Orolig och ledsen 3-åring
Hej! Jag har en pigg och glad liten dotter på 3 år och 3 månader. Sen hon föddes har jag varit sjuk mer eller mindre hela tiden. Jag är inte allvarligt sjuk, men det har blivit många läkarbesök, några sövningar och en del medicin. Jag har bland annat problem med ryggen och njursten. Dottern går på dagis och inskolades när hon fyllde 2. Inskolningen gick superbra och hon älskar dagis. Hon har hittills varit en stark och trygg liten tjej. Nu är jag gravid igen, v 30. Senaste veckorna har jag fått gå med kryckor pga svåra foglossningar och senaste veckan har jag haft så mycket sammandragningar/förvärkar att jag är beordrad vila av läkare. Jag och sambon har därmed fått ändra lite i våra rutiner och nu får han lämna dottern på dagis (nåt jag tidigare gjort) och sköta det mesta hemma inkl byta blöja och duscha henne tex (nåt vi annars delar på). Jag hämtar än så länge dottern på em. Men det mesta jag tidigare gjort kan jag inte längre utföra. Nu till problemet. Dottern har sedan en tid tillbaka varit orolig för mig och nu är hon jätte orolig. Hon säger att hon "tror mamma ska bli död" och vill bestämt veta exakt vad jag gör hos doktorn osv. Hon ser och hör från omgivningen att jag inte mår så bra. Vi har lugnt och försiktigt försökt förklara för henne att det inte är någon fara med mamma, att jag bara är lite "stor och tung nu när jag har bebis i magen" och att jag ju finns här hela tiden. Samt att jag självklart inte ska dö. Men nu vill hon inte längre gå till dagis. Hon gråter och vill vara hemma med mamma. Hon vill börja sova hos oss igen och jag känner verkligen hennes oro kring mig, min sjukskrivning, att jag är hemma och vilar osv. Frågan är...vad gör vi? Hur ska vi tackla oron, gråten och hennes vilja att vara hemma? Ska pappa ta ut lite föräldradagar och vara hemma med henne så hon får se att allt är okej.....eller ska vi köra på och hoppas att det lägger sig om ett tag? Vad ska vi säga till henne för att hon inte ska oroa sig? Både jag och pappan gråter på morgonen och kvällen för vi tycker så synd om henne.... Vi behöver ju styrka och lugn nu, inför förlossning och ett barn till. Det här gör oss så ledsna. Tacksam för svar. Vänliga hälsningar Orolig mamma