Singoallan

Äldre 11 May 18:06

124 svar

Fyra missfall... vad ska jag göra?

Hej,
Vet egentligen inte vad jag ska skriva.... har haft 4 missfall under cirka två års tid... inget barn ännu. Är 32 år gammal och känner hur hoppet börjar glida ifrån mig. Finns det någon mer där ute i liknande sits? Hur gör ni för att hålla modet uppe? Vill mest bara prata av mig med någon som är i en liknande situation.

Kram på er alla som kämpar!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 18:12
Jo, jag vill även tillägga att jag gärna delar med mig av det jag hittills har fått erfara om det kanska kan vara till hjälp för någon. HAr testat på det mesta inom fertilitetsvärlden...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 19:11
En fråga tiller som kämpar: Hur fixar ni livet i övrigt? Jag tänker på jobb, vänner och familj?
Själv känner jag att det är väldigt kämpigt ibland på jobbet. Känner mig svag och lite nervös och fixar inte mina sysslor som tidigare. Hjärnan har liksom stängt av och det är jättesvårt att prestera. Det i sin tur skapar stress... vilket jag är livrädd för med tanke på alla missfallen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-12 14:23
Jag upplever att missfallsutredningen var ganska knapphändig och funderar ofta på vad som kan vara fel på min kropp. Har någon här på familjeliv undersökt era värden noggrannare? Jag tänker på t.ex. b12, folsyra etc. som har en avgörande roll vid celldelningen. Jag har tjatat mig till ett b12-prov en gång. Och det låg i "gråzonen". HAr förstått att det kan innebära både att värdet är för lågt eller tillräckligt. Men man bör utreda det vidare om man tex. har hypotyresos, vilket jag tydligen har... synd att läkare ska vara så svårövertalade. På sophiahemmet vägrade de ta sådana prover.

Singoallan

Äldre 26 Jun 21:03

#51

Jaha.. Nu tycker gynekologen att jag ska äta p-piller i tre månader för att öka chansen till graviditet och förbättra ägglossningen (äggstockarna får vila m.m)... Är aningen skeptisk. Men kommer förmodligen att testa detta precis som jag testar allt annat. Men jag är rädd för biverkningarna.

halvbonden

Äldre 27 Jun 19:54

#52

Singoallan skrev 2013-06-26 21:03:37 följande:

Jaha.. Nu tycker gynekologen att jag ska äta p-piller i tre månader för att öka chansen till graviditet och förbättra ägglossningen (äggstockarna får vila m.m)... Är aningen skeptisk. Men kommer förmodligen att testa detta precis som jag testar allt annat. Men jag är rädd för biverkningarna.

Det kan nog vara en bra grej faktiskt. Jag har alltid tyckt att alla jag känner som äter p-piller och slutar med det blir gravida direkt och det går bra. Jag har ju inte ätit p-piller, slutade långt innan jag började med att försöka få barn. Så har tänkt ibland att jag blir straffad för att jag inte utsatt min kropp för onödiga hormoner, som jag trodde var en bra grej.

Singoallan

Äldre 28 Jun 21:10

#53

halvbonden skrev 2013-06-27 19:54:45 följande:

Det kan nog vara en bra grej faktiskt. Jag har alltid tyckt att alla jag känner som äter p-piller och slutar med det blir gravida direkt och det går bra. Jag har ju inte ätit p-piller, slutade långt innan jag började med att försöka få barn. Så har tänkt ibland att jag blir straffad för att jag inte utsatt min kropp för onödiga hormoner, som jag trodde var en bra grej.

Samma här. Jag slutade också med p-piller för jättelänge sedan. Säkert tio år sedan, tyckte jag mådde dåligt av dem. Så jag ser inte fram emot det. Men å andra sidan kan det ju vara värt ett försök. Har flera vänner som slutat med p-piller och sedan blivit gravida direkt. Jag känner mig dock ganska kluven till det hela. Dels eventuella biverkningar och dels att man går miste om tre månaders försök. Å andra sidan tänker jag att det kanske vore en välbehövlig paus för mig och min make. Sexet i ägglossningstider är KNAPPAST passionerat. Ganska påfrestande faktiskt. Och dessutom kan jag passa på att träna mycket och äta lite mindre så jag går ner till normalt BMI. Är inte långt därifrån, men något kilo skulle inte skada.

Vi ska dessutom flytta långt i sommar och byta jobb. Så det vore ju ganska skönt att inte behöva oroa sig för eventuell graviditet så där i början.

halvbonden

Äldre 28 Jun 22:28

#54

Singoallan skrev 2013-06-28 21:10:22 följande:

Samma här. Jag slutade också med p-piller för jättelänge sedan. Säkert tio år sedan, tyckte jag mådde dåligt av dem. Så jag ser inte fram emot det. Men å andra sidan kan det ju vara värt ett försök. Har flera vänner som slutat med p-piller och sedan blivit gravida direkt. Jag känner mig dock ganska kluven till det hela. Dels eventuella biverkningar och dels att man går miste om tre månaders försök. Å andra sidan tänker jag att det kanske vore en välbehövlig paus för mig och min make. Sexet i ägglossningstider är KNAPPAST passionerat. Ganska påfrestande faktiskt. Och dessutom kan jag passa på att träna mycket och äta lite mindre så jag går ner till normalt BMI. Är inte långt därifrån, men något kilo skulle inte skada. Vi ska dessutom flytta långt i sommar och byta jobb. Så det vore ju ganska skönt att inte behöva oroa sig för eventuell graviditet så där i början.

Jag har tänkt så med att det skulle vara bra med en paus. Vi ska också flytta och jag skulle också behöva gående några kilon :). Lustigt att vi har nästan samma situation. Jag fick dåligt humör och gick upp i vikt av p-piller, och sen när jag provade minipiller kunde jag få småblödningar varannan dag, så det funkade inte heller..

Tedax

Äldre 28 Jun 23:24

#55

Bara en liten fråga: Du skriver att du medicinerar för något högt TSH-värde? Vet du vad det är nu?

Frågar eftersom många läkare tyvärr inte har koll på att TSH-värdet bör vara under 2,5, helst under 2,0 om man vill bli gravid eller få behålla en graviditet. Referensvärdet kan ju vara så högt som 4,0!

Fick själv två tidiga missfall under ett år (två MF i vecka fem). Mitt TSH-värde var först 3,28 och sedan 3,99, alltså inom referensvärdet men tillräckligt högt för att försvåra en graviditet. Efter en del tjat på både VC-läkare och min gynekolog hamnade jag hos en fertilitetsläkare som skrev ut Levaxin, detta trots att hon sa rent ut att hon inte trodde att det skulle hjälpa. En månad senare var mitt TSH-värde ca 2,2 och månaden efter det testade jag positivt. Denna gången gick det hela vägen och nu har vi en liten guldklimp på sju månader. Fick ta om TSH-värdet upprepade gånger under graviditeten och även justera dosen Levaxin.

Hoppas att detta kan ge lite hopp! ${#emotions_dlg.flower}$

Singoallan

Äldre 29 Jun 09:16

#56

halvbonden skrev 2013-06-28 22:28:28 följande:

Jag har tänkt så med att det skulle vara bra med en paus. Vi ska också flytta och jag skulle också behöva gående några kilon :). Lustigt att vi har nästan samma situation. Jag fick dåligt humör och gick upp i vikt av p-piller, och sen när jag provade minipiller kunde jag få småblödningar varannan dag, så det funkade inte heller..

Ja! verkligen lustigt!

Hur länge sedan var det du var gravid nu? Du kanske också skulle passa på och ta en viloperiod kombinerat med p-piller?

Singoallan

Äldre 29 Jun 09:26

#57

Tedax skrev 2013-06-28 23:24:45 följande:

Bara en liten fråga: Du skriver att du medicinerar för något högt TSH-värde? Vet du vad det är nu?

Frågar eftersom många läkare tyvärr inte har koll på att TSH-värdet bör vara under 2,5, helst under 2,0 om man vill bli gravid eller få behålla en graviditet. Referensvärdet kan ju vara så högt som 4,0!

Fick själv två tidiga missfall under ett år (två MF i vecka fem). Mitt TSH-värde var först 3,28 och sedan 3,99, alltså inom referensvärdet men tillräckligt högt för att försvåra en graviditet. Efter en del tjat på både VC-läkare och min gynekolog hamnade jag hos en fertilitetsläkare som skrev ut Levaxin, detta trots att hon sa rent ut att hon inte trodde att det skulle hjälpa. En månad senare var mitt TSH-värde ca 2,2 och månaden efter det testade jag positivt. Denna gången gick det hela vägen och nu har vi en liten guldklimp på sju månader. Fick ta om TSH-värdet upprepade gånger under graviditeten och även justera dosen Levaxin.

Hoppas att detta kan ge lite hopp! ${#emotions_dlg.flower}$

Ja, jag hoppas någonstans att det är mitt sköldkörtelvärde, d.v.s. min långsamma ämnesomsättning som har ställt till det och att jag därmed kan medicinera bort det med levaxin. innan det senaste missfallet hade jag dock ett riktigt bra tsh-värde, cirka 0,9. Det fördubblades direkt till cirka 1,9 i början av graviditeten, men det var ju ändå under gränsen på 2,0.

Det som däremot är lite knepigt men ändå väldigt spännande är det resultat jag fick av hårmineralanalysen. De konstaterade direkt att jag har en alldeles för långsam ämnesomsättning, trots att de inte kände till något om min medicinska bakgrund och trots att jag har bra TSH-värde. Övriga symtom som de beskrev att jag kunde lida av stämde också på pricken! Så nu försöker jag balansera upp ämnesomsättningen med hjälp av lite näringsterapi. Kanske inte hjälper, men jag tycker det känns bra att försöka.

Singoallan

Äldre 29 Jun 09:40

#58

sommarblomman81 skrev 2013-06-15 09:05:59 följande:

Här är en som oxå är 32 har kämpat i snart tre år med ivf och haft 7 plus på 9 försök. Kom till vecka 20 första gången och de andra gångerna har lyckan bara fått vara i någon vecka innan det blivit missfall.
Nu snurrar ju tankarna om det börjar bli dags att ge upp eller om det finns ett sätt för oss att bli föräldrar. Just nu känns det som om vi är beredda att prova precis vad som helst!

Oj, du verkar ha haft några riktigt tuffa år du också. Måste vara fruktansvärt att hinna gå till vecka 20... Jag har bara gjort ett IVF, det var vad som erbjöds efter jag gjort min resultatslösa missfallsutredning. Har egentligen två försök kvar i detta landsting, men nu kommer jag flytta och byta landsting så jag antar att jag inte får något fler försök då

. Visserligen har det inte känts aktuellt efter det första IVF:et, men man vet ju aldrig hur man resonerar om några år.

Du säger att det känns som om ni är beredda att prova vad som helst... har ni funderat på Athen? Har ni funderat på adoption eller surrgatmödraskap? Äggdonation?

Kram!

Singoallan

Äldre 29 Jun 09:46

#59

Kenneth 523 skrev 2013-05-28 05:49:51 följande:

Jag har upplevt barnlöshet i 13 år. Jag skulle rekommendera att ni får hjälp av labbpersonal. 32 är ju rena ungdomen i dagens Sverige. Ja skulle vilja gå djupare. Men det är ju inte ditt fel. Bara inte din tid.

Hej... Tack för ditt tips. Jag har dock träffat många olika läkare och har faktiskt, med lite list

, lyckats göra hur många prover som helst, utan resultat. Antar att man måste utomlands (Athen, London) för att komma gåtan närmare.

13 år är en lång tid. Har ni fått någon hjälp?

halvbonden

Äldre 29 Jun 10:21

#60

Singoallan skrev 2013-06-29 09:16:24 följande:

Ja! verkligen lustigt!

Hur länge sedan var det du var gravid nu? Du kanske också skulle passa på och ta en viloperiod kombinerat med p-piller?

Jag är gravid nu kan man säga, men de har konstaterat att det antagligen är dött foster. Jag ska bara på sista kontroll i nästa vecka innan det blir skrapning eller tabletter. För fostret var tre veckor för litet så varken jag eller läkarna tror att det kommer visa något annat än att det är dött nästa vecka.

Men jag har tänkt på paus nu efter det, för vi har bokat in träff med ivf-klinik 27 augusti tror jag det var, och då tänker jag inte försöka något innan det. Kanske ska gå och få p-piller utskrivet, så att man testar det samtidigt, när man ändå ska vänta lite med att försöka.
Nu sist gick det bara en mens mellan att jag skrapades och när jag blev gravid igen, och samma innan det, så det har blivit lite väl många missfall på kort tid känner jag. Man ska nog lyssna på sin kropp när man känner att det börjar bli jobbigt..

Fyra missfall... vad ska jag göra?

INNEHÅLL