Vår anknytning till barnet

@ förstabarnet Jag kan inte ta ifrån dig den första tiden, det måste som du skriver så klart vara helt underbart att få följa sitt barn från första dag. Det avundas alla adoptivföräldrar biologiska föräldrar, för alla vill vara så många dagar som möjligt med sina barn.

Dock blir jag lite besviken att du som adopterad inte har ett öppnare sinne än du har.  Självklart kan man älska sitt barn även om man får det i en senare ålder. Det är så olika för alla, biologiska föräldrar och adoptivföräldrar, alla har sin egen anknytningsprocess.

Det där med att du använder ordet "egna barn" är jag sjukt allergisk mot. Allas barn, oavsett hur det kommit till en familj, är deras egna även om biologiska inte är kopplad mellan barn och vuxna...GRR.

@snöflinga, håller med dig till fullo i ditt senaste inlägg.

Fast jag känner så, som själv är adopterad, att mina föräldrar inte är mina riktiga föräldrar. Bara det att vi inte är lika. När folk ser oss syns det att vi inte ens är släkt. Har alltid velat ha genetiska band till någon och nu när jag fått ett barn som är vårt eget, har jag för första gången släktband till någon. Jag är ljus i hyn och flickan har stora runda ögon, inte mina fula asiatiska. Hon ser helt svensk ut, vilket var viktigt för mig. Det kommer att underlätta för henne i framtiden. Där vi bor är i stort sett bara svenska barn i förskolor, skolor etc. Den första tiden är fantastisk. Varje dag händer det saker, nu 7 veckor gammal började hon lyfta på huvudet för ca. 1 vecka sedan och blir stadigare för varje dag. Varje dag händer det nya saker. Att få vara med från början när en ny människa skapas, uppleva graviditeten, tiden på BB (något många minns hela livet), men framförallt det genetiska arvet. En familj som är min familj på riktigt.

Spannet för "normal" utveckling är stort! Min son var säker 1,5år innan han vägde tvåsiffrigt.

Jag är väldigt glad över att ha genetisk anknytning till en annan människa. Det är stort för mig, större än jag trodde. Jag är väldigt glad att hon ser helt svensk ut och inte har ärvt mina fula mandelformade ögon. Hennes pappa är lång så hon kommer säkert bli 1,70 lång som medel för kvinnor. Kollegan som också har asiatiskt påbrå, är gift och har barn med en blond kille. Har sett kort på barnet när han var liten. Pojken var blond och ser idag också helsvensk ut. På något sätt betyder det väldigt mycket för mig att flickan inte har ärvt mina drag utan ser helt svensk ut. Älskar tiden med ett nyfött barn som idag blivit 7 veckor. Vill bara PAUSA tiden så att hon inte ska bli stor så fort. Skulle aldrig kunna tänka mig ett barn som var 2 år. Det är halva livet att vänta barn, tiden på BB och få uppleva hennes första tid.