Hur är köerna nuförtiden?

Att ljuga om din tro behöver du alltså inte göra om ni adopterar från Korea!

Exakt, vilket jag också skrev i #16. När ts invände att hon inte ville medverka i det pga att hon inte kände sig bekväm med att blanda in en präst, ja då blev det väldigt mycket fokus på ts själv och hennes upplevelser. Därav mitt något skarpa svar.

Ts får gilla läget.

Jag skrev aldrig att jag inte tänkte medverka i det eller inte kunde tänka mig att bryta mot mina principer på området. Om du läser inläggen som folk skriver innan du reagerar skarpt på skulle det hjälpa. Jag skrev ganska tydligt: "Jag vet inte om jag skulle känna mig trygg med det?" Det vill säga - det är någonting om jag kan fundera på, men att jag har en hel del funderingar kring vad det skulle innebära för mig att ge mig in på den vägen.

Jag tycker att din ton är onödigt hård. Vaddå "gilla läget"? Snälla nån, jag har frågor om läget. Varför känner du ett behov av att hänga här och agera skarpt och mästrande mot människor som har frågor och funderingar om adoptionsprocessen? "Gilla läget"?!? Nej, man måste inte gilla läget innan man ens har benat ut vad läget är.

Självfallet är det fokus på mig själv och mina upplevelser - det är ju jag och min man som ska adoptera. Att adoptera är någonting stort och självfallet måste vi försöka hitta en väg genom processen som vi känner oss trygga med och som leder fram till en lösning som känns bra för oss.

Det är tre saker som är viktiga:
1) Asien. Jag har starka språkliga och kulturella kopplingar till Asien och det finns en påtaglig möjlighet att vi kan komma att flytta till Kina eller Vietnam i framtiden. Vi kan ge ett asiatiskt barn en stark koppling till sitt ursprung. Det kan vi inte erbjuda t.ex. ett afrikanskt barn.
2) Lätt SN eller "friskt" barn - vi vill inte ta på oss mer än vi klarar av. Det vore inte rättvist mot vare sig oss eller barnet att ta på oss för mycket.
3) Icke kristen adoption - vi är ateister och kommer inte att ljuga om vår tro, så organisationer som kräver en kristen tro går bort.

Att skaffa en rekommendation från en präst - om det är "det hela" och det inte krävs några fler religiösa inblandningar... så skulle jag kunna tänka mig det. Även om det känns obehagligt.

Självklart ska man inte bara gilla läget. Det är lika självklart att det ska vara fokus på den som adopterar och dennes önskemål. För att man överhuvudtaget ska kunna tänka sig att ställa upp på detta. Skulle själv aldrig kunna tänka mig att adoptera ett SN barn. Varför ska man göra det när det finns friska små spädbarn? Ska man adoptera ska mina önskemål också vara uppfyllda.

Det ska givetvis kännas bra för dem som adopterar. Det finns de som blivit besvikna när de fått BB för att det inte blivit som de tänkt sig. Finns de som inte velat ha kvar det barn de adopterat, när det blivit mycket mer problematiskt än de räknat med.

Jag tycker du verkar ärlig och du har koll på vad du kan klara av. Fortsätt du med det, man behöver inte alls gå med på allt.

Gå inte med på saker du själv inte vill gå med på är mitt råd. Utgå från DIG och vad DU vill.

Om ni adopterar från Sydkorea så är rekommendationsbrevet från prästen "det hela". Det krävs absolut inga fler religiösa inblandningar. Du har helt rätt i att man absolut inte ska utge sig för att vara troende om man inte är det, så jag förstår att det är några länder som går bort för er del på grund av det.

Vad som dock krävs för ha en möjlighet att adoptera från Sydkorea är att man ställer sig i kö i AC eftersom AC inte kan skicka obegränsat med ansökningar till Sydkorea. Det bildas därför en kö i Sverige som man måste komma fram i innan man kan skicka iväg sina ansökningshandlingar till Sydkorea. Hur lång kötid som krävs är omöjligt att förutspå (just nu ca 1,5 år, men för bara ett drygt halvår sedan tror jag att det krävdes 4 års kötid).

Ett bra tips är alltså att börja köa i någon adoptionsorganisation redan nu (ni binder inte upp er till adoptera, men ni samlar värdefull kötid). Lycka till!

Har vänner som precis adopterat från Sydkorea. Och tro mig, de fick faktiskt ett LITET spädbarn. BB vid 7 månader skrev de på Face Book. RB alldeles nu när barnet fortfarande är under 1 år. Så det går att få SMÅ barn.

OM man vill adoptera internationellt måste man förstå att det är myndigheterna i barnets ursprungsland OCH barnets företrädare som ställer villkoren och kraven - inte de adoptionssökande. Man kan inte ifrågasätta dessa krav. Man får gilla läget eller avstå från adoption. Barnets företrädare har rätt att välja vilka föräldrar de vill till de barn som de har ansvaret för.

För bara några år sedan var adoptionsläget helt annorlunda. De flesta barn som kom från Sydkorea var mycket små - 3-4 månader var vanligt. Idag är de närmare året som yngst. Adoptionslagstiftningen i landet har nyligen ändrats. Vad denna ändring kommer att innebära är svårt att bedöma.

Internationell adoption kan bara försvaras av en enda anledning: att ge föräldralösa barn nya föräldrar. Det är barnens behov som ska stå i fokus. Om man som vuxen inte "känner sig bekväm"  med villkoren eller inte vågar ge sig ut på det äventyr som adoption innebär får man vackert avstå från att adoptera.

Det är endast ett fåtal kontakter som kräver aktivt kristna sökande. Om det finns ett sådant krav är organisationerna noga med att informera om det.