Inlägg från: Anonym (Saknar) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Saknar)

    Stark kvinna

    Anonym (Nytt förhållande) skrev 2013-03-25 05:54:37 följande:
    Framgångsrika män(niskor) skapar rätt tillfälle dvs de gör saker ,ofta direkt. Vanliga människor väntar på det och för många av dem så kommer det aldrig och efter åt så sitter de bittra och grämer sig eller skyller på någon annan. Det kallas livslögn och du riskerar att bli en av dessa livslögnare. Du skriver att hon är såååååå analytisk! Skit i det! Du ansvarar för ditt liv och behöver inte dansa efter hennes pipa hela tiden men det är det du gör. Om du inte " tar på dig byxorna" så kommer du att förlora henne. Är det de du vill? Hon kommer lämna dig eller vara otrogen. För mig låter det som om du hade stränga föräldrar som uppfostrade dig till en mycket lydig pojke som aldrig fick göra något dumt och gjorde du något sådant så var det i smyg. Jag känner igen det för jag har också varit sådan. Skillnaden var att min förra kvinna inte ville och så drack hon. Till sist så gick jag efter ett långt äktenskap och skaffade en ny kvinna. Sex har aldrig varit svårt för mig men jag lät mig domineras av mitt ex i årtionden. Men fortsätt du att dansa efter hennes pipa och så får du se vad som händer. 1) ...ingenting...hon fortsätter att dominera och era liv , missnöjda liv fortsätter på samma sätt. 2) Hon lämnar dig.. 3) Oavsätt vilket så kommer du att sitta här på Familjeliv och gnälla. Ta på dig byxorna och var man och utgå från dina behov och inte hennes. Men du kanske inte har några....... eller så tar du tag staken och i saken och smiskar henne i baken och knullar henne NU....

    När "vis av erfarenhet" pratar, så lyssnar man! Kan känna igen mig och förstår att det är en livslögn som jag håller på med och måste bryta.

    Din kommentar om min barndom stämmer också, så jag förstår att mitt agerande har mycket med mitt förflutna att göra!

    Måste se till att det är slutdansat efter hennes pipa nu och även vara påverkande av vad som händer. Jag vill inte fortsätta på det här meningslösa viset och bara vara till lags i alla sammanhang med henne, utan att se någon utveckling i vårt förhållande. Jag vet att vi har en möjlig framtid, men som du nämner så måste jag sluta vänta på att förändringen sker på andras initiativ utan göra något själv och göra det nu!

    En av de bättre råden i denna tråden          
  • Anonym (Saknar)
    Anonym (stark?) skrev 2013-03-25 08:36:04 följande:
    Jag tror inte det handlar om sex längre. TS kvinna verkar psykiskt sjuk. Hon kan vara hur intelligent som helst men jag vet inte...EQ eller nåt verkar saknas. Det är hon som är sjukligt svartsjuk och inte har något jobb.

    Jag tycker du ska bryta med henne. Hon saknar totalt självinsikt och det kommer ta många år att riva muren och hitta hennes innersta. Du kommer må bättre utan henne.  

    Som "Anonym (Nytt Förhållande)" nämner så förstår jag min delaktighet i det hela och samtidigt som hon gör mig galen många gånger, så måste jag först och främst börja ta initiativ och driva själv. Kan både hoppas och tro att hennes (i mina ögon också) sjukliga svartsjuka avtar och att hon kan tycka om mig för den jag är (eller förändras till om jag tar tag i mig själv).

    När det gäller EQ har hon ett oerhört högt sådant, vilket inte minst märks i kontakten med våra barn. Hoppas själv att få ta del av den också, om jag inte har bränt henne (och kanske mig själv också) ännu  
  • Anonym (Saknar)
    Fröken reserverad skrev 2013-03-25 09:22:14 följande:
    Psykiskt sjuk kan ju innebära att hon har en depression eller liknande.

    LÅter dock bättre att säga hon verkar inte må så bra och skulle nog behöva hjälp för att komma ut ur det.  Tex gå och prata med någon professionell. Jag tror inte TS kommer fixa det här å egen hand..att vända den tråkiga trenden.

    Tror i sig att jag är lika psykisk sjuk som henne om man talar i dessa termer, men tror framförallt att vi båda är ganska deprimerade efter en lång period med destruktiva beteeneden mot varandra. Det där med att prata med någon utanför kommer aldrig ske så länge vi är tillsammans. Hon har själv så mycket erfarenhet av det tidigare när hon var yngre och med de dåliga erfarenheterna bakom sig, så får jag aldrig med henne. Även om jag själv också skulle behöva prata av mig utöver det jag luftar här på FL, så är det inte heller någon lösning (om jag inte gör det i smyg och det vill jag inte)
  • Anonym (Saknar)
    Anonym (kvinnan) skrev 2013-03-25 09:52:46 följande:

    Ok, jag jobbar själv med psykiskt sjuka en del och därför tänkte jag att en depression innefattade det hela så det beror ju på vad man menar. Hon verkar ju inte må så bra i alla fall.

    Psykiskt sjuk låter sig sjukt på något vis, men deprimerad är hon definitivt och på något sätt är det detta som jag måste försöka få henne ur...
  • Anonym (Saknar)
    Anonym (kvinnan) skrev 2013-03-25 09:14:28 följande:

    Psykiskt sjuk är ju en helt annan sak. Hon kanske han en livskris samt verkar vara enormt svartsjuk men vad kan det bero på?

    Svartsjukan tror jag i sig bottnar i början av vårt förhållande, när jag inte riktigt visste vad jag hade varken henne eller mig. Även om jag inte var otrogen, så var jag väldigt tillbakahållen när det gällde att prata om mina ex. eller vem jag än träffade av kvinnlig natur så hade jag svårt att prata om det med risk för att hon skulle tolka fel. Det gjorde ju givetvis att misstänksamheten blev större och både hon och jag har haft svårt att vara trygga i varandra.

    Jag säger inte att man måste vara helt frigjord i ett förhållande, men det är så viktigt att man kan lita på varandra och visa respekt. Något som tyvärr inte har präglat vårt förhållande  
  • Anonym (Saknar)
    Fröken reserverad skrev 2013-03-25 12:31:07 följande:
    Lycka till att försöka ta dig ur detta själv. Det är inte lätt.

    Ni vill inte ta hjälp av någon livscoach eller något då?
    Som inte har med sjukvård att göra? 

    Min hustru är helt emot allt vad psykologer, livscoacher, mental träning el. liknande. Det här löser man bara, enligt hennes mening och bakgrund!

    Jag får hoppas en del av era synpunkter och råd kan ge mig lite vägledning och hjälp igenom på egen hand. 
  • Anonym (Saknar)
    Anonym (stark?) skrev 2013-03-25 14:07:23 följande:
    Det är väl den där motviljan till att få hjälp eller inse sin del i det som gör att jag skrev psykiskt sjuk. Det kanske var att ta i. Men psykiska problem som sitter djupt i allafall. Om ni båda har det kan det vara en svår kombo.

    Härligt att hon är bra med barnen! 

    Jo, den delen att vägra hjälp är jobbig. Skulle behöva någon professionell som kan få henne till mer självinsikt

    Dock evigt tacksam att hon är ett proffs mot barnen, även om hon vänder dem mot mig många gånger. I situationerna mot dem kan hon vara fantastisk och säger då att hon kan ställa om även fast hon mår väldigt dåligt.   
  • Anonym (Saknar)
    P30 skrev 2013-03-25 13:54:49 följande:
    Det där är ju den absolut vanligaste bilden för någon som är livrädd och håller på att tappa greppet. Om man är en stark person klarar man av att någon är inne och vrider och pillar i ens inre.

    Ge dig av. 

    Jag ser fortfarande hopp och tror att det ska gå att få till en förändring, men inser faran
  • Anonym (Saknar)
    Anonym (stark?) skrev 2013-03-25 14:39:24 följande:

    Att vända barnen emot dig är tyvärr ett väldigt elakt och manipulativt svek mot både dig och dem.

    Om du vill kärleksterapia henne utan hjälp utifrån får ni väl börja prata om hur det kändes när ni var nyförälskade Vad ni hade för drömmar då. Och då ska ni helst inte komma in på bittertänket....jag tänkte det och det om dig men så blev det ju inte..... 
    Känns elakt och har även påtalat det för henne, men hon tycker inte att något ska smusslat med något. Dock ska det tydligen alltid vara på hennes villkor

    Det nyförälskade rosa skimret är som bortblåst och hur vi ska hitta tillbaka dit med det klimatet som är nu ser jag inte, men...  
  • Anonym (Saknar)
    Fröken reserverad skrev 2013-03-25 15:57:48 följande:
    TS
    Inte ofta jag säger så här,..men du behöver få distans till det här. Gå och se till att hitta lite självkänsla, få tillbaka lite styrka och kraft.
    Mycket möjligt att ni båda kan växa som människor då istället. 

    Jag försöker göra mitt och har senaste veckorna tagit mig tid till lite meditationsstunder, som jag också känner att det lugnar ner mig och skapar lite styrka inombords. Tror på att klara detta, så ska försöka hålla hela vägen...
Svar på tråden Stark kvinna