Hans ex försöker sära på oss

Hemsituationen har inte upplevts som labil. Jag har inte gett upp på 10åringen. Däremot har jag dragit mig undan. Jag är trevlig mot honom. Som sagt, han särbehandlas dessutom, eftersom han uppenbarligen är väldigt känslig. Det är inget fel på honom, han behöver hjälp med att reda ut sina känslor. De andra barnen känner av särbehandlingen, och ifrågasätter dessutom detta, ytterst sorgligt.

Ja, vi har varit inne på det. Min man ska kontakta en jurist idag för att få rätsida på sina rättigheter.

Visst kan man skylla på stress men faktum är att det väldigt sällan förekommer i kön på ICA att folk tappar alla begrepp och bråkar högljutt.

Tror du barnen mådde bra av att du grät en vecka?

Visst kan det bli fel men det är ingen ursäkt för det man gör utan snarare en förklaring tycker jag.

TS! 

Att förlora lugnet kan alla göra, och dom flesta har gjort det, även om vissa i denna tråden försöker framställa sig som perfekta... Ingen är perfekt och det är mänskligt att fela. Så enkelt är det och det vet även barn. Barn själva kan bråka vitt och brett och ändå älska varandra som syskon. Dom kan bråka med sina föräldrar och ändå älska dom. Genom dessa liknelser kan man även förklara för barnen att vuxna bråkar ibland, men att det är samma sak som att dom själva bråkar ibland. Man blir arg helt enkelt. 
Därmed inte sagt att det ska ske i tid och otid.. men nu när det hänt finns det ju då ändå sätt att förklara det för barnen.

Jag läser inget i din långa kommentar #39 som tyder på att ni skulle ha ett instabilt hem. Det du skriver om 10-åringen gör det ju väldigt tydligt att det handlar väldigt mycket om barnets känslor inför föräldrarnas separation och att barnen har en vidrig lojalitetskonflikt som pyr på insidan - skapad av mamman. Klart att du hamnar i skottlinjen då. Men du beskriver ju oxå att du försöker hantera det och gör det bra. Däremot skulle jag nog säga att det är viktigt att behandla alla barn lika, dvs lika regler för alla. Att tio-åringen kommer undan med mycket kan oxå skapa en otrygghetskänsla hos barnet eftersom det kan misstolkas för att du inte bryr dig. Tillrättavisningar och uppfostran är nämligen en del av en förälders kärlek och trygghet och tar man bort det från ett barn men inte dom andra kan det bli fel.

Jag tycker att ni ska ringa soc och be om en annan utredare. Tvärt emot vad många tror så finns det faktiskt en hel del inkompetenta människor på soc som faktiskt inte klarar av att göra en opartisk bedömning av ett sådant här fall... det låter som att ni har råkat ut för en sådan inkompetent människa. Då är det er rättighet att förklara detta för dennes chef och sen be om en annan handläggare.
Sen är det även så, om jag inte missminner mig, att man inte längre behöver ha båda föräldrarnas godkännande för att ta med barnet till BUP. Detta just pga att det finns föräldrar som faktiskt inte vill sitt barns bästa utan vill använda barnet som vapen - precis som detta barnets mamma verkar göra. Så din man kan ta med sig sitt barn till BUP utan mamman. Kanske är det oxå vad som är bäst då mamman är den som påverkar. Boka en tid för barnet så sent i er vecka som möjligt när barnet lugnat ner sig och kan vara lite mer sig själv. 

Och TS... Du låter inte som en hemsk biomamma, och det låter inte alls som att du och din man behöver separera för att era barn ska få en bra tillvaro! Min sambo fick höra att eftersom han lämnade sina barns mamma så fick han snällt finna sig i att hon styrde hans liv och att hon hade rätt att bete sig precis hur hon ville eftersom det enligt soc var ett uttryck för sorg. Som sagt.. Alla som jobbar på soc har inte kompetens för det jobb dom ska göra. 

Lycka till!!  

Det har den väl eftersom även soc känner en oro för barnens hemmiljö hos er?

Allt du skriver om honom lyser av bitterhet tycker jag. Det är sorgligt att du ser barnet som orsaken till era problem.

Vad är det du har råkat ut för som gör att du känner dig nödgad att attackera människor för deras mänskliga brister? 
Jag lovar dig att du har dessa oxå! Mänskliga brister alltså.  

Men hur läser du människa? 
Jag ser ingen bitterhet alls i orden om sonen, snarare oro och omtanke.. Och ingenstans har väl ts lagt någon skuld på något barn??
Ge dig nu!  

Jag attackerar inte, det får du så gärna göra själv.

Alla har brister och att skrämma barn eller skrika på min familj och skrämma barn hör inte till normala brister i min värld. Att det gör det i din får du stå för själv.

Ja socanmälan kom för en månad sen. Hade jag eller min man ansett att barnen inte hade det bra hos oss hade vi flyttat ifrån varandra och inte skaffat barn. Hon ljuger med tanke på att hon överdriver bråken, och att hon har hittat på absurda saker runt omkring bråken. Som att vi sedan mutat barnen, nej förresten, bara 10 åringen, med märkeskläder och att denne fick en iPhone i födelsedagspresent. Vi köper kläder när barnen behöver det, mestadels på rea och telefonen är väl inget konstigt. Helt sjukt allting. Hade vi inte köpt nåt, hade det säkert blivit diskussioner om det..

Du brister just här.. både i läsförståelse och i din förmåga att bemöta människor. 
Hoppas bara att TS inte lägger någon vikt vid dina kommentarer då dom inte fyller någon som helst funktion mer än att trycka till och trycka ner. 
Jag står för det jag gör.. så får du stå för det du gör. Eller hur?