Lönar det sig att jävlas?

Är ju beredd att göra nästan allt för barnen men blir ju orolig för att "släppa till" om det inte går att backa eller om det visar sig inte bli bättre. Mamman lär ju inte "lämna tillbaka" frivilligt känns det som.

Vad fan göra när man har en ex som medicinerar och verkar ha en skev verklighetsuppfattning? Försökte oss på ett samarbetssamtal där hon uttryckte att det kanske bästa vore om jag dog. Så jävla ledsamt alltihop. 

Det är inte bara det att mamman kan sätta sig mot det, om det går något år så har barnen vant sig vid vh och vill inte tillbaks till vv. 

Jag vet det   Med flytt och allt - mamman här sade själv upp skolan och fick rektorn att ringa mig och ifrågasätta varför jag inte tyckte o deras skolform Nu var det inte svårt att förklara och hela byn fattade vilken bråkmakare mamman var

- nu får du i alla fall lite lugn och ro, sa andra föräldrar i barnets klass till mig.

vh är egentligen så dåligt det kan bli - alla helger utom en i månaden  är det enda alternativet till vv som jag ser det.

vv är det bästa för att barnen ska få ha ett fullt föräldraskap från bägge förädrarna.

håll hårt i vv - det är det bästa för er alla i det långa loppet, i sinom tid blir barnen så stora att de kanske vill bo på ett ställe och fram till det är det bast att du har schansen att ha dem så mycket du kan.

Om dottern behöver mer tid med mamman så får ni lov att komma så bra överens att du och mamman kan träffas tillsammans med barnen, det brukar de bli glada för.

Jag vet det med, fy fan vad job jag lagt ned på att umgås med den kvinna som försökte kväva mig, plågade mig och misshandlade mig i flera år. Men jag har stått stadigt  och tagit tillbaks makten över mig och alltid jobbat för att barnet ska ha två föräldrar - ändå fick jag lov att ge upp vv för att jag inte längre orkade och för att skona barnet från mer bråk från mammans sida. Jag var gisslan i en ohållbar situation där det handlade om att rädda det som kunde räddas för barnet skull.

Men vad anser du själv om barnens mående? Du är ju en av två föräldrar, din tolkning är lika god som moderns. Anser du att vv är rätt så är det rätt för dig, gå på det då. Och vad FR tycker är inte vad "systemet" tycker. Anser du att samtalen där inte leder nånstans så gå inte dit.

Känner ju att man måste "spela" med för att inte stå där med byxorna nere om det blir på allvar eller så kanske det inte är. Mamman är ju där med barnen i släptåg massa gånger och hur tolkas det om jag inte är där och ger min bild?

Dina barns mamma misshandlar dem psykiskt och du funderar på att låta henne få ha dem mer?

Supersurasunk Sara: Känner mig bara så ensam och förvirrad. Nånstans vill jag ju inte det men är ju så ledsen och vill ju barnen det bästa. Så sitter man inför nån som man tänker kan det här som säger att även om det är bra hos dig så kan det vara bättre för barnen att inte vara hos dig. Känns förjävligt faktiskt. Vart vänder man sig i sådana här frågor förutom här?

Vet inte hur jag skulle klara mig utan barnen mer än varannan vecka men så blir man ju samtidigt rädd att man bara utgår från sig själv och mina behov. 

Jag förstår att det är jobbigt. Ta kontakt med bup eller skolkuratorn och ta upp dina bekymmer. Ta reda på om du kan få lite gratis juridisk rådgivning någonstans, skriv i pappatrådarna här, det de inte vet om vårdnadstvister är inte värt att veta.

När mina barns far höll på och tjatade om att det var orättvist att jag hade båda barnen bla bla bla så blev min äldsta ledsen och ville bo med pappa på heltid för det var mest rättvist och lillasyster mådde inte så bra där (äldsta var då nästan 9 år) och då fick hon tala med kuratorn i skolan och det visade sig att hon inte alls ville bo med pappa men hans beteende fick henne att känna skuld och att hon 'borde' göra det. Kan vara lite samma med din dotter, hon mår inte bra för hon får inte tycka om din sambo, mamman kanske lägger över sin ledsenhet på flickan som känner skuld för att hon inte alltid är med stackars ensamma mamma osv.

Nej, släpp inte barnen! Som du själv skriver så kommer hon inte släppa tillbaka dem till vv sen.

De är lika mycket dina barn!!

DÅ bör du gå direkt till familjerätten och ta tag i det och om barnen mår psykiskt dåligt bör väl barnpsyk kopplas in? 

Hur går det för dig? Du sa något om medicin.Vad tar mamman för medicin? Vad har hon för sjukdom? Vad säger sig om mammans sjukdom? Hör av dig så vi vet hur det gå. R