Samsovning och spädbarnsdöd...

Oj, då har vi olika syn på samsovning/vitsen med samsovning. Jag har vår 4- och 5-åring i vanliga sängar som står i kloss med vår dubbelsäng. Vi har gott om utrymme i vår nästan 4 meter breda säng men självklart samsover vi. Jag och sambon samsover också även om vi faktiskt inte sover på gemensam resårbotten eller delar täcke. Barnen har alltid sovit med oss och hur mycket hudkontakt vi har haft har gått i vågor. Nu är det för tillfället lite mindre då de liksom håller sig i sina delar av sängen. För ett par veckor sedan hade jag en 4-åring som alltid kom intillrullandes på natten. För mig är det möjligheten till direkt närhet och att vi faktiskt sover tillsammans som är vitsen - söker barnet närhet så finns vi där. Lätt att rulla intill barn som vaknar.

Nej, jag lägger inte ett barn under de första månaderna med näsan in mot min kropp och täcke och kuddar på det och sover själv.  Det skulle faktiskt inte falla mig in, lika lite som jag skulle lägga min nyföding på mage. Samsovningen blir för min del inte förstörd för att man har barnet bredvid sig på fri yta, utan täcken etc. Vi vill ha barnen hos oss så länge de önskar och har behovet, men däremot känns det för vår del viktigt att göra vad vi kan för att samsova säkert så gott det går och det (fri yta, inga täcken etc) är ju en av de punkter som lyfts fram - även av en ivrig samsovningsförespråkare som dr. William Sears (appropå AP). 

Nu har du nog misstolkat mitt inlägg . Jag menar inte att samsovning är lika med hudkontakt annars är det meningslöst. Samsovning är att finnas i närheten för barnet. Men för ett spädbarn under tre månader så ser jag ingen skillnad mellan att ha babyn invid sig i en sidovagn eller invid sig i sängen på en egen yta? Jag tycker det är samma sak. I båda fallen så ligger ju föräldern bredvid, i samma höjd och finns i närheten och barnet kan krypa intill om det vill (fast som nyfödda så låg mina rätt så stilla). Spjälsäng blir ju iofs inte samma sak,men om man själv ligger intill spjälsängen så kan man ju snabbt svara på barnets signaler. För barnen över tre månader däremot kan man ju samsova säkert i samma säng.

Det finns om man googlar lite, gjorde det själv när mitt barn var i psd-ålder. Jag hade nämligen fått en gammal madrass av min loppis-tokiga mamma. Jag slängde den. Dessutom verkar du totalt missat min poäng. Om barn som sover på gammal madrass riskerar psd så måste ju detta även gälla barn som sover på sina föräldrars (gamla/över 1 år) madrasser. Den pyttelilla ökningen psd för samsovande spädisar skulle alltså kunna bero på detta.

Nej, jag missade ingen "poäng", som du kallar det. Jag bara opponerade mig mot att madrasser skulle bli farliga efter 1 år. Jag har googlat, men hittar inget vetenskapligt belägg för att det är så. Bara spekulationer och att man har hittat "eventuella samband". Inget klarlagt således.
Däremot ska man nog vara på sin vakt både med nya och gamla madrasser vad gäller kemikalieinnehåll,  flamskyddsmedel etc. Det känns mer hälsovådligt än lite kvalster.

Ja, jag missuppfattade .

Ja det finns alltså studier som pekar på det och du väljer då att hellre gå efter personliga gissningar. Det är helt ok för mig men meningen med mitt inlägg var inte reta upp någon forum-heltidare utan bara att delge min kunskap om en möjlig orsak, varken mer eller mindre.

Märk väl att en majoritet av barnen som dör sover själva.

Njae, så kan man inte säga. I den gruppen alla barnen överlevt sitt första år, sov 91% i egen säng. Av de barn som dog sov endast 78% i sin egen säng.
Det är en stor signifikant skillnad.
OBS! Nu skriver jag dessa siffror ur minnet och reserverar mig mot att de inte är korrekta.

EllisBell: Du måste alltså jämföra siffrorna med kontrollgruppen för att de ska säga något.

Är det så att vi räddar 10% av barnen som skulle dött av psd om vi låter spädbarn under 3 månader sova i egen säng är det ju värt det.
Nu vet man ju aldrig, men forskarna och läkarna menar att de kommer att ändra råden till föräldrar utifrån dessa resultat.