärr lite hbt rörelsen och rfsl:s fel jag tror att de ibland vill känna sig lite som offerlamm och överdriver diskrimineringen av hbt personer. Som någon chef på det där företaget som berätta tidigare om de två flatorna på hennes arbetsplats de flesta skiter nog fullständigt i vem eller vilka vi blir kära i. Tyvärr finns det ju några som gör det men de är egentligen bara att ignorera. Jag jobbar inom hotellbranschen vilket är en rätt stor bransch för homosexuella speciellt då bögar vi är 4 st på hotellet jag jobbar och ingen av oss känner oss diskriminerade eller behandlade på annat sätt än de andra.. Som förra helgen va vi 4 killar bara jag som bög som var hos en kollega och tog några öl och det var inget konstigt med att vi alla klädde av oss nakna och basta tillsammans då var det nog min "rädsla" för att de skulle bli rädda eller nåt för mig.. jag satt med handduk i början fast heterokillarna tog av sig allt.
    Känns skönt att läsa det du skriver
    Jag börjar tro att mycket av min rädsla för hur andra ska uppfatta mig hänger på att jag haft mycket fördomar om homosexuella tidigare. Nu blir jag ju tvungen att granska mig själv genom dem fördomarna. Det har varit svårt för mig att acceptera min läggning dels pga att jag inte känner igen mig i fördomarna men mest för att jag inte vill vara annorlunda. Men nu har jag erkänt för mig själv och två vänner och jag hoppas att jag även kan berätta för min man snart.
    Det ska bli så skönt att äntligen få vara den jag i hjärtat är
  • Anonym (Transsexuell)
    Anonym (Nykomling) skrev 2012-11-20 20:06:04 följande:
    Känns skönt att läsa det du skriver
    Jag börjar tro att mycket av min rädsla för hur andra ska uppfatta mig hänger på att jag haft mycket fördomar om homosexuella tidigare. Nu blir jag ju tvungen att granska mig själv genom dem fördomarna. Det har varit svårt för mig att acceptera min läggning dels pga att jag inte känner igen mig i fördomarna men mest för att jag inte vill vara annorlunda. Men nu har jag erkänt för mig själv och två vänner och jag hoppas att jag även kan berätta för min man snart.
    Det ska bli så skönt att äntligen få vara den jag i hjärtat är
    Åh, så det är inte bara jag som har levt ett liv med fördomar om något som jag själv var och det har varit en del i att man inte velat erkänna något för sig själv. o.O

    Lycka till med att berätta för maken. :) Livet är kort nog som det är utan att vi lever som de vi är. 
  • Anonym (Nykomling)
    Anonym (Transsexuell) skrev 2012-11-20 23:24:23 följande:
    Åh, så det är inte bara jag som har levt ett liv med fördomar om något som jag själv var och det har varit en del i att man inte velat erkänna något för sig själv. o.O

    Lycka till med att berätta för maken. :) Livet är kort nog som det är utan att vi lever som de vi är. 
    När du skriver att du också haft fördomar så börjar jag fundera på om det är vanligt hos oss som förnekar oss själva.
    Jag var homofob ett tag också, tills någon sa att homofoba ofta själva är osäkra på sin läggning. Då började jag istället säga att lesbiska är ok, bara de inte kladdar på mig, fast det egentligen var just det jag ville att de skulle göra

    Ja vi har bara detta liv, och det var när jag insåg att jag skulle gå hela livet och ljuga för mig själv och gå miste om den äkta kärleken som jag förstod att jag måste börja leva som den jag är. Hädan efter kommer jag följa mitt hjärta i allt, för jag tror verkligen att hjärtat leder oss rätt.

    Jag är livrädd för att berätta för maken, för det är då allt det här blir verkligt. Då blir det skilsmässa, delad vårdnad och dålig ekonomi. Men någonstans i mig känner jag att det kommer vara värt det om jag får vara den jag är och hitta kärleken.


  • Anonym (Nykomling)

    Nu är det gjort! Maken är informerad om att jag vill skiljas och att jag vill göra det pga att jag är lesbisk. Han tog det väldigt bra, så jag har oroat mig i onödan. Det här med min läggning är på väg att bli verklighet, och det känns jättekonstigt, eller kanske bara väldigt ovant.
    När jag berättar om mina känslor för de som vet om min läggning så känns det nästan som att jag pratar om mig själv som en tredje person, jag kan inte riktigt ta till mig att det är just mina känslor jag pratar om.

    Du som också kommit ut ur garderoben, upplevde du också att det kändes overkligt och ovant att uttrycka de känslor som du bara haft i ditt huvud under så lång tid?
    Vacklade du också mellan att vara helt säker på läggningen till att vara totalt osäker?
    Hur lång tid tog det innan du kunde identifiera dig med din läggning fullt ut?

  • Mr Espresso

    Det tog min tjej 3 år att fatta att hon är bisexuell, så allt har sin tid!

  • Anonym (Kär)

    Det är så underbart att läsa era inlägg. Jag lever med en man och våra barn. Har ett fungerande liv, lite torftigt sex dock. Men jag älskar honom och jag vill inte ändra på mitt familjeliv. Tror jag i alla fall.... Men jag är kär, så fruktansvärt är i min kollega. Hon är så vacker...jag drömmer om henne, längtar efter henne, vill känna henne nära. Fantiserar om att få kyssa henne, smeka henne ha sex med henne... Kan inte koncentrera mig på jobbets och är så rädd att mina känslor ska lysa igenom när våra blickar möts. Ibland kan jag inte slita blicken från henne och våra blickar möts e n stund, lite längre än " normalt". Ibland känns det som om hon medvetet håller kvar blicken. Att hon även känner något. Men det kan också vara önsketänkande då hon ibland inte visar någonting... Jag är så förvirrad, kär, lycklig,olycklig.....hon är underbar och jag vet inte hur jag ska hantera dessa känslor. Men det är skönt att läsa era inlägg och veta att man inte är ensam...

Svar på tråden Vi som kom ut ur garderoben när vi var vuxna