Hur är köerna nuförtiden?

Ja, men man har ändå rätt att tacka nej till ett barn man tycker är för gammalt eller har SN - behov när man får BB. Ingen kan "påtvinga" en ett barn som inte passar parets önskemål. Och länderna borde anstränga sig att så långt det går tillgodose parets önskemål. Som att man själv får välja donator vid äggdonation. De försöker alltid matcha med längd, hårfärg, ögonfärg. I den mån det är möjligt. Det är tex. inte säkert att det går att få tag i en donator på Karolinska med asiatiskt ursprung, men om det inte går är det en helt annan sak. De flesta som adopterar vill ha små friska spädbarn med skandinaviskt eller västländskt utseende. Om man adopterar från Polen, Vitryssland etc. så syns det inte att barnet är adopterat. Läste att i Polen nationellt matchas adoptivbarnet till och med med adoptivföräldrarnas utseende. Barnet ska helt enkelt se ut som det är deras eget.

Man kan alltid tacka nej, självklart. Om barnets ålder avviker från det man har ansökt om är det ingen som har några invändningar. OBS 1 att mycket få länder accepterar ansökningar som bara gäller 0-12 månader. Landet kan kräva att alla ska vara öppna för t.ex. 0-24 månader (eller  mer). OBS 2 att barnets ålder inte brukar avvika från ansökan.

En del får adoptera lättare än andra. Vissa kanske i bästa fall bara passar in på ett eller ett par länders krav. De kan inte välja och vraka. Inte om de vill adoptera. Andra kanske passar in i stort sett överallt. Det finns inte, och ska heller inte finnas, någon "rättvisa" här, åtminstone inte gentemot de vuxna. 

När det gäller SN har länderna lite olika policy. Kina har sin speciella ansökningsprocedur för dessa barn. Barn med i förväg kända SN brukar hanteras på särskilda sätt, oftast med förfrågningar. Om man tackar nej pga svåra SN behöver det inte leda till bekymmer för de sökande att få ett nytt barn utsett.

I övrigt är det barnens företrädares uppgift att hitta så bra och kloka och lämpliga föräldrar som möjligt till de barn som de ansvarar för. De har inga skyldigheter mot de vuxna, bara mot barnen. Du ska veta att när det gäller de små och friska barnen finns det precis hur många intresserade vuxna som helst att välja mellan. Länderna har inga skyldigheter att fixa fram barn efter en viss modell.

Barn är ingen beställningsvara. Om de barn som de facto finns att adoptera inte duger så får man avstå. Ingen tvingar någon att adoptera. Så enkelt är det.

Nej, men de flesta vill ha små friska barn med västerländskt utseende. Ange det tydligt i ansökan och vänta sedan tills rätt tillfälle dyker upp. Länderna kanske kan fundera på att själva ta hand om sina överblivna barn. Lära folk att använda preventivmedel och tillåta fri abort så skulle antalet för hoppningsvis minska. Varför händer sådant här aldrig i våra nordiska länder? Eller bland alla som gör IVF. Finns det någon som gör IVF och betalar 30 000 kr och sedan gör abort eller adopterar bort barnet i Sverige?

TACK EMELI!! För dina sakliga inlägg i denna tråd!

Jag förstår inte det här resonemanget kring adoptioner. Självklart ska väl bådas önskemål vägas in och beaktas. I annat fall tor jag inte det blir bra för barnet som adopteras om adoptanternas önskemål inte alls ska beaktas. Självklart ska kösystemet också vara rättvist. Varför finns kön annars. Då kan man ju lika gärna skrota kön och låta länderna välja helt godtyckligt. IVF kön ska ju vara strikt även om jag blivit medveten om att det finns folk som tränger sig före i kön. Samt tjatar sig till en fjärde behandling trots att regelverket säger tre grattisförsök. Efter ett antal misslyckanden rekommenderades vi att gå vidare med äggdonation. Valde Riga på grund av kort kötid. Vi fick välja donator, längd, vikt, hårfärg, foto på dem samt läsa lite om deras intressen och utbildning, ålder samt om de hade egna barn. Tänk på att en stor del av pengarna går till donatorn eftersom äggdonation är väldigt dyrt. Ca 40 000 kr vad jag minns och 40 000 kr är inte samma i Riga som i Sverige. Donatorn försörjer sig på äggdonationen på samma sätt som surogatmamman. Det skapas ju ett barn av hennes gener. Varför skulle vi inte få vara med och välja? Det är ju vi som betalar för kalaset. Det är en annan sak om man kommer från Eritrea och det är omöjligt att hitta en sådan donator. Det skapas ju ett barn här också som växer i min mage, fast vi får bestämma. Vi ville ha en person som var blond och gå svensk ut, det ska i inte synas att det är en äggdonation. Vi funderade därför på Finland eller Danmark. Personerna i Riga såg dock svenska ut. Mina kusiner adopterade från Kina. De ville ha en kicka under 1 år. Det tog 8 år men det blev som de ville. Jag vet inte om det var deras kriterier som gjorde att det tog sådan tid, men de önskemål som framfördes uppfylldes från landet. Är ju nonsens, varför är ni emot att man ska få önska, de som adopterar ska också ha några rättigheter. Välj äggdonation annars så kan ni själva styra.