Introvert + introvert = sant?
Passar en introvert person bäst ihop med en annan introvert och extroverta passar bäst med varandra?
Passar en introvert person bäst ihop med en annan introvert och extroverta passar bäst med varandra?
Jag är glad över att både jag och min sambo är introverta. Ingen av oss har några egentliga sociala svårigheter, men vi har båda svårt att uppskatta ett mer ytligt umgänge och föredrar djupare relationer. I praktiken blir det enklare att satsa det mesta av den sociala energin på den man lever med. Vi tillbringar dagarna på varsitt håll pga jobb och studier, så vi träffar andra människor ändå. Vi har båda behov av att vara helt ensamma regelbundet, så när jag är ledig och han jobbar vill jag sällan träffa någon annan, utan njuter av ensamheten. Jag tror säkert att vissa i omgivningen kan tro att svartsjuka och ägandebehov ligger bakom hur vi lever, men vi trivs helt enkelt så här.
Den främsta anledningen till att jag inte kan tänka mig ett förhållande med en extrovert person är att jag upplever att extroverta har väldigt svårt att förstå hur vi introverta fungerar. De tycker att jag är deppig och tråkig och kan inte alls förstå varför någon skulle vilja vara ensam och sitta hemma under helgerna. Jag skulle antagligen oroa mig för att en extrovert partner skulle bli uttråkad med mig och jag tror inte att relationen skulle kännas lika djup om vi inte till fullo skulle förstå varandras behov. Sen uppfattar jag ofta personer som har ett ständigt behov av social kontakt som osjälvständiga, vilket jag tycker är en väldigt oattraktiv egenskap. Jag vill vara med människor som är "hela" i sig själva och inte ständigt behöver sällskap för att må bra.
Jag är glad över att både jag och min sambo är introverta. Ingen av oss har några egentliga sociala svårigheter, men vi har båda svårt att uppskatta ett mer ytligt umgänge och föredrar djupare relationer. I praktiken blir det enklare att satsa det mesta av den sociala energin på den man lever med. Vi tillbringar dagarna på varsitt håll pga jobb och studier, så vi träffar andra människor ändå. Vi har båda behov av att vara helt ensamma regelbundet, så när jag är ledig och han jobbar vill jag sällan träffa någon annan, utan njuter av ensamheten. Jag tror säkert att vissa i omgivningen kan tro att svartsjuka och ägandebehov ligger bakom hur vi lever, men vi trivs helt enkelt så här.
Den främsta anledningen till att jag inte kan tänka mig ett förhållande med en extrovert person är att jag upplever att extroverta har väldigt svårt att förstå hur vi introverta fungerar. De tycker att jag är deppig och tråkig och kan inte alls förstå varför någon skulle vilja vara ensam och sitta hemma under helgerna. Jag skulle antagligen oroa mig för att en extrovert partner skulle bli uttråkad med mig och jag tror inte att relationen skulle kännas lika djup om vi inte till fullo skulle förstå varandras behov. Sen uppfattar jag ofta personer som har ett ständigt behov av social kontakt som osjälvständiga, vilket jag tycker är en väldigt oattraktiv egenskap. Jag vill vara med människor som är "hela" i sig själva och inte ständigt behöver sällskap för att må bra.
För mig har det hjälpt att läsa om andra introverta eftersom normen är att vara extrovert. Att vara introvert ses som någonting negativt och det antas ofta att vi antigen har social fobi eller asperger. Jag har ingen social fobi och är inte alls blyg. Jag pratar när jag vill prata, bara att det kanske inte är lika ofta som vissa andra. Jag har inte asperger, tvärtom är jag väldigt bra på att läsa av människor och ger ofta råd om hur man kan kommunicera utan att bli missförstådd. När jag var yngre tvingade jag mig själv att gå på olika aktiviteter och umgås bara för att man "ska" det. Nu slipper jag det. Om någon vän skulle ta illa upp över att vi sällan ses skulle jag numera våga säga att jag uppskattar personen, men att mitt sociala behov ser annorlunda ut och därför är jag nöjd med att inte träffas särskilt ofta, även om jag självklart uppskattar att träffas när det väl sker. Sen matas vi hela tiden med att om man inte är superextrovert är det omöjligt att få jobb, men det stämmer inte heller. Både jag och min sambo klarar av jobb med mycket kundkontakt och kommunicerar bra med kollegor. Däremot kanske det inte kan bli några superentreprenörer av oss, och inte heller kan vi få säljarjobb med hög konkurrens, men det är inget vi skulle trivas med i alla fall.
Jag tror introiverta personer är jäkligt svåra tt ha en fungerande relationmed i längden , funkar säkert skitbra så länge allt rukllar på , men blir det problem och man inte kan öppna käften och prata om problemen så är det nog ganska svårt att få ordning på dem ochså.
Har inte läst några svar så svara bara ts: jag är nog vad man kan kalla introvert. Blyg, tänkare, lite socialfobi, har några få riktigt nära vänner osv. Min man är min motsats. Han pratar med alla, har 1000 bekanta, inte särskilt djup som person. För oss kompletterar vi varandra. Jag tror jag skulle bli uttråkad av någon som var helt som jag. Nu har jag någon som drar mig ur min lilla bubbla.