Gravid i Göteborg 2013

Jag var på Östra i Göteborg. Men jag var inne nu i kväll igen för kontroll. Ringde dit och de tyckte jag skulle in. Personalen jag träffade i dag var mycket trevligare, skönt! De sa att man kan läcka till och från och att det faktiskt kan vara vatten. Dock såg de ingenting nu heller, så jag kan förmodligen vara helt lugn. Fortsätter det komma så ska jag dit igen, som de sa. De har en allmän bestämmelse på Sahlgrenska att de endast kollar via vaginal gynundersökning om de ser något vatten som rinner, ser de inget så antar de att det inte är något läckage. Dock kan man tydligen aldrig vara säker. Så jag ska fortsätta hålla koll! Om det är fostervatten så kommer det fortsätta rinna så det lär jag märka. Bebisen är helt fixerad nu och ligger väldigt långt ned så det kan vara så att han ligger med huvudet för hålet eller så kan det vara så att hålet sitter längre upp. Mer än så kunde de inte säga. Jag känner mig lugnare men fortfarande lite kluven.

Ja, mycket. Var verkligen helt gråtfärdig då vi blev hemskickade i helgen. Det tär så mycket på en! Men snart är det över!

Det vore skönt om allt kunde vara lugnt fram till det planerade snittet men så är det inte riktigt. Eftersom han ligger vääldigt långt ned, är helt fixerad, livmodertappen är påverkad, har en massa blodblandade flytningar som förmodligen är delar av slemproppen och så en massa förvärkar, sammandragningar och mensvärk och på det ett eventuellt vattenläckage så förmodar jag att jag inte kommer kunna hålla mig helt lugn i 8 dagar till. Men håll tummarna!

Det är jätteskönt att målet finns där men det gör det även för dig! Snart har vi båda små bebisar i famnen.  

Var uppe på BB och åt frukost då vi var inne i helgen och då såg vi flera nyfödda. Man glömmer bort hur små de är... I går sa barnmorskan "Det är en liten söt en. Hur mycket vägde storebror?" så han är nog en liten kille. Men det har min BM sagt tidigare också, och Vilgot var liten, så det väntar jag mig. Åh, det ska bli så härligt att få träffa honom! Att få se vad det är för en liten människa som legat där inne i alla månader.

Hehe, ta det lugnt och passa på att vila också! Om allra, allra högst fem veckor är bebisen hos dig. Eftersom du inte känner någonting så sätter det antagligen igång pang! bom! sedan. Spännande! Jag har hört att det kan vara ärftligt hur länge man bär på sina barn. När fick din mamma dig och eventuella syskon?

Min Vilgot satt i säte och vi tackade nej till vändningsförsöket på grund av de risker som finns. Vi tänkte som så att det finns ju en anledning till att han sitter som han gör. Och det gjorde det, sedan visade det sig att han var fixerad. Ett vändningsförsök hade inte gett annat än oro, smärta och en enormt påfrestande upplevelse för Vilgot. Det hade bara stressat honom. Så jag är glad över att vi tackade nej. Vill man verkligen föda vaginalt så tycker jag att man ska ge det ett försök, men det är inte alltid det lyckas och många bebisar vänder sig tydligen igen efteråt.

Vaknade i morse av att jag hade extrem mensvärk (i nedre delen av magen, sträckte sig ut på sidorna mot ryggen) och att mer av slemproppen lossnade. Tog ett par Alvedon och hade riskudde mot magen men det hjälpte inte ett dugg. Efter någon timme började jag klocka värkarna. De kom var 4-5 minut och höll i sig i en minut. Låg så i sängen i tre timmar och tillslut lugnade det ner sig. Puh! Blir tokig på detta... Nu är vi två timmar hemifrån också så det är svårt att veta när man borde åka... Blir helt slut!

Har precis fått min snittdag ändrad, på måndag kommer han ut till oss! Är nervös och glad nu! Bara 4 dagar kvar!

Jag orkar inte läsa igenom allt vad ni har skrivit nu men jag hoppas att ni mår bra! Själv ligger jag på BB med världens finaste bebis på bröstet. :) I natt kom han, och det gick med en väldans fart! Hade en hel del värkar innan men då vi var inne på förlossningen för att jag ville ha något starkare mot smärtan så hade det fortfarande inte hänt något, var öppen 1 cm och tappen var 2 cm lång. Åkte hem med sömntabletter och var väldigt arg och ledsen för att jag var tvungen att ha så ont i onödan. Tillslut började värkarna komma i ett, få grät jag. Tyckte det var så jobbigt , och inte hade jag något smärtlindrande. Tog sömntabletten för att få sova men den blev jag bara dåsig och yr av den. Värkarna lugnade inte ner sig. Vi valde att åka in igen för att se om de kunde görs något mer, jag stod inte ut. Hemma och i bilen började det trycka väldigt mycket neråt. När vi kom in kände jag att jag behövde gå på toa och göra nr. 2, hamnade på en toa utan lyse och fick använda min telefon som lampa. Där och då kunde jag inte stå emot, jag tryckte på för kung och fosterland. Och inte var det bajs som kom utan det var vatten och massor av blod. Jag ropade på min man, det hade redan kommit en massa blod i trosorna. Han blev chockad av synen och sprang och hämtade hjälp. Undersköterskan han fick tag på förstod vad det handlade om och tog med en rullstol. Hon och en barnmorska fick lyfta upp mig från toan, jag förstod ingenting... Vi åkte snabbt in på ett rum. När de gjorde en undersökning märkte de att jag var fullt öppen och bebisen var på väg. Det blev inget snitt, fick ta till lustgasen och börja krysta på en gång. Allt gick bra, ut for en välskapt liten kille på 3204 gram och 49 centimeter. Jag fick lite bristningar och fick sys i ena inre blygdläppen samt inuti slidan, men det gick bra! Bedövningssprayen fungerade fint! Allt gick verkligen undan och jag hade gjort allt jobb hemma. Vi parkerade bilen kl. fem i halv ett och en halvtimme senare var han ute! Nu myser vi för fullt här på BB, kan inte sluta titta på underverket.

Tack för alla grattis! På tal om bajs under förlossning så är det är oundvikligt, MEN man bryr sig inte. Just då jobbar man ju för fullt för att få ut bebisen. Jag märkte att det kom bajs när barnmorskan sa något liknande som "jag ska bara torka av lite här". Jag frågade min man efteråt om han hade märkt något och det hade han, han hade inte sett det men känt lukten. Hans reaktion hade varit " åh, vad min fru är fantastisk, åh, vad hon kämpar, jag undrar om det kom lite bajs nu? Åh, nu ser jag vårt barns huvud, snart är han ute!". Mitt i allt det andra så var det där bajset en sådan liten, liten grej. Dagen innan det drog igång fortsatte det komma en massa av slemproppen. Den var som en stor, blodblandad geléklump. Jag hade rätt mycket förvärkar/ värkar och hade varit uppe hela natten. Det tryckte en hel del neråt och jag fick springa och göra både nummer 1 och 2 på toan. Detta var på midsommarafton. Vi valde klokt nog att åka hem till Göteborg från Lidköping redan på kvällen/ natten (egentligen skulle vi åkt dagen därpå) och det var tur det! Jag fick inte sova den natten heller och dagen efter var värkarna värre. Det räckte med att sitta i bil i Göteborg med värkar (+ krystvärkar!), det hade inte varit trevligt med den två timmar långa bilfärden. ;) Tips innan förlossning: umgås med nära och kära. Fika, gå ut och ät god mat, gå på bio, gå till badhuset, ha picknick. Snart har ni era fantastiska knyten hos er! I dag ska vi åka hem. Det känns så spännande, FÅR man ta med sig honom hem!? Vi ska bara kolla upp hans eventuella ögoninflammation, ta PKU-testet samt göra en hörselscreening. Hörselscreeningen görs normalt om ett par veckor men läkaren tyckte gott vi kunde ta allt på en gång så att vi slipper åka fram och tillbaka. Hoppas att det blir så!

[quote=70298244][quote-nick]Dannii B skrev 2013-06-25 10:49:10 följande:[/quote-nick]Woah...stod din man framför och såg hela härligheten? ??? Det hade jag ALDRIG fixat. Näpp han får snällt stå bakom. Han hade inte fixat frontrow seats ändå... Skönt att ni fick göra alla kollen innan ni åkte hem. Jag har så förbannat svårt för pku testet. De bänder ju hela stackars handen på bebis. Dessutom har jag av nån konstig anledning åkt på gamla fossiler som är helt inkompetenta att göra testet och detta med bägge barnen. Det har slutat med att de har fått ta blodet från huvudet. Överlämnar detta till min man. Har varken nerver eller medgörliga hormoner för att klara se det igen. Jag hade ingen aning om att han tittade. Eftersom vi skulle genomgå ett kejsarsnitt så hade vi inte diskuterat detta innan. Hade vi gjort det så hade jag nog förbjudit honom. ;) Men han stod vid mitt huvud och böjde sig framåt för att se. Han gick inte ner dit. Jag märkte ingenting, hade fullt upp med annat. När han berättade efteråt så blev jag faktiskt på något sätt lite stolt, jag tyckte det var fint att han ville se. Han tyckte det var jättehäftigt att se Ivars huvud komma ut, det var först då han på riktigt förstod att det var bebis på G. Han tittade även och såg hur mycket jag brustit samt hur barnmorskan sydde. Jag tycker inte att det känns jobbigt. Det blev inte någon hörselscreening i dag, läkaren hade inte så bra koll. PKU-testet gjordes däremot och det gick bra men det är ju väldigt jobbigt. Det skär i hjärtat på en. :(

Bra kämpat! Bebisar ska röra sig lika ofta men rörelserna känns inte lika tydligt eftersom det är så trångt. Tycker du att det är lite väl lugnt får du buffa till henom, lägga dig på sidan och så dricka något kallt och sött. Är du orolig så åk in, det är skönt att höra att allt är bra. :)