• Anonym

    Introvert + introvert = sant?

    Passar en introvert person bäst ihop med en annan introvert och extroverta passar bäst med varandra?

  • Svar på tråden Introvert + introvert = sant?
  • Anonym (Anna)

    Jag och min sambo brukar också kunna prata om våra problem. Och jag har inte svårt att öppna munnen om jag tycker att jag har något viktigt att säga. Men jag är inte den som sitter och berättar långa historier precis.

    Det som kanstöra mig på jobbet är att det är de som är väldigt sociala, pratar och hörs mycket som syns. Det gäller att chefen ser även dem som mer sköter sitt jobb i det tysta och inte har ett behov av att berätta hela tiden vad de gör och hur duktiga de är.

    Jag upplever också att jag har lätt för att läsa av människor. Ibland har jag fått en känsla av att det är något som inte stämmer med en viss person och ofta har det visat sig att det var rätt.
    Det stämmer verkligen in på mig att jag har några få nära vänner, som jag inte träffar ofta men när vi ses tar vi upp där vi var senast. Det tar ofta tid för mig att släppa in personer, men en del har det gått fortare med, man bara känner att det här är någon jag kan lita på. Eftersom jag inte har ett särskilt stort socialt behov faller det sig ju rätt naturligt att jag inte har så stor bekantskapskrets heller. 

  • Anonym (Introvert)

    När allt kommer kring så tror jag faktiskt att när jag väl träffar någon och inleder ett nytt förhållande så skulle jag nog vilja att den personen också är introvert. Jag har levt med en extrovert person i 15 år och det var inte alltid lätt att få förståelse...

    Sa man till henne man skulle behöva en stund för sig själv, fungerade inte det..  Till och med när jag ett tag var utarbetad och jag var på väg in i väggen så hade hon ingen förståelse till att låta mig vara...

    Jag tror att en introvert person förstår detta behovet bättre vilket leder till att man kan ge varandra tid.
    Exxet hade ett behov av att man hela tiden interagerade med varandra, man skulle snacka "i mina ögon" oavbrutet från det man kom hem, vad har du gjort idag? Vad har du ätit? Vad gjorde de andra? osv..   i hennes ögon var jag nog otrevlig eftersom mina svar var korta och inte långa utlägg och ibland blev hon sur för att jag knappt ville snacka med henne, men jag har inte det behovet av att snacka ut efter varje dag... När jag lämnar mitt jobb så vill jag lämna det där, även om min roll betyder att man kan ringa mig dygnet runt och be om hjälp med olika saker så betyder inte det att jag vill leva i mitt jobb 24/7

    Om man inte satt med henne i soffan hela tiden så var man också otrevlig och osocial, titta på TV, titta på Film, prata, klänga på varandra hela tiden, gå hem till grannen och snacka, gå ut på gården och snacka med grannarna och dricka kaffe där ute...  

    Jag kanske är skittråkig, men jag trivs i min borg, mitt hem...  Jag är totalt tillfreds med att sätta mig vid min arbetsplats där hemma vid datorn, på med hörlurarna och lyssna på musik, spela på xboxen, eller surfa lite, eller knacka lite hemsidor, redigera film...   Livet för mig var perfekt att bara veta att min partner FINNS i min närhet, min partner sover med mig, älskar mig som den jag är, att snacka är helt okej, bara det inte handlar om konstant jiddrande om saker som är totalt meningslösa.

    Det tråkigaste är att bli anklagad för att vara otrogen när man inte vill snacka hela tiden och hon börjar bli misstänksam, när man sen inte är intresserad av snacka djupare om problem som inte finns så byggde detta på hennes misstankar och anklagelserna blev värre och för laga något som inte var trasig alltså att "rädda" förhållandet som i mina ögon inte behövde räddas så var lösningen att typ "knulla allt bra" hur bra nu det är? Vi knullar det bra!!! Vi skaffar ett barn till för det räddar ALLT!
    Jag gick inte med på att skaffa ett barn till av den anledningen och sex varje dag...  njae..  jag fungerar inte på det sättet att man kan styra mig med krav och scheman.

    Hennes kravställande gjorde att vi snarare gled ifrån varandra och anklagelserna blev värre trots att jag förklarade för henne..

    1. jag vaknar på morgonen
    2. jag går till jobb
    3. jag kommer hem från jobb
    4. jag är hemma tills jag lägger mig och somnar
    5. tillbaka till 1.

    Hennes behov till att vara social och ha kroppskontakt hela tiden och mitt behov att inte vara social eller ha kroppskontakt med någon hela tiden gjorde att vi gled ifrån varandra. Allt detta började i det 5-6 sista åren i vårt förhållande, jag måste medge att det var inte ALL BAD...  Vi hade goda stunder också och de första 10 åren i vårt förhållande så var allt underbart.

    Trots detta tror jag inte det är något problem för Introverta och Extroverta att ha fungerande förhållanden, det som jag ser som ett problem var att jag inte kunde sätta fingret på varför jag inte hade samma behov som henne, precis som jag sa innan, det kan vara bra att veta att man är introvert för då kan man upplysa sin extroverta partner att det är så här jag fungerar, snälla förstå att jag har inte samma behov att vara supersocial som du men jag möter dig gärna halvvägs om du gör detsamma för mig.

    Därav kan det vara bra att kunna sätta ett namn på ens egenskap, vem vet..   hade jag kunnat detta innan och bett henne läsa genom länken som jag postat innan (10 myths about introverts) så hade kanske hon och jag levt lyckliga än idag och firat vår 16 års dag för en vecka sen. Istället så har vi en "bad breakup" bakom oss och kan inte snacka med varandra, vi har bara barnen. Hennes misstankar kvarstår och hon tror jag lever som en casanova trots att jag snart är guldmunk ;)

    Jäklar vad långt det blev...

  • Anonym
    Anonym (Introvert) skrev 2013-03-04 18:56:42 följande:
    När allt kommer kring så tror jag faktiskt att när jag väl träffar någon och inleder ett nytt förhållande så skulle jag nog vilja att

    Trots detta tror jag inte det är något problem för Introverta och Extroverta att ha fungerande förhållanden, det som jag ser som ett problem var att jag inte kunde sätta fingret på varför jag inte hade samma behov som henne, precis som jag sa innan, det kan vara bra att veta att man är introvert för då kan man upplysa sin extroverta partner att det är så här jag fungerar, snälla förstå att jag har inte samma behov att vara supersocial som du men jag möter dig gärna halvvägs om du gör detsamma för mig.


    Så om du hade sagt till din sambo "jamen jag är introvert" då hade det förändrat allt? Jag tvivlar... 

    Hon skulle ha kvar samma närhetsbehov och du skulle ha kvar samma behov av utrymme. Kompromissa kan man göra ändå, har inget med en "etikett" på olika personligheter att göra.
  • Anonym
    Anonym (Introvert) skrev 2013-03-04 18:56:42 följande:
    Därav kan det vara bra att kunna sätta ett namn på ens egenskap, vem vet..   hade jag kunnat detta innan och bett henne läsa genom länken som jag postat innan (10 myths about introverts) så hade kanske hon och jag levt lyckliga än idag och firat vår 16 års dag för en vecka sen. Istället så har vi en "bad breakup" bakom oss och kan inte snacka med varandra, vi har bara barnen. Hennes misstankar kvarstår och hon tror jag lever som en casanova trots att jag snart är guldmunk ;)
    Fast om du ärligen tror på det där, då är det ju bara att du ringer henne och säger typ "hörrudu jag har löst vårt problem, jag är faktiskt introvert" och sedan lever ni lyckliga.
  • Amidina

    Jag är intro och sambon är extro, vi funkar utmärkt ihop då vi båda har stor förståelse för hur vi fungerar. 
    Så länge man har förståelse och respekt så ser jag inga större problem. Bara för att jag är introvert betyder inte det att jag vill låsa in mig helt ensam och aldrig träffa folk, samtidigt som att bara för att han är extrovert innebär inte det att han alltid måste vara ute bland en massa folk och synas och höras. 

  • Freddy
    Anonym skrev 2013-03-05 07:36:39 följande:


    Så om du hade sagt till din sambo "jamen jag är introvert" då hade det förändrat allt? Jag tvivlar... 

    Hon skulle ha kvar samma närhetsbehov och du skulle ha kvar samma behov av utrymme. Kompromissa kan man göra ändå, har inget med en "etikett" på olika personligheter att göra.
    Jag borde inte säga att jag är lång utan istället att jag måste kröka mig när det är lågt till taket,  tycker du det är
    bättre.

    Eller är det att någon mera publikt åtkomligt införlivar dessa egenskaper i sin identitet, jag är ......

    Vad är det som stör dig så mycket?

    Ser du dessa egenskaper som något man ska vara privat med och därför inte sätta en etikett och i och med det ett handtag på.
  • Anonym
    Anonym skrev 2013-03-05 07:36:39 följande:
    Så om du hade sagt till din sambo "jamen jag är introvert" då hade det förändrat allt? Jag tvivlar...  Hon skulle ha kvar samma närhetsbehov och du skulle ha kvar samma behov av utrymme. Kompromissa kan man göra ändå, har inget med en "etikett" på olika personligheter att göra.

    De flesta människor utgår från sig själva. Den gyllene regeln finns djupt rotad i oss ( gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig). Det innebär att vi också tolkar omgivningen utifrån oss själva. Om du drar dig tillbaka från någon uppfattas olika beroende på vem du är. En introverte tolkar det kanske som att du behöver tid för reflektion medan en extrovert tolkar det som att du undviker dem. Man kan nog säga att vårt samhälle har förändrats från introvert till extrovert vilket gör att det uppfattas som avvikande att inte vilja umgås hela tiden och prata med alla. Så det är inte alls svårt att förstå att någon känner att det var en lättnad att ha ett ord som beskriver personligheten. Och även om det inte är en diagnos i ordets rätta bemärkelse så får det samma effekt. Jag är inte dum jag har dyslexi, jag är inte ouppfostrad jag har ADHD, jag är inte lat/otränad jag har astma..... jag är inte känslokall jag är introvert, jag är inte gränslös jag är extrovert.
  • Anonym
    Freddy skrev 2013-03-05 09:36:58 följande:
    Jag borde inte säga att jag är lång utan istället att jag måste kröka mig när det är lågt till taket,  tycker du det är
    bättre.

    Eller är det att någon mera publikt åtkomligt införlivar dessa egenskaper i sin identitet, jag är ......

    Vad är det som stör dig så mycket?

    Ser du dessa egenskaper som något man ska vara privat med och därför inte sätta en etikett och i och med det ett handtag på.

    1) Inte bättre men det duger lika bra. 
    2) Det förändrar ingenting i realiteten, är ju bara ett ord.
    3) Nej inte alls, det lär ju för övrigt framgå ganska tydligt hur olika personer är ändå.
  • Freddy
    Anonym skrev 2013-03-05 09:55:59 följande:

    1) Inte bättre men det duger lika bra. 
    2) Det förändrar ingenting i realiteten, är ju bara ett ord.
    3) Nej inte alls, det lär ju för övrigt framgå ganska tydligt hur olika personer är ändå.
    Punkt 2. Varför inte skrota språket helt då, orden förändrar ju ändå ingenting, aporna har det bra!
  • Anonym
    Freddy skrev 2013-03-05 10:00:03 följande:
    Punkt 2. Varför inte skrota språket helt då, orden förändrar ju ändå ingenting, aporna har det bra!
    Ok ni har säkert rätt.
    För mig känns det som en stor förenkling bara att "oh nu när jag fått veta att jag är introvert faller hela mitt liv på plats". Vad ska man göra med den kunskapen som man inte kunnat gjort tidigare liksom? Men om det gör folk glada så är det ju bra såklart.
Svar på tråden Introvert + introvert = sant?