Sömnproblem med min 7-månaders bebis! tips?

.

Hade samma problem. Visade sig vara mjölkproteinallergi. Blev ett helt annat barn.

Ja, upplever man att barnet är oroligt oavsett och får för lite sömn tycker jag att man ska få det undersökt.

Skippa spjälsäng HELT, Lägg dig med bebis i famnen när hon ska sova. Även om hon skriker då så är hon trygg!

Mina frågor är hur era "läggningsrutiner" ser ut?

På kvällen, runt kl.19.30, så tvättade/badade vi av honom, bytte blöja och satte på pyjamas. Sen läste vi några böcker (har gjort sen han var 3 mån.) och någon av oss la sig med honom på en madrass på golvet. Och jag la mig med honom liggammade jag honom då, om det var min sambo som nattade så ammade jag innan. Sen sjöng vi, smekte över ryggen, buffade etc. tills han somnade. Tog runt 10-30 min.

Vilka tider sover din bebis på dagen/natten?

På natten sov han ca 20-08 utan uppvak. På dagen oftast 2x30 min. Inga fasta tider, men oftast runt 11 och runt 15. Ibland sov han 3x30 eller 2x30 + en powernap på 10-15 min.

Sover din bebis "hela" natten?

Ja.

Vad äter ni och när?

Vid 7 månader ammades han fortfarande till största delen. Ammades ca varannan timme på dagtid, och så fick han några tsk smakis (lagad mat) runt lunchtid och någon tsk grötsmakis runt kl.18. Åt ingenting på natten.

Håller med!!

Förutom att vår son aldrig kämpat emot sömnen har vi haft det precis likadant som ni har det. Jag TROR att bebisarna kan reagera på om de känner att man är spänd vid sömnsituationerna. Hur jobbigt det än varit med sömnen har vi försökt se det som helt normalt och nåt som kommer gå över och därmed kunnat vara avslappnade vid sovdags. Sen ibland har jag haft panik inombords också, absolut.

Vi har experimenterat med mjölkprotein och kommit fram till att vår son inte mår bra av det i sin kost. Han är nog inte allergisk men det påverkar hans sömn och hans mage, tycker vi. Därför skippar jag det i min kost och han får inget mjölkprotein heller.

Nu när han är 10 månader har saker helt plötsligt blivit mycket enklare. Med sömnen och med maten. Sömnen därför att han nu accepterar att somna om utan bröstet på natten och maten därför att han nu äntligen kan äta fast föda med mig i närheten, haha. Innan var det bara totalstopp för det om jag var hemma såg han ingen poäng med att äta annat eftersom han då kunde amma.

Att minska på nattamningen var lättare än vi trodde. Jag tror att vi valde en bra period efter separationsfasen. Han vaknar fortfarande 3 ggr per natt det verkar vara hans minimum just nu men jämför man det med varje timme är det himmelriket. Längden på dagsömnen är också viktigt om han sovit mycket på dagen får han stanna uppe lite för att inte vakna ofta på natten. 

 

"Har dock inte alltid varit så här enkelt)" Jag gissar att det ligger en HEL DEL bakom den meningen. Har jag rätt?

Min 5 månaders är mjölkallergisk, kör bara mjölkfritt och han är lika besvärlig ;) Men det var en kamp innan med men då märktes det verkligen att han hade ont i magen så jag fixade en utredning med barnläkare. Jag kan tro efter läst dom här svaren och svaren i min tråd att dom har sina faser som går över. Och att försöka ha samma sövningsrutin verkar bra :) Buffa rumpan och att succesivt buffa saktare för att sedan hålla handen kvar funkar rätt bra. Vi kan inte buffa för länge, då verkar han vakna till utav att det rör sig men vi kan inte sluta rörelserna tvärt heller. Balansgång av att läsa bebisens tecken ;) Och absolut känner bebisen om man själv är stressad men det är ju svårt att hålla sig lugn i 30-60 min varje läggning :) Men man får nog absolut försöka känna sig så harmonisk som möjligt. Jag har då fått mer ro i själen av svaren här och i min tråd! Skönt att inte känna sig ensam och att man inte förstör barnet för att det skriker :) 

Exakt så som du beskriver funkade vår dotter i den åldern. Jag var superfrustrerad och utsjasad och försökte hitta en lösning. "Det blir bättre när hon börjar med kvällsgröt, då sover hon nog i fem timmar i sträck", sa BVC. Men nej, så blev det inte. Jag läste boken "Somna utan gråt" som jag tycker har bra och vettiga råd men inget hjälpte. Vi försökte på många olika sätt - att ändra sovtider, ändra rutiner, lugnt och harmoniskt en timme innan läggning, läggningsmusik, dricka ersättning på kvällen etc. Inget funkade. Men med tiden blev hon äldre och en vacker dag hade hon mognat och började sova hela nätter och kunde somna lugnt och fint helt utan problem. Då var hon ca 11 mån och det var i samband med att jag slutade amma. Jag tror också som någon skrev att under separationsfasen 7-9 mån är det svårt att få någon förändring, men jag vet många som blivit hjälpta av Somna utan gråt (Elisabeth Pantley). Hoppas ni kan hitta ett sätt som funkar för er eller också bara härda ut, för det blir bättre!

Helt rätt.

Vi hade en period när vi testade 'allt' och följaktligen blev läggningarna olika varje gång men inget verkade funka och lillen verkade bara bli mer o mer förvirrad. Så då bestämde jag mig för att köra på EN grej, i vårt fall blev det att buffa lätt i rumpan och samtidigt hålla en hand på ryggen/magen, detta kunde ta upp till 1 h i början. Sedan successivt gick det lättare o lättare och till slut behövdes inte ens buffningen. Detta var ett sätt för mig att förmedla trygghet och visa att jag var där, även om lillen skrek, men utan att ta kål på mig själv genom att dansa omkring och testa 'allt'. Vid panikskrik så tog jag upp och lugnade i famnen o la sedan ner igen.
Nu skriker han lyckligtvis inte alls vid läggning så för det mesta går det att bara stoppa om och pussa godnatt och sen gå ut. Ibland kan jag stanna kvar en liten stund och gosa men då är det mest för min egen skull.  

Eller var det så här du menade? 

Ååå, tack för att du tog dig tid att svara. 

Vi har testat att dra vagnen inne över matta och annat på golvet, men det verkar dödsdömt. Ute måste jag alltid gå där det är grov terräng när hon ska somna, funkar inte på slät astfalt tex.
Men vi ska absolut börja köra samma gonattramsa. Brukar sjunga trollmor två tre gånger.. men ska verkligen göra det varje gång hon ska sova.. 

Vi samsover alltid och ibland har jag lagt över henne i sin säng som står precis brevid vår, men får ofta hämta tillbaka henne när hon vaknar vid tvåtiden. Hon sover oftast på sidan och jag brukar smeka henne på håret och ner på ryggen, men det är när hon väl slappnar av och ligger still. Annars är som en supertrött hal ål som gnor runt och fram och tillbaka, så det blir svårt att smeka på samma ställe/buffa rumpan. Men ska försöka testa det mer..

tusen tack för tipsen! 

Jaha, kanske ska kolla upp det.. tack för tipset!

Men BVC ser det inte som ett problem, så jag undrar vart man ska vända sig. Vanliga vårdcentralen då? Får ringa o fråga. Ska testa lite fler tips här nu och ser om det blir någon förbättring för lillpluttan först...

Vi brukar alltid somna i vår säng tillsammans när hon ammar, men de sensate veckorna har hon blivit mindre intresserad av bröstet. Hon släpper när hon ätit klart och vänder sig åt andra hållet, tar tag i hörnet på sin kudde och bröjar gnälla in i den. Då är det kört. Jag ligger kvar jämte och sjunger, klappar, smeker os.v. men hon kommer liksom aldrig till ro. Tillslut tar hon bröstet som en sista utväg och somnar på så vis. (alt. ut i vagnen)  Men hon vet ju att det kommer mat ur bröstet och vill inte ha mer, även att hon är "snuttig". Nappen bara biter hon på och den åker ut, hon har aldrig kunnat snutta på den. 

Sängen har endast varit en "test" för att se om hon lättare kan komma till ro i den. Och då har jag lagt ner henne efter amning och ovandstående försök. Eftersom det inte fungerade, så har jag inte fortsatt :)

Försöker alltså hitta ett sätt, då hon kan somna och komma till ro utan att skrika och gnälla. Det sättet som funkat innan, fungerar inte längre.  

Hej ninnenanne! Vet att det är en gammal tråd men skulle vara såå intressant att höra hur det gick sedan!! Jag har EXAKT samma problem, det är så likt så att det faktiskt skulle kunna vara jag som skrivit ditt första inlägg ???? så vore som sagt intressant att höra hur det gick i ditt fall :)

Skulle kunna vara mitt barn som beskrivs också. Nyfiken på att höra hur det utvecklade sig!

EK33, eftersom du inte fått svar frågar jag dig nu. Hur har det gått? Som du säger; känns det precis som för oss. Jag hade kunnat skriva orginalposten... Mvh, trött.