Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Apr 11:10

1032 svar

Borderline

beautifulsecret skrev 2013-04-19 21:02:42 följande:

Känner fan ingenting just nu. Var är känslorna?! Min kompis tog livet av sig för en vecka sen ungefär. Har tänkt mycket på det. Och gråtit.

Asså jag känner mig totalt värdelös.

Beklagar sorgen!

Förstår att du tänker mycket just nu, hoppas att du inte klandrar dig själv för att din kompis valde att ta sitt liv.

Och du är inte värdelös, varför känner du så? Kram

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Apr 11:24

#209

Anonym (Anhörig) skrev 2013-04-19 22:00:36 följande:

Hej hej! Har läst nästan hela tråden. Jag väntar barn med en man som jag misstänker har borderline. Han har nu sökt hjälp, men det hela har gått så långt att jag valt att lämna honom, trots att jag är gravid. Vill gärna stötta honom, men orkar inte med hans humörsvängningar bl.a. Vet inte riktigt hur jag ska göra, för mycket av det han säger och gör är så ologiskt för mig. Har ni tips på hur jag ska bete mig och vad jag ska göra nu när han påbörjar sin resa mot ett bättre mående? Vill finnas där, men vägrar att stå bredvid och bli illa behandlad under tiden. Vill tillägga att vi inte hade varit tillsammans länge då jag blev gravid och hans problem började han visa i samband med att jag just blev med barn. Tycker att det är väldigt bra att den här tråden finns. Ni är starka som delar med er av er vardag. Kram på er!

Välkommen till tråden

Det låter tufft! Skönt att han har tagit första steget till ett bättre liv, kommer bli en tuff resa för honom, men det finns bra hjälp att få, tack o lov!

Det viktigaste är att han är fullständigt ärlig i sin terapi, det tar dock tid att hitta förtroendet för sin terapeut/psykolog.

Jag tycker också det är toppen att vi har denna tråd där vi kan byta erfarenheter med varandra, att man inte behöver känna sig ensam vare sig som anhörig eller om man själv har diagnosen.

Kram till dig också

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Apr 11:28

#210

En intressant dokumentär om Borderline

">

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Apr 13:57

#212

Anonym (Anhörig) skrev 2013-04-20 13:43:13 följande:

Tack TS och Beatufulsecret för era svar! Jag skriver också från mobilen, därför inga stycken. Men men. Han inser att han har problem och ska nu få hjälp att kontrollera vissa handlingar och inpulser. Jag hoppas verkligen att han får ett förtroende för sin terapeut. Jag förstår att det kommer att ta lång tid innan han får bukt på problemen, men han verkar inte riktigt förstå det, utan tror att det kommer att gå relativt fort. Ha en fin dag!

Ja just att få bra redskap att använda vid ångest, impulsivitet, ilska osv ...är en nödvändighet för att komma någonvart med vår diagnos. Att lära sig välja bättre allternativ, tänka efter innan man gör/säger något osv

Just där är Dbt o Mbt väldigt bra, i Dbt lär man sig mycket om olika färdigheter som det kallas. Tex. vara medvetet närvarande så ofta som möjligt, ofta lever man bara på, istället för att stanna upp, tänka efter, göra en sak i taget. Man får olika övningar att jobba med, hoppas han får börja en sådan terapi.

Mbt (mentaliseringsbaserad terapi) handlar mer om relationer, känslor...hur man tänker, känner i olika situationer, hur man påverkar andra med sitt handlande. Man tänker och pratar kring sina och andras känslor. Väldigt nyttigt, tror Många skulle behöva lära sig sånt, inte bara vi med diagnoser

Ha en toppendag i solen (om solen är framme :P

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Apr 16:04

#215

Anonym (Dina) skrev 2013-04-20 15:32:09 följande:

Jag misstänker att jag har borderline när jag läser den här tråden. Jag har läst på mycket nu om det och dess symptom och är nästan säker på att jag har det. Kollade även på den dokumentären som länkades i tråden.

Känner mig väldigt uppgiven för jag trodde att allt jag hade var depression och att det skulle bli bra nu när jag får hjälp men om jag nu har borderline kommer jag ju aldrig att bli frisk från det på samma sätt som man blir frisk från depression.

Vet inte om jag ska prata med min läkare om detta. :(

Du ska absolut prata med din läkare om du misstänker dig ha någon diagnos. Det är inget att skämmas för, många som har det och vi är inga idioter eller galna på något sätt ;) Borderline är ju som du säkert förstått en personlighetsstörning och man kan bli frisk. Även om det är en lång process. Det finns god hopp och du kan snabbt bli hjälpt och må bättre, försök få till en utredning, Du är inte ensam, vi är här för dig

Skönt att kunna bolla och fråga, byta erfarenheter med varandra.

Och Välkommen till tråden

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Apr 16:31

#216

beautifulsecret skrev 2013-04-20 15:35:56 följande:

Asså jag känner ju dåligt samvete för hon ringde mig samma dag som det hände och jag svarade inte. Brukar inte göra det när jag mår riktigt dåligt. Och det visste hon om. Så de känns såklart lite jobbigt. Känner mig värdelös för jag har inget jobb och för att jag är rädd för att misslyckas när jag väl får ett. Tycker det är lite svårt med nya människor ibland... Kram på dej!

Förstår hur du tänker men som du säkert förstår har du inte ansvar över hennes liv. Det är något vi får lära oss, inte klandra oss själva för de val som andra tar. Det är ju inte så att du inte brydde dig om henne, hade du vetat hur nära hon var hade du säkert svarat, du mådde själv dåligt just då,

var ni nära varandra?

Vet precis den känslan av värdelöshet, för jag upplever detsamma. Har inget jobb (inte haft sen 2005) inget körkort (38år!!) klarar inte av enkla vardagssaker som andra bara rycker på axlarna åt. Är inte den aktiva mamma jag planerade vara. Jag har mycket självhat och det tar sååå mycket energi från mig, som jag kunde lägga på annat viktigt.

Men hur klyschigt det än låter så duger vi precis som vi är, även om det är svårt att tro på det, jag vet

Kram

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 22 Apr 07:19

#219

Tigerhonan skrev 2013-04-21 12:22:58 följande:

Det som är jobbigast för mig är just det att så fort något blir svårt eller det blir konflikter så flyr jag. Jag vet inte hur jag ska behandla min partner och stöter bort honom/henne istället för att lita och luta mig emot för att få stöd. Jag söker konflikter för att skada mig själv även om jag är konflikträdd.

Som nu ganska nyligen, jag hitta en del sms min pojkvän skrivit med en annan tjej och efter det har jag börjat stöta bort honom mer och mer. Men han vet inget om att jag vet. Misstänker att han är otrogen emot mig. Så det har fått mig att börja skriva hjärtan och puss och sånt med andra :/

Ursäkta att det tog tid innan jag svarade.

Låter jobbigt!

Du har inte tänkt på att konfrontera honom om sms:n? Är du rädd att han lämnar dig isf?

Inte ovanligt att det med att du behöver bekräftelse av andra efter något sånt här, var i samma sits för ett par år sedan. Hade försökt få min man att fatta...han såg mig inte, engagerade sig inte i vårt förhållande alls. Så tillslut sökte jag bekräftelse från andra män, omedvetet till en början, som sen blev mer allvarligt och jag tillslut kastade ut min man. Det var den värsta tiden i mitt liv. Jag trodde mig bli kär i en annan man jag aldrig ens träffat över nätet. Jag var inte mig själv, gjorde och sa saker som jag idag inte förstår mig på alls. Det tog 3 mån innan jag "vaknade" till och förstog vad jag hade ställt till med och ville tillbaka till min man. Det var ett KAOS av dess like som jag hann ställa till med. Idag bor vi ihop igen. Så allt det där för att jag inte kände mig sedd i mitt förhållande.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 22 Apr 07:21

#220

EmelieSchiold skrev 2013-04-21 21:18:41 följande:

Nyligen diagnostiserad med Borderline. Vetat om det ganska länge då jag påbörjade DBT inom BUP. Självklart sa jag upp mig då jag "hade andra planer med livet". Är gravid. Fått ett familjehem specialiserat på mamma-barn. Blev misshandlad av pappan. Var inlagd på Psyk då jag fick diagnosen för ca två veckor sedan.

Välkommen till tråden

Det låter som att du har det väldigt tyufft just nu, legat inne på psyk, är gravid och ska bo på ett familjehem. Hoppas att det snart stabiliseras och att du kan finna lite tröst här och skriva av sig.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 30 Apr 08:20

#223

Anonym (Fd anonym IPS) skrev 2013-04-29 20:07:34 följande:

Tack! Det är skitsvårt och jag är glad att sambon drar det stora lasset och att jag styr mitt jobb själv. Än så länge lever vi ihop men det känns mer och mer som en tidsfråga.... Jag är livrädd. Och stress och krav renderar antingen utbrott eller in i bubblan. I know The feeling

Ja visst är det jobbigt!

Så du jobbar...heltid eller? Skulle jag aldrig orka, jag är helt slut varje kväll även om jag är sjukskriven hemma. Har gått in i en dipp igen, allt känns så jävla meningslöst. Hittar ingen livslust.......

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 2 May 08:05

#229

Anonym (Petra) skrev 2013-04-30 08:53:19 följande:

Usch. Har varit relativt stabil sedan i höstas och hoppats på ett tillfriskningssprång. Senaste dagarna har jag dippat igen med stor irritabilitet och en oro som inga vettiga tankar eller handlingar verkar kunna tysta. Röker ett paket om dagen, det dubbla jag brukar.

Sen satt jag igår och gjorde självskattningstest som visar att jag fortfarande uppfyller hela 7 av 9 kriterier. Jag som trodde jag var nere i 4. Vet inte vad jag ska tro.

Känns så hopplöst, hur ska det bli bättre? Jag gör allt jag kan men de här förbannade känslorna finns ju kvar. Och det är så svårt att tro att de kommer att försvinna någonsin. Är det bara hanteringen och det som syns utåt, det som besvärar omgivningen, som avgör ett tillfrisknade? Inte bra nog för mig, det innebär ju fortfarande det här jäkla lidandet. Som att brinna i en evig eld är det, helvetet på jorden. Svarta tankar? Jotack...

Irritabilitet känner jag MYCKET väl igen mig i just nu, mer än vanligt.

Du verkar ha mycket funderingar om ditt mående och livet, det är väl typ det enda som rullar i ens huvud, bara massa oro.....

Så svårt att vända på dessa tankar, sen blir jag bara provocerad på alla överglada positiva typer som man möter. Därför jag håller mig mest hemma.

Borderline

INNEHÅLL