Pappa som blir för arg

Kan tillägga att det inte var pga han bajsat på sig som han sa dumma unge utan eftersom han krånglade när de skulle byta.

Hade inte kunnat ana att det skulle bli så här innan vi fick barn, det är nu i trotsåldern som denna sida kommit fram.

Han vet att det inte är ok och han säger att han försöker skärpa sig, men han tycker intd det är så stort problem som jag tycker. Det har visat sig nu att hans mamma var väldigt arg, något sambon aldrig nämmt för mig utan det fick jag höra från hans syster. Han vill verkligem inte prata med nån tyvärr..

Som nån skrev här kan jag tycka det är ok att bli arg, men inte säga såna saker

Ja det är det många säger att det även kan brista för änglar. Gudarna ska veta att det är fullt möjligt och troligt att man förr eller senare tröttnar på en trotsig 3-åring.

Hur är du själv, brister det aldrig någonsin för dig och har det aldrig gjort det förrän nu när du gråter hejdlöst för att han inte gör på exakt samma sätt som du? Där kan man diskutera vad som är värst, långvarig emotionell utpressning via gråt eller en direkt kommentar om än förolämpande...

Jag blir självklart också irtiterad på sonen men skulle aldrig säga såna ord. Gråtit har jag gjort många gånger inför sambon och varje gång försöker han skärpa sig..det håller en stund..

Han skriker alltså inte åt mig inför barnen, tur är väl det. När han blir arg säger han saker han inte menar, och han tycker inte det är så farligt. Där är vi olika.

Sonen mår bra, han verkar inte ta åt sig som jag märkt ÄN. Han är glad och tycket om sin pappa förståss, jag ärbara orolig för hur han kommer hantera känslor och relstioner själv om detta fortsätter

Nu var det ju inte för han bajsat på sig han skrek utan för att han satte sig på golvet innan pappan hann torka bort bajset!!

Mognad och ansvarstagande när det handlar om känslor handlar inget om att undvika att säga saker urtan hur man gör efteråt. Han ångrar sig uppenbarligen så han kommunicerar uppenbarligen med dig efteråt och det är mer ansvar än att stänga in sig och gråta för att det inte blir "på mitt sätt".

Min poäng är egentligen att ni gör lika mycket fel bägge två och att även du har saker du behöver förändra på samma sätt som du anser att din sambo ska förändra sig till att härma dig.

Spelar det nån roll egentligen? Man skriker inte dumma unge till en 3 åring. Men det vet du ju redan. Han skriker regelmässigt på dig, och nu har han börjat med 3 åringen också. Det måste du sätta stopp för en gång för alla. Sluta gråt och börja agera. Detta gapande och skrikande och att kalla sin familj olika saker måste han sluta med omedelbart om ni framöver ska kunna vara en familj. Det är också ditt ansvar att dina barn inte behöver växa upp under sådana förhållanden.

Du blandar ihop skribenterna, det var inte TS som skrev det där utan Anonym som förklarade för en tredje skribent.

Nej, det är olyckligt att man säger nedsättande saker till andra människor oavsett om de är barn eller vuxna!
Men de allra flesta hänger sig åt det, inte minst på FL där man frekvent kallar folk för både det ena och det andra, du inte minst...

Tack för påpekandet.

Nej, jag tror inte det är normen att kalla i alla fall barn nedsättande saker. Allt för ofta mellan vuxna, och även inför barnen. Men bara för att det är vanligt innebär det ju inte att det är acceptabelt.

Snacka om att skrika vargen kommer innan fåren ens har kommit ut på ängen. Dumpa, skicka mannen på pysk, nedbrytande miljö och bla, bla, bla. Sluta vara så in åt helvetes (ursäkta mitt starka ordval) korrekta. Jag är man, jag har två barn på 3 och 6 år som jag älskar över allt annat på jorden och det vet de också om. Men ibland när stora mängder trots och kiv barnen i mellan kombineras med trötthet, så kan även jag vråla till barnen att nu får de fan i mig ta och lugna sig annars låter jag morran komma in passa er inatt när ni ligger och sover (eller något liknande som jag har lärt mig på en pedagogikkurs för pappor). En treåring kan vara jäkligt trotsig och påfrestande när de väl är på det humöret, och det är väl klart att det ibland kan få sinnet att koka över. Man ska naturligtvis välja sina ord och inte använda nedbrytande ord som att du är värdelös, dum i huvudet eller idiot, men att bli förbannad kan jag inte klandra din man för. Vi känner ju inte ens till hela historien, t.ex. vad som hade hänt innan ungen satte sig på golvet med bajsrumpan. Det hade kanske varit ett himla trotsande upp till denna episod inträffade också. Så ta det lite lugn med era så kallade goda råd.

Då ska du titta på ditt eget beteende innan du anmärker på andras med uppmaningen att sparka ut dem.
För det du säger är att de som skriver elaka saker ska bannas och där ingår du i den griuppen, det vet du själv lika väl som alla andra som kan läsa.

Finns du kvar i tråden?

Jag vill gärna veta hur du gjorde för att få hjälp med ditt humör? 

Visst får man bli arg, det blir jag också. Men det är liksom inte "bara" det som det handlar om i detta fall. Fokus här ligger inte på att dumpa eller inte, det är ett vuxenperspektiv. Fokus ligger på att skydda barnen från en destruktiv miljö, där man är elak och nedbrytande gentemot varandra. Vad som därefter händer med relationen mellan mamma och pappa är en senare fråga.

Jaha oj jag tror att jag missförstod tråden då! Därför jag skrev ett så löjligt svar innan. Men nu förstår jag varför alla reagerar som dom gör. Sorry! Det beteendet är naturligtvis inte okej. Jag trodde du började gråta för att han sa orden dumma unga.