Vår anknytning till barnet

Jag tänkte precis tvärtom som du. Jag ville bo i ett homogent område där den materiella standarden är hög, föräldrarna är välutbildade. Här röstar 90 procent borgerligt och extremt få är födda utomlands.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ta hand om ett barn som egentligen inte är mitt. Ett adoptivbarn är inte ditt på samma sätt som min dotter som legat i min mage och har våra gener. Bara tanken att betala för att ta hand om andras barn och att ett barn som inte har mina gener skulle ärva mig är fullständigt främmande. Och jag misstänker att dina drömmar från början inte var att ta emot ett barn som inte har dina gener, ser annorlunda ut och var över året? Visst var det så? Du drömde säkerligen om liksom jag att bli gravid och få egna barn, men något gjorde att drömmen slogs i spillror eller hur?

Du trot inte att det är så att majoriteten som adopterar inte kan få egna barn? Kan det vara så? Att dessa personer försökt i åratal genom IVF etc. Detta var en fullständig skräck för mig. Jag ville inte vara det där misslyckade paret som inte kunde få egna barn. Vad gör du om du blir besviken när du får barnbeskedet? Om du inte kan ta till dig adoptivbarnet på samma sätt som ditt eget barn? Om du ångrar dig och vill lämna tillbaka barnet? Det finns ingen som tänker så om det hade varit ditt egna barn. Ditt egna barn behöver du aldrig försvara på samma sätt.

Jag kan fråga dig samma sak.
Varför söker du inte hjälp med ditt problem med ditt utseende?

Om du hade läst mitt svar ovan så hade du inte behövt fråga : därför att det inte finns någon anledning - särskilt inte när jag fått världens finaste dotter, som dessutom är mitt eget barn och saknar FULA mandelformade ögon. Hon är dessutom ljus i hyn, har än så länge melerade ögon och ser lika svensk ut som de andra barnen i hennes ålder. Hon har inte ärvt mina fula ögon och har inte asiatiskt utseende. Har jag inte sagt detta tidigare eller du kanske inte läser vad jag skriver?

Vad gör dunom eventuella framtida barn får den typen av ögon? Om eventuella barnbarn får den typen av ögon? Om din dotter adopterar? Kommer dubinte acceptera dem då?

Gillar du att upprepa dig eller vad är det för fel på dig? Jag skulle bli väldigt besviken om min dotter skulle adoptera och avråda henne. Skulle ha svårt att ta till mig det barnet som barnbarn. Har släktingar som haft denna problematik. Föräldrarna blev besvikna när de valde att adoptera. De hade väntat sig att släktens gener skulle föras vidare. Jag förstår dem, hade känt på samma sätt. Hade haft lättare att acceptera ett barn som man hämtade direkt från BB här i Sverige, som hade svenska föräldrar. Framförallt som var så litet och såg svensk ut. Vill att min dotter ska få barn med en svensk kille, de facto tror jag då jag fick barn med en svensk kille om hon också skulle få det så tunnas det asiatiska utseendet ut ännu mer och är tillslut försvunnet. Som att försvinna upp i rök som det aldrig har funnits!

Har du tänkt på en sak? Barn från Ryssland, Östeuropa etc. har inte samma problem att smälta in och bli ifrågasatta av andra liksom deras föräldrar. De ser ju ut som svensken i allmänhet!

Jösses, snacka om dålig förälder.

Så du önskar egentligen att du inte hade adopterats av dina adoptivföräldrar utan varit kvar i ditt ursprungsland och vuxit upp på barnhem?
Vilken relation har du med dina adoptivföräldrar nu? Är de inte viktiga personer i ditt liv? Jag tänker eftersom du verkar avsky adoption så mycket?

Som svar på dina inlägg om att alla egentligen önskar sig en liten biologisk bebis.
Ja, de flesta gör nog det till en början eftersom det så att säga är det sätt som är det normala. När vi tänker oss barn och föräldraskap så tänker vi oss en graviditet tillsammans med den stora kärleken.
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det behöver dock inte betyda att livet behöver bli sämre.
Allt vi är med om ger oss erfarenheter som vi kan få växa och utvecklas av som människor.

För de allra flesta som adopterar (verkar det som) är adoption det sätt man nu vill ha barn på och man ser det inte som sämre än att få ett biologiskt barn faktiskt.
De allra flesta som skickar sin adoptionsansökan till ett land väljer att skydda sig mot eventuella graviditeter för att man nu mer än allt annat vill bli föräldrar till ett barn som redan finns i ett annat land.

Det som däremot kan kännas jobbigt är ju så klart andra människors dömande attityder, så som du skriver om. Ex. skriver du att man som adoptivförälder är en misslyckad människa eftersom man inte lyckats få biologiska barn. Det är klart att det är jobbigt att möta sådana attityder.
Tack och lov är den åsikten nog inte så vanlig.

Du behöver inte förstå hur någon kan vilja adoptera eller hur man kan älska ett adopterat barn mer än allt annat på jorden. MEN du behöver respektera ALLA människor och deras liv.
Jag respekterar att du inte vill adoptera. Jag vill att du respekterar att jag VILL adoptera.