Inlägg från: Anonym (Saknar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Saknar)

    Stark kvinna

    Lever med en stark kvinna och har svårt att leva upp till den mansroll jag både själv vill ha och som min fru kräver. Ja kräver, det är faktiskt så. Just detta gör att jag tappar självförtroendet och tvivlar på mig själv i nästan allt som har med relationen att göra. Jakten, som är så viktig, att prata och ge henne ett långt förspel, röra henne rätt, ja nästan allt tvivlar jag på att jag kan och min fru kräver att jag ska kunna. Det går ju förstås inte ihop, så både sexlivet och förhållandet i stort är helt under isen. Någon som känner igen sig och kan få mig att tänka klart? Känner mig bara allmänt stressad, uppgiven och handlingsförlamad!

  • Svar på tråden Stark kvinna
  • Anonym (Saknar)

    I all bedrövelse gläder det mig att gensvaret blev så stort! Ska gå igenom lite mer i detalj och svara imorgon, men håller med Anonym (stark?) och försöker nu jobba mycket med mental träning, för att återfå styrkan. Har gått på en del "lyckopiller" senaste halvåret, men tycker inte det fungerar tillfredsställande. Dock känner jag att jag är ganska mottaglig för den avkopplande "styrketräningen" för hjärnan och tror på sikt att det kanske kan hjälpa både mig själv och oss. Hade önskat att hon vågade prova det också, men hon är hittills helt avvisande och sätter sig över resultatet redan innan hon testat

  • Anonym (Saknar)

    När man lever med en stark kvinna och dessutom med klassproblematiken, så krävs det enormt mycket för båda parter (enligt min mening) om det ska fungera.

    Då min partner inte är beredd på att förhandla om hur hon ser på livet och i förhållande till mig, så blir det ännu värre.

    Jag låter gärna henne vara chef i hemmet då jag själv har en chefsbefattning under dagtid och innerligt glad över att inte behöva "bossa" på hemmaplan. Däremot förstår jag att jag inte kan lägga ansvaret för alla beslut på henne och vill det inte heller.     

    Jag förstår hur viktig jakten är för henne och säkert för många kvinnor, men tar ju inte udden av att även mannen vill känna sig behövd och älskad.

    Barn och övrig omgivning får sitta emellan hela tiden och medan jag själv tycker att jag försöker se möjligheter i allting, så upplever jag att min hustru ser problem i det mesta.

    Alltså inga optimala förutsättningar för att få balans i vårt förhållande        

  • Anonym (Saknar)

    Tyvärr hade jag skrivit en hel "roman" som försvann i cyber space

    Jag får komma igen med kommentarer... 

      

  • Anonym (Saknar)

    Anonym (Kvinna som kan), kan inte säga att jag har så många "känner mig mindre som man om jag inte får klippa gräset" och har inga problem med att fixa tvätten, diska, städa eller vad det nu må vara. Tyvärr har det väl gått så långt att jag gör det mesta av det också, istället för att koncentrera mig på att göra min kvinna glad. I det fallet är jag väl konflikträdd och med dålig självkänsla, vilket gör att jag hellre smiter undan än att ta tag i det jag borde/ska göra.   

    Vi har så mycket tankar om vad som måste göras och jag vill att vi åtminstone ska sätta oss ner en gång i veckan för att styra upp saker och ting. Dock svarar hon bara med att när jag gjort de 5 stegen enligt  http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2301403 kan vi börja snacka. 

    I vårt fall är problemet att jag har jobb, inte hon. Jag kan tycka att hon är värd ett mycket bättre liv än det hon har idag, men tycker samtidigt att hon måste göra någonting själv och inte bara lägga all skuld på hennes "icke-handlande" på mig.
     
    Anonym (Kvinna),  Jag önskar att min kvinna kunde älska mig som jag är, men inte för den skull att jag inte måste kämpa med att ändra det hon inte gillar. Dock nämner du att "jag märker hur hans barndom gjort att han inte står på sig och jag önskar att han vore starkare mot mig, delvis för sin skull och lika mycket min eftersom det gör mig osäker". Detta stämmer en hel del in på mig och som jag förstår också gör henne osäker.

    Smecker, Som du skriver måste väl saker och ting vara ömsesidiga i ett förhållande. Något jag upplever motstånd med hela tiden Ändra tänket måste till ifrån båda håll!

    Zingo, håller helt med att man kan inte göra någon svagare för att tro att denne ska bli starkare. Låter i mina öron som sunt förnuft, men den uppfattningen är tydligen inte vedertagen av alla    

      
         

  • Anonym (Saknar)

    Fröken reserverad, Helt rätt uppfattat   Det är just bristen på kommunikation som jag tycker är det största problemet och att så fort jag har någon synpunkt på hennes hållning i någon fråga, så reagerar hon aggressivt. När hon har synpunkter på min hållning, så ska jag ställa mig i ledet och hon är då inte "förhandlingsbar". Just den här oödmjuka inställningen till att resonera sig fram till en lösning, gör mig så förbannat frustrerad!

    Jag har pratat med henne om detta så många gånger, men vet inte hur jag ska få henne att förstå att vi måste ta hänsyn tillvarandra? Så fort jag inte håller med henne och hennes åsikter (som hon anser är de enda rätta), upplever jag henne som rent elak. Medan hon tycker att det är jag som är elak, när jag inte håller med henne eftersom hon vet bäst

  • Anonym (Saknar)

    Anonym (stark?), du sätter "huvudet på spiken", så är det definitivt!

  • Anonym (Saknar)

    Fröken reserverad, Tyvärr har detta pågått alldeles för länge, men accelererat senaste året. Jag förstår att jag inte kan vänta ut henne, utan måste på något vis göra något radikalt själv. Jag vill verkligen inte lämna och känner fortfarande väldigt starka känslor för henne (när vi någon enstaka gång kommer nära varann), men Familjerådgivning är uteslutet för vår del. Har tagit upp det ett flertal ggr, men hon blir bara förbannad när frågan kommer upp och när jag föreslår att jag kan försöka och därigenom få stöd att förändra mig, blir det bara hot om att göra slut. Hon tror att jag ska vara otrogen med hela Världen och nära omöjligt att göra någonting. Kan erkänna att jag har tagit en del beslut som bl.a. drabbat oss en del ekonomiskt, men har aldrig varit otrogen och har ingen tanke på det heller. Som du säger får jag bära hundhuvudet för all skit som drabbar oss och det tar fruktansvärt mycket mentalt.

    Anonym (kvinnan), Har sagt till henne så många gånger att jag tycker att hon är elak, men då svarar hon bara med att det är jag som är elak och säger jag det en gång till kommer hot om än det ena än det andra.

    Har även försökt att skriva, men allt misstolkas och hon vänder och vrider på allting så den betydelsen jag hade när jag skrev är i hennes ögon helt förändrad när hon tolkar det     

  • Anonym (Saknar)

    Fröken reserverad, Klart jag inte vill fortsätta så här, men vill försöka med alla medel att få någon att tänka bredare. Hon suger i sig av allt hon ser och hör under dagarna via TV och radio. Sedan får jag det i halsen när jag kommer hem och ska då stå till svars varför jag inte är som alla andra
    Jag vet, det är som att köra huv'et i väggen, men jag måste samtidigt att försöka hitta någon styrka som kan förmå mig både ha mer tålamod och våga ställa egna krav för att få henne att förstå det orimliga i hennes sätt att vara/tänka. 

  • Anonym (Saknar)

    Tyvärr kommer man in i en rundgång som nästan är omöjlig att ta sig ur. När du säger "försökte ändra mig", vad var du gjorde. Kanske inte fungerade för dig, men kanske någon liten pusselbit som jag kan ha nytta av?!

Svar på tråden Stark kvinna