Att inte känna sig hemma här i världen?

Jag känner likadant och har alltid gjort. Innan var jag "nöjd" med att känna att jag inte ville finnas, för det gav mig inget att leva och det var bara så det var, men nu har jag istället börjar bli desperat i jakten på mening. Har blivit ganska impulsiv och får för mig att jag ska flytta till andra änden av landet (eller varför inte andra änden av världen), eller hitta på något annat galet. Allt för att finna den där känslan av att ha hittat rätt. Jag är så vilse och springer åt alla håll på en gång, och ingenstans kan jag finna ro. Ingenstans kan jag känna mig hemma och veta att "detta är rätt".

Du säger att det är tufft just nu. Har du fler beteenden/tankar/känslor som du tycker är avvikande? Hur tycker dina närmaste att du är som person?

japp.
Jag blir rätt rastlös, börjar nästan klättra på väggarna.
Jag har svårt att bo flera år på ett ställe, vill gärna uppleva något nytt. 
Ibland kan det kännas som om min själ inte kan få ro. 

När jag bodde inne i stan ville jag ut på landet, när jag bor på landet vill jag in till stan.

Som tur har jag hittat mina favoritplatser, Skottska höglandet och ute i skärgården.
- Jag vill känna vinden i håret, känna mig fri...
Eller att åka utförsåkning och rida i naturen, det är mina höjdpunkter (att känna sig levande) 
 

Rastlös är en jobbig känsla.

Gör en Adhd utredning. Låter lite som det.
Och skulle det nu vara så pass så finns det medicinering som får dig att må bättre, -få ordning på tankarna, och känna ro.
Och det är en otrolig känsla! Lycka till.

Jag känner igen det ni beskriver men för mig yttrar det sig tvärtom: ingen längtan efter nåt och inga drömmar.Jag har liksom givit upp invärtes även om jag kämpar till det yttre för ett bättre liv.Har man det som jag väldigt svårt , bl.a pga sjukdom så räcker det inte att det blir lite bättre - det är ändå på minus och livet mest känns som en plåga.

Jag är så väldigt uppfylld av att jag inte vill leva - att livet bara känns som en plåga.Jag lever ganska mycket här och nu men här och nu känns som en plåga! Jag skulle behöva ha drömmar och önskningar! 

sådär känner jag också...men jag har tagit mig till andra platser (nya länder) och nya liv...3 ggr har jag bott utomlands och träffat nya vänner och aldrig varit så lycklig som dessa ggr...av olika anledningar har jag flyttat tillbaka till sverige och det har vart jobbigt att bryta upp det livet men ändå så värt det jobbiga för att få "komma bort".  Jag vet ju inte hur det skulle vara att ha bott mkt längre på dessa platser..det finns ju alltid en romantisk fas i början och det kankse är bäst att inte ha stannat kvar och börjat tycka illa om platser. För det är inte mkt som ger mig motivation i livet men detta gör det.
Om det inte vore för min relation och att bo nära min familj igen skulle jag nog sticka utomlands igen men vem vet jag kanske bara har haft tur de ggr jag redan varit iväg med att allt gick så bra..
En psykolog skulle nog säga att man inte ska rymma från platser och känslor utan ta tag i sitt liv för att bli lycklig och det kanske stämmer men jag tycker man kan få rymma ibland...jag är en sådan som känner att jag måste byta mijö ibland det är så jag refererar och går vidare i livet så jag kan se skillnaden i tid..för om man bor på samma plats blir det endast en enda röra för mig..jag får liksom inte perspektiv på saker och ting, men sån är jag..ngn annan eller (vanliga människor haha) kanske refererar tid i prestationer och händelser och kankse inte nödvändigtvis måste byta miljö...
Vi har ju bara 1 liv och du är kankse 1:nyfiken på andra situationer och liv som du skulle kunnat leva 2: har ångest över att du lever just de livet du gör och pga att du lever just de livet försakar du "andra liv"  som du skulle kunna ha levt.
varsågod några  konstiga tankar från mig...