Fyra missfall... vad ska jag göra?

Näääääää, fy fan vad jobbigt! Mina foster har också varit för små, men ändå kan man inte sluta hoppas mellan ultraljudskontrollerna. Ren tortyr är vad det är. Usch. Önskar att man kunde säga något till tröst.

Singoallan:
Jo jag är beredd att testa det mesta nu. Men jag vill nog försöka ett tag till med att få ett biologiskt barn. Tycker att vi fortfarande har några år på oss för det. Och jag har otroligt bra äggreserver så det ska inte vara något problem för oss.
Nu efter sommaren ska jag träffa läkaren och då har hon förhoppningsvis några nya idéer. Hon pratade om att jag ev kanske kan få ingå i Boråsstudien. Samtidigt får jag ju några månader till med akupunktur nu. Jag hoppas att det ska hjälpa oss. Och gör det inte det får vi börja fundera på vilka andra alternativ vi har.

Kontakta vården?

Så, nu är jag gravid igen. Vecka 5+3. Prednisolon, trombyl och progesteronvagitorier är receptet denna gång. Började med det så snart jag fick reda på att jag var gravid i vecka 3+5.

Är givetvis orolig, men försöker ta det lugnt. Har mitt första vul nu på tisdag. Förmodligen för tidigt för att kunna se eventuella hjärtslag. Känner väldigt lite symtom. Mindre än tidigare gånger. Känns lite annorlunda. Hoppas det är positivt. :)

Levande foster och rätt storlek i vecka 6. Ett svagt litet hopp har tänts i mitt hjärta. Vill så gärna att det ska fungera denna gång.

Har haft ljusbruna flytningar i omgångar. Har inga för tillfället. Mår riktigt illa. Vet inte om de beror på stress, typ magkatarr, eller om det är vanligt graviditetsillamående. Är hemma idag  på grund av detta. Nytt VUL imorgon. Är då i vecka 7+6.

Håller alla tummar för att graviditeten går bra!!

Jag har läst lite i tråden. Jag är 35, har fyra MF i bagaget, senaste för några veckor sedan. Har även svårt att bli gravid. Vi kör IVF nu, så ska sätta in ett ägg från frysen om sådär tre veckor. Mitt största bekymmer är mina funderingar kring hur jag ska överleva psykiskt och inte vara stressad över missfallsrisken. Vill ju inte att det ska påverka! Hur gör och tänker ni andra? Ska man lära sig meditera? Promenera, eller är det bättre att röra sig så lite det går? Törs man dricka te, äta socker etc. Ju mer jag läser desto mer inser jag att allt kan vara farligt. Måste nog hitta en balans som fungerar.

Grattis Singoallan!

Här är det väntan på BIM om 6 dagar.

Det är efter första ÄL sen Midsommar eftersom kroppen "hakat upp sig" o mensen kom 5 veckor försenad nu sist. (har aldrig hänt o var väldigt frustrerande eftersom varje månad är så värdefull, har precis fyllt 42 år)
Men nu är jag igång med mediciner, dropp o sprutor igen.
Hoppas hoppas!!!

Tack för lyckönskningarna! Mitt foster lever och har vuxit rätt antal millimetrar sedan förra gången. Nästa VUL blir i vecka 10. Ska försöka hålla nerverna i styr. Gynekologen såg en gammal blödning i livmoderhalsen. Han trodde dock inte att det var något att bry sig om.

Ja du, det är riktigt svårt att ge något bra råd angående hur man inte ska stressa över missfallsrisken. Men jag vill tro att vi faktiskt inte kan påverka utfallet så mycket när vi väl blivit gravida (innan man blir gravid tror jag dock att man kan optimera förutsättningarna för en god graviditet). Som en klok läkare sade en gång: En sjuk graviditet kommer ut förr eller senare, en frisk klarar i stort sett vad som helst.

Men jag förstår precis hur du tänker och jag själv nojar över typ allt! Nya kläder och kemikalierna i dem, hårprodukter, smink etc. Kaffe! Olika sorters mat. Om jag sitter för länge på samma sätt och blodcirkulationen försämras till livmodern, stressiga situationer etc. etc.

Har du fått någon medicinsk hjälp, t.ex. blodförtunnande, progesteron etc?