Fertilitetsmottagningen i Gävle

jag är oxå överviktig, första gången (första mötet) frågade Tanja vad jag vägde och sa kort att jag måste gå ned i vikt, då berättade jag att jag gått ned 15kg förra året och kämpade för att gå ned mer hela tiden.
Sen var det inget mer snack om det till förra veckan då hon bara frågade om vikten var stabil el minskad,
jag ska att det var stabilt alt ned något hekto hit el dit och ifrågasatte rakt ut om de kunde falla på min övervikt för IVF Falun.
Tanja svarade att nej, ingen fara, de har BMI 32 som gräns.

Jag har varit jättenojjig för detta då man självklart VET om sin övevikt, men det är faan inte enkelt att sluta snusa, börja med hormoner och gå ned i vikt i +30 år.  ;) 

Dom tjatar om min vikt hela tiden och trots att jag gått ner nästan 20kg på egen hand ser dom på mig med sneda ögon.vilket jag är less på. Jag har pcos vilket innebär att jag har många ägg som tyvärr inte vill lossna, men vi som har pcos har stor chans med ivf just av den anledningen. :) Jag ser ljust på framtiden men stressen av att höra att man måste banta gör inte framtiden till nått hag längtar till, snarare gömma mig ifrån.

Okej då förstår jag vad du menade. Skit i vad dom säger ang din vikt! -20kg är superbra jobbat! Visst kanske det vore bra att gå ner mer i vikt, vad vet jag om det. Men jag vet att det är viktigt att man lever gott och mår bra! :)

Första gången, för 4 år sedan när jag var uppe på gynekologmottagningen och skulle göra en undersökning av varför jag hade blödningar i ett år åt gången eller utebliven blödning andra året. Då fick jag träffa Cina, och om jag förstått rätt är hon en av läkarna på fertilitetsmottagningen för där har jag träffat henne flera gånger därefter. 

Hon sa också åt mig att återkom när ni är redo för att skaffa familj, för ni kommer nog att behöva medicinsk hjälp pga pcos. Samtidigt fick jag då metformin och provera (för att få igång normala blödningar) för att dessutom börja gå ner i vikt. Hon föreslog att jag skulle gå till dietist för hjälp och råd.. 

Det som kändes tungt var att man överallt läste om att för många blir pcos "bättre" om man går ner i vikt och man har inte lika mycket problem med det.. Och då kändes det ju som att det verkligen var MITT fel att vi inte kunde få barn.. För samtidigt så "orkade" jag inte ta tag i vikten utan levde på som vanligt, men kände en enorm skuld gentemot sambon.. För om jag bara gick ner i vikt så skulle vi kanske få det mycket lättare att bli gravida?

I höstas bestämde vi oss för att ta kontakt med fertilitetsmottagningen igen, och jag slutade då tvärt att röka och började äta LCHF.

På 6 månader har jag tappat 20-25 kilo, och redan när första inskrivningen hade varit med Tatiana så frågade hon vad jag vägde och jag hade då tappat cirka 12 kg, och allt hon sa då var att jag måste hålla vikten stabil eller minska den, absolut inte öka den.. Så jag antar att jag låg precis på en BMI-gräns då? 

Och nu har vi ju lyckats, med en helt spontan ägglossning som jag aldrig någonsin har haft själv.
Jag har läst att många tror sig ha lyckats just på grund av LCHF, och ja.. jag vet inte, antingen det eller att jag faktiskt tappat massa i vikt? Eller bara ett lycko"skjut"? ;)
Men samtidigt är jag fortfarande överviktig så jag behöver gå ner mycket mer för att hamna i normalläge.

Long story short.. Hon klagade inte, men var tydlig med att säga att jag bör hålla mig under en viss gräns (för mig var det ett visst vikttal dom hela tiden pratade om som jag bör ligga under) 

Jag tror ju stenhårt på LCHF och att PCOS blir bättre av att äta som man faktiskt ska, en kost utan tillsattser och onödiga stärkelser och socker. Och jag märker ju att jag och de i min omgivning mår bättre av att äta just LCHF.

Jag har gått till dietist innan och den sa bara åt mig att äta mer pasta, ris och potatis och så lite fett som möjligt, vilket alla dietister i dag gör och det funkar inte på mig. Då lägger jag på mig Massor med vikt istället.

Jag förespråkar helt klart LCHF oxå, jag har gått ned i vikt, c.a 15kg, inte jättesnabbt utan under ett år.
Jag mår otroligt bra av det och det känns naturligt för mig.
Jag är även väldigt väldigt väldigt sockerkänslig (som i matberoende) så för mig går det bra, men stundtals återfall, att leva med låga kolhydrater, för det är de som får igång mig.

Jag är viktväktare och det är den enda metod jag finner effektiv. Testade både GI Och LCHF en sväng men kan inte kapa bort saker ur min kost så viktväktarna är det enda som fungerar i det långa loppet. 
Har gått ner 40 kilo. Första 20 gick jag ner på 5 månader och de andra 20 kilona på 4 månader. Ska ner mer, speciellt nu efter två missfall och en deppig period då kosten har varit horribel.

Men trots 40 kilo ner sedan första besöket hos Tanja får jag aldrig höra någonting positivt om det jag faktiskt har gått ner utan hela tiden press på att jag INTE får gå upp och att jag ska gå ner mer mer mer. Jag ligger under deras godkända BMI-gräns, men de ska ändå stressa mig angående vikten.
Efter missfall 2 (IVF båda ggr) var första frågan "vad väger du nu då?". Så ledsamt och drygt och stressande.  

Jag tycker det är bra när man hittar det som passar en själv allra bäst. :) Bra jobbat tycker jag i alla fall och sjukvården lägger för mycket fokus på vikten anser jag.

Visst att det kanske inte är så bra för varken barn eller bärande mamma att vara väldigt överviktig då det kan bli skadligt med hormoner och allt sånt man ska gå igenom. Men det uppmuntras ju inte direkt när man faktiskt lyckats.

Jag har hört att Gävle är extrem på den punkten.

Storkfeber: Vad härligt för er!!! Kul!

Min sambo var in föra veckan och lämnade spermaprov, då sa den kvinnan att vi kunde ringa till kvinnokliniken och skynda på dom lite för dom var lite seg där??? Provsvaren alltså.
Hur gjorde ni, ringde eller fick ni nå brev hem? Jag skulle ju också få en ny tid.

Jag har inte upplevt att dom varit "på" för mycket när de gäller vikten, jag går ju hos Cina och hon frågade inte ens vad jag vägde och då skulle jag behöva gå ner minst 15kilo.
Jag har fortfarande inte gått ner kilona jag gick upp med vårt första barn...
Hur gör ni för att lyckas?
Jag har börjat ätit lchf nu sen några veckor tillbaks och börjat gå lite promenader. Äter väl inte strikt lchf, kanske de som är bovven? Brukar äta "vanligt" på lördagar och liiiite godis :)
Är de den där jädrans pcosen som ställer till de?
Har lyckats gå ner ca 5 kilo bara på denna tid, och när jag mäter med måttband ser jag ingen skillnad.
Sen är de detta med tiden, jag hinner verkligen inte att träna varje dag, dels för jobbtider och allt annat som måste göras, hur får ni tid?       

        

 

Jani, idag hämtades det ut en stoooooor mångd sprutor och hormoner hit och dit.
Intressant, skrämmande... KUL!

Nästa vecka är det dags!