Pappa som blir för arg

Be han söka hjälp på psyk.... om du lämnar honom så kommer du inte våga lämna barnen hos honom....

Har redan bett honom om det, hans svar var " i helvete heller"

Som mamma så skyddar man sitt barn från sådan psykisk misshandel. Man tar sitt barn ifrån en spdan uppväxt. Annars är man en värdelös mamma och en riktig skräpmänniska!!

Hur är man funtad om man älskar nån som är elak mot ens barn? Fy fan. Är det inte bättre att ni adopterar bort barnen till nån som älskar dem, steriliserar er och sedab lever lyckliga i eran stora kärlek som tydligen övergår sunt förnuft, omsorgen om barnen och allt vett och sans??

Har han någon diagnos? Att han inte är villig att inse att han har problem är ett stort problem. Du måste kanske välja, honom eller barnen. Har ni gemensam vårdnad?

Du gråter över att han säger "dumma unge"!? Sorry men du låter som ett riktigt våp.

Jag känner igen mig lite i det du skriver. Saker jag tyckte hjälpte mot den ilska som komma i precis sådana situationer som du beskriver var... ...att prata med psykolog. Jag gicknästan ett år och tyckte det hjälpte. ... att identifiera farliga situationer innan jag började med dem. Jag tränade på det ofta och sedan gick det automatiskt att jag tänkte "aj aj nu får jag hålla i hatten!" så fort sonen satte sig på tvären eller inför blöjbyten eller tandborstning eller diverse skrik. Det avdramatiserade hela situationen och jag kunde behålla lugnet. ... att slapna av i axlar och överarmar. Speciellt att sänka ned axlarna fick adrenalinet att sjunka. Man kan inte vara i "defense mode " med armarn hängande fritt längs kroppen. Men det är verkligen inte lätt. Jag har aldrig någonsin brusat upp innan jag fick barn utan var världens mest behärskade person. Men det är något speciel som aktiveras när man aktivt motarbetas av den man försöker hjälpa.

Det blev ingen radbrytning och massa stavfel. Suck