December bebis 2013

Yoga03: usch vad jobbigt du har det. Hoppas det snart blir bättre.

I morse var jag extremt hungrig när jag vaknade. (Vilket inte är något konstigt i sig eftersom jag nästan alltid vaknar hungrig. Gravid eller inte liksom.) Men jag bestämde mig ändå för att ta en dusch först. Efter det var jag naturligtvis ännu hungrigare och asförbannad på min stackars make som inte hunnit göra frukost än. Till råga på allt luktade det bacon i köket efter gårdagens mat och jag bara kände, "Nej, inte det också!" Var tvungen att öppna fönstret för att slippa den vidriga lukten. Sedan skulle jag äta men det gick inte. Var ashungrig men hade noll aptit.  (Det slutade med att jag fick i mig två knäckebröd tillslut i alla fall.)

Någon som har bra tips på vad jag kan göra åt det om det händer igen? Alltså att vara hungrig men inte vilja/kunna äta? Handlar det bara om att tvinga i sig maten eller finns det någon typ av mat som ni känt var lättare att äta? 
/F 

Nu hoppar jag in i tråden, har följt den ett tag men inte vågat riktigt. Är gravid v.7+6 idag, går in i graviditetsvecka 9 i morgon . Har 2 missfall i vecka 12 bakom mig, inga barn sedan tidigare. Fick göra en missfallsutredning efter andra missfallet som inte visade på några konstigheter, så jag hade stora förhoppningar på att det skulle gå bra den här gången.

Pga av mina tidigare missfall ville dom göra ett tidigt ul. Gjorde det i onsdags. Bebisens hjärta tickade fint och den mättes till 7+5, (borde varit 7+4 enligt mina beräkningar). Så långt allt lyckligt och det var underbart att få se en levande bebis i magen för första gången. Sen kom kallduschen. Läkaren såg vad hon tror är en skiljevägg i min livmoder som inte upptäckts tidigare vid vare sig missfallen eller utredningen. Hon sa att den kan vara orsaken till mina missfall, men också att det inte behöver betyda att den orsakar missfall nu. Ska tillbaka om 4 veckor, när 12 fulla veckor gått, på nytt ultraljud och se om man kan se den befarade väggen bättre då.

Så nu är jag ÄNNU mer nervös och orolig. Om det är en skiljevägg hon såg ökar det inte bara risken för tidigt missfall utan även för sena missfall och för tidig förlossning. Nästan ingen med delad livmoder går tiden ut. Det känns så sjukt jobbigt att veta att man inte ens kan få slappna av om man klarar sig till vecka 12! Får försöka ta en dag i taget och jag känner glädje varje gång jag känner av illamåendet och andra tydliga tecken på att det faktiskt bor något där inne. Känner också att jag blivit bra bemött av sjukvården och blivit erbjuden extremt mycket hjälp både för att utreda varför jag fått missfall och för att lindra min oro. Otroligt tacksam för det.

Långt blev det. Heja alla Ni andra, ska försöka hålla mig lite aktiv här i tråden. Om någon har erfarenhet av delad livmoder, uterus septus, kommer jag gärna i kontakt med Er!  

Verkar som om denna hemska gräsliga vecka äntligen är över. Har sovit i princip dygnet runt och mått oerhört illa. Nu känner jag mig starkare och piggare mår lite illa men det är bättre! Går in i vecka 9 imorn hoppas det värsta är över orkar inte må så här mer! VUL på måndag 8:15. Nervöst men ändå inte. Har svårt att tro att bebis slutat växa sedan v 5+3 med tanke på hur jävligt jag mått. Inga blödningar eller bruna flytningar! Hoppas allt är bra så man kan berätta för folk, är inte den som älskar hemligheter

Det verkar som vi är flera som kring vecka 9 börjar må aningens bättre. Vi kanske vänjer oss vid alla hormoner eller nått! 
Jag känner hoppet komma tillbaka och är piggare och mår inte lika mycket illa är idag 8 + 4.

Några veckors oro kvar sedan kan vi slappna av och njuta av att vara gavida fullt ut!
Som jag längtar! 

Är i vecka 7 och klarat mig från illamående än så länge :)

Hallå tjejer som mår illa. Jag fick utskrivet Lergigan comp i förrgår. Jag lovar dom gör underverk!!!!!! Helt fantastiska. Inte en släng av illamående på hela dagen sedan jag börjat ta dom.

Försök fixa ett recept till friheten! ;)