Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

Nu är jag mamma så jag kanske inte är rätt person att svara här, men förstår absolut dina tankar. Funderar också på varför det i 9 fall av 10 är papporna som har varannan helg och inte  mammorna.
Mina barns pappa sa upp både vårdnad och mestadelen av umgänget när vi separerade för 2 år sedan. Han har dem varannan helg men väldigt korta helger så inte ens två dagar har han dem. Totalt sätt träffar han dem alltså knappt 4 hela dagar på EN MÅNAD!!!
Jag har resterande 26 dagar. Inte en fråga om nån extra dag. Jag har alltid ställt upp oh jag har aldrig "jävlats" och har aldrig nekat honom om han vill träffa dem mer men icke då! Inte en enda dag extra på hela sommaren, tragiskt. Både för honom men framför allt för barnen naturligtvis.
Jag skulle som barn undra vad man gjort för att pappa inte ska vilja ha mig....

KOnstigt konstigt och väntar med spänning om några pappor vågar säga sanningen här i tråden.      

så otroligt dåligt av en förälder att skylla på barnens mamma, på jobbet, avstånd, ekonomi eller whatever!! VILL man ha sina  barn fixar sig allt! Då kämpar man, då slåss man!!
Jag hade inte gett upp en jävla sekund om mitt x hade sagt att jag bara fick ha mina barn vh!

Jag jobbar ihjäl mig för att kunna ha barnen på heltid för att deras pappa inte vill ha dem mer än vh. Jag har tjatat o gnatat men han "kan" inte...jobbet är viktigare för honom. Jag vänder ut och in på mig själv, uruselt med pengar för att barnen ska bo bra osv. Det gör jag för det finns INGET som kan stoppa mig från att ha barnen.

Om någon (amamma eller pappa) skyller på saker för att de inte kan ha barnen är bara bullshit!!!! Det fins inget sånt som att inte gå!     

ok kan på nåt sätt (kanske) köpa om någon jobbar väldigt oregelbundet eller konstiga tider MEN då skulle man ju se till att ha barnet på alla tider man möjligtvis kan.
Mitt x har varannan helg och knappt det, och skyller på sitt jobb. Det funkar inte. INTE EN ENDA DAG ELLER TIMME på hela sommaren bemödade han sig med att ha barnen lite extra, så nej då kämpar man inte... då är det en ursäkt! En timme, eller två måste han haft över på hela sommaren!! 

så mkt skitsnack!! visst finns det mammor där ute som jävlas men att säga att majoriteten gör det är bara en massa jävla BS!!!!!!

Jag tycker om att ha mina barn på heltid. jag skaffade inte barn för att inte träffa dem MEN barnen går först!!! Deras uppväxt, deras rätt till båda sina föräldrar!!
Jag känner ingen trots många i min umgängeskrets som är skilda som jävlas med pappoirna för att!!!

jag skulle respektera mitt x mer om han helt enkelt sa att han inte ille ha barnen än att låtsas som det är jobbets fel eller nån annan jävla skitsak! att ljuga och hitta på när det gäller barn är inte ok. då är det bättre man är ärlig o säger som det är.  

    

Iam: majoriteten agerar som jag?? Blir det ett problem??? Att jag kämpat för att barnen ska få lika mkt tid med sin pappa som med mig??? Hur kan det vara ett problem??

Diskuterar utifrån det ts skrivit och det jag själv har erfarenhet av. Jag antar inte saker utan. Sen får folk tycka det de vill. Jag vet min egen historia och det är den jag skriver om. Ts efterfrågar inte ett globalt perspektiv. Jag kan inte tala för annat än det jag FAKTISKT känner till. Jag vet hur mkt jag kämpat för barnens röst. Det är det enda som är viktigt för mig i denna fråga.

Iam: jag säger inte att dessa mammor inte existerar. Det har jag ALDRIG! Självklart finns det mammor som snackar skit om pappan inför barnet och att barnet inte får träffa pappan fast pappan är en utomordentlig pappa.

Ts efterfrågar hur någon FRIVILLIGT kan strunta i sina barn. Eftersom jag har erfarenheter av just denna del, en pappa som FRIVILLIGT gett upp sina barn så svarar jag utefter det. Jag svarar på ts och inte något annat. Det är hemskt att mammor kan sitta och snacka skit om deras barns pappa. Det är hemskt om barnet inte får tillgång till en av föräldrarna (oavsett om det är självvalt eller inte från pappans sida) men jag svarar på ts och inget annat.

Du gör ett jättejobb som engagerar dig i detta för jag tycker det är HEMSKT att barn inte får tillgång till båda sina flräldrar. BARNET har inte valt att skilja sig. BARNET har inte valt att inte bo med både mamma och pappa.

Jag måste bara säga att jag tror att du ibland blir så engagerad så det är svårt att veta vad du skriver. Eller är jag helt enkelt dum MEN om du försöker at istället för att bli "otrevlig" i din attityd så kan du väl försöka förklara på ett annat sätt.
INGEN har sagt emot dig i denna tråd och sagt att de tycker det är bra att pappan inte har kontakt med sitt barn, så därför tycker jag att du borde försöka använda dina ord lite vettigare för åsikterna du har är väldigt bra!      

Jag är inte ute efter en massa pajkastning. Det ligger inte i mitt intresse. Jag svarar utefter mina erfarenheter och du svarar utefter det du vill lägga fram.
      

jag tror barn är olika. en del tycker nog inte det är nåt problem medan andra tycker det är jobbigt.
beror nog också om föräldrarna bor nära varandra eller om barnet måste åka långt mellan skola och ena föräldern osv.
Mina barn bor ju mest hos mig och pappan bor några mil bort. Det går bra att åka när de bara är där varannan helg men när de åkte lite mer "spridda skurar" förut så tyckte de att det var jobbigt. I det stora hela tror jag barn är mer flexibla än vuxna, mina tycker det är rätt spännande att ha två olika hem. Ha olika leksaker hos olika och längta till just de sakerna osv.

finns kanske fler orsaker än själva "bytandet" i denna historia också. jag har inte en vanligt historia, därav att jag skrivit i denna tråd... så det är lite olika om man har två föräldrar som hjälps åt