Anonym (enstöring) skrev 2012-12-25 13:39:12 följande:
Hej, vilken "bra" tråd! Känner igen mig så mycket. Det första jag tänkte på när jag såg översktiften var just autism i någon form som några även skrivit.
Jag har en förälder som inte alls beter sig normalt socialt, och funderar på om jag även bär något som ställer till det för mig. Jag är uppvuxen hos den föräldern och har trott att min dåliga barndom är orsaken till mitt mående, det är den nog så klart med det kan även finnas genetiskt.
Jag vill ofta fly från det som är jobbigt, och vara ensam. Har känt mig fångad i mina relationer och tror inte att jag klarar ens enkla saker på mina arbeten jag haft.
Brukar själv lämna mina olika arbeten för att jag inbillar mig att jag inte duger eller är önskvärd. Resultatet blir så klart ekonomiska problem och så är man nere i en mycket större grop än det skulle vara.
Har tre fina ungar men deras far, mitt ex, är den svartsjuka typen och har inte kommit över att jag lämnade honom. Han känner mig mycket bra och vet precis hur han ska sänka mig så jag inte klara av att ta mig upp på flera månader. Jag är igentligen en snäll och mycket trevlig person, men nu är jag på botten igen så det funkar inte med barnen längre.
Funderar på att lämna i huvudet för utredning med är rädd för att inte komma därifrån utan diagnos(=defekt)
Är avundsjuk på alla som verkar ha det så enkelt. Men denna tråden fick upp ögonen på mig att många som ser ut att ha det så bra kanske igentligen mår som jag. Liten tröst är det ändå. Kram TS
Jag kände mig ganska ensam med detta, så min tanke var att starta en tråd, för att se om det fanns fler, som kanske mår lika dåligt, som vill prata av sig. Och jag är "glad" över att vi är en del, men också så ledsen över hur ni alla mår, liksom jag, så dåligt.
Jag önskar det fanns något som jag kunde göra, för alla er. <3