Anonym (ångest)

Äldre 2 Jun 20:38

847 svar

Att komma över omöjlig kärlek

För nästan ett år sedan blev jag helt oväntat galet förälskad i min kollega som jag känt i många år. Han kände lika dant och vi inledde en relation trots att vi båda har familj. Känslorna fullkomligt exploderade men nu har han en gång för alla bestämt sig för att stanna med sin familj och vi har därför brutit vår relation.

Fattar dock inte hur jag ska stå ut. Tänker på honom varje vaken minut och saknar honom så att jag mår fysiskt illa. Samtidigt kan jag inte visa något här hemma.

Någon som varit i samma situation - dvs stannat hos er familj efter en längre otrohet? Hur gjorde ni för att glömma? Hur lång tid tog det? Lyckades ni någonsin få tillbaka känslorna för er man/fru?

PS Inser naturligtvis att det inte är synd om mig eftersom jag får skylla mig själv som varit otrogen, att otrohet är omoraliskt, fegt och alltid fel etc. Men gjort är gjort och i dagsläget försöker jag bara överleva/uthärda.

Fool

Äldre 12 Sep 10:45

#231

pratglad och passionerad skrev 2013-09-12 10:30:05 följande:

Tyvärr ligger det nog i sakens natur ibland (ofta?) att även den som drar i trådarna är mer eller mindre skadad. Kanske har hen en svag självkänsla och behöver bekräftelsen för att må bra. "Utnyttjandet" av den andra, den förälskade som står och väntar, är inte medvetet eller av illvilja.. Det sker intuitivt då man rationaliserar sitt beteende, romantiserar och intalar sig själv (och älskaren/-innan) att det är något fint och vackert.

Mitt i den faktiskt smutsiga otrohetsaffären ser man inte detta och det är sannolikt mycket få som har insikt och självbehärskning att sköta det snyggt. Det är lika svårt för den som drar i trådarna att sluta, bekräftelsen har blivit ett beroende. När det blir tyst och tomt för länge så smyger sig behovet på. Även när man försöker bryta och sluta, när medvetandet börjar klarna, är det svårt..
Det blir som en påse Polly; bara eeen till.. sen ska jag inte mer..

Kanske är detta anledningen till att man nog inte kommer hitta så jättemånga som lyckas sköta detta snyggt. De flesta bryter först när man kommer till en kris, blir upptäckt eller när balansen förändras drastiskt (exempelvis när den ena lämnar och börjar ställa krav på ett tydligare sätt).

Jag är full av beundran för er som lyckas förändra era liv och bryta upp. Att stå fast, mod att gå emot sina mest primitiva känslor och styra stadigt åt andra hållet. Det är verkligen inte lätt. Med den kunskap och förståelse jag har vet jag inte om jag skulle ha styrkan känslomässigt att lyckas. Vill gärna tro det men vet att jag bara är en liten kille innerst inne som vill bli sedd och älskad.

Mycket bra skrivet !!!

InMyDream

Äldre 12 Sep 10:55

#232

pratglad och passionerad skrev 2013-09-12 10:30:05 följande:

Tyvärr ligger det nog i sakens natur ibland (ofta?) att även den som drar i trådarna är mer eller mindre skadad. Kanske har hen en svag självkänsla och behöver bekräftelsen för att må bra. "Utnyttjandet" av den andra, den förälskade som står och väntar, är inte medvetet eller av illvilja.. Det sker intuitivt då man rationaliserar sitt beteende, romantiserar och intalar sig själv (och älskaren/-innan) att det är något fint och vackert.

Mitt i den faktiskt smutsiga otrohetsaffären ser man inte detta och det är sannolikt mycket få som har insikt och självbehärskning att sköta det snyggt. Det är lika svårt för den som drar i trådarna att sluta, bekräftelsen har blivit ett beroende. När det blir tyst och tomt för länge så smyger sig behovet på. Även när man försöker bryta och sluta, när medvetandet börjar klarna, är det svårt..
Det blir som en påse Polly; bara eeen till.. sen ska jag inte mer..

Kanske är detta anledningen till att man nog inte kommer hitta så jättemånga som lyckas sköta detta snyggt. De flesta bryter först när man kommer till en kris, blir upptäckt eller när balansen förändras drastiskt (exempelvis när den ena lämnar och börjar ställa krav på ett tydligare sätt).

Jag är full av beundran för er som lyckas förändra era liv och bryta upp. Att stå fast, mod att gå emot sina mest primitiva känslor och styra stadigt åt andra hållet. Det är verkligen inte lätt. Med den kunskap och förståelse jag har vet jag inte om jag skulle ha styrkan känslomässigt att lyckas. Vill gärna tro det men vet att jag bara är en liten kille innerst inne som vill bli sedd och älskad.

Men jag anser inte att det oftast bara en som drar i trådarna. Det är ju mer som ett helt trassel där båda drar i olika trådar för att trigga fram olika signaler hos den andre. Det sker oftast åt båda håll.

Mikael007

Äldre 12 Sep 12:01

#233

Mitt råd

Skaffa ett förhållande med en man du är knäsvag och förälskad i

samt att han är en notorisk lögnare och otrogen man

ni 2 bör passa för varandra

Anonym (x)

Äldre 12 Sep 12:57

#234

Anonym (Tom) skrev 2013-09-09 16:06:23 följande:

Har du stannat hos din man eller har ni gått skilda vägar?

Stannat. Än så länge. Vet inte hur länge det varar men vi har problem på andra sätt som gör att det kommer att ta slut. Har egentligen inte så mycket med min vän från paradiset att göra. Om du förstår hur jag menar..

Anonym (x)

Äldre 12 Sep 13:02

#235

Anonym (Solvippan) skrev 2013-09-09 21:49:44 följande:

Till TS och X

Jag känner igen mig i detta. Man vill varandra så väl att den egna önskan inte ens uttalas. Jag spelade stark och stolt när min vän kastade in handduken i julas. Han var väldigt förvirrad perioden innan och ville veta var han hade mig. Istf att säga hur kär jag var spelade jag spelet som "stark och självständig" kvinna ustf. att bekänna min färg. Inte visste jag då att han skulle lägga korten på bordet inför frun - berätta om mig - och sen komma till beslut om ett nytt försök.

Om jag sagt sanningen - hade skeendet blivit annorlunda? Hade det spelat någon roll alls? Det kommer jag aldrig veta.

Som läget var nu förstärkte jag hans känsla av att ha gjort rätt. Dunkade honom i ryggen mm. Han väl och ve är/var viktigare än mitt eget. Han gav mig "fri" av samma skäl men det var givetvis först och främst en fråga som "comittment" till frun. Men jag sörjer idag trots att jag går vidare. Jag är nog fortfarande kär... i en vålnad...helt utom räckhåll.

Nej jag tror inte kärleken går över men man själv måste gå vidare. Så småningom bleknar intrycken. Så småningom ser man det vackra runt omkring och man kommer att kunna bli betagen av en ny människa. Hantera det som ett dödsfall IRL. Inte vill du väl lägga dig ner och dö? Du ville leva, älska och skratta.

Jag själv har en ny vän. Tyvärr gör jag kanske inte honom rättvisa ännu men han var så bra att jag var tvungen att ge honom en ärlig chans. Jag ser på min gamla vän precis som en som gått bort....jag får lov att sörja i viss mån. Jag är öppen för kärleken och denna gång utan förhinder

Usch, vad sorgligt att läsa. Så vill jag inte det ska bli. Hur ska jag göra om han går ifrån sin sambo då? Vad tycker ni? Beskänna färg?

Jag tror i och för sig att han redan vet att jag känner som jag gör... kanske är han rädd för att hoppa från ett förhållande till ett annat? Ja.. det gjorde jag i min förra separation och det var inte bra. De brukar ju säga att det inte håller med det första förhållandet man har efter en skiljsmässa. Men jag VILL ju så gärna dela mitt liv med honom.

Varför är det så svårt?

Anonym (Tom)

Äldre 12 Sep 13:29

#236

Anonym (x) skrev 2013-09-12 13:02:35 följande:

Usch, vad sorgligt att läsa. Så vill jag inte det ska bli. Hur ska jag göra om han går ifrån sin sambo då? Vad tycker ni? Beskänna färg?

Jag tror i och för sig att han redan vet att jag känner som jag gör... kanske är han rädd för att hoppa från ett förhållande till ett annat? Ja.. det gjorde jag i min förra separation och det var inte bra. De brukar ju säga att det inte håller med det första förhållandet man har efter en skiljsmässa. Men jag VILL ju så gärna dela mitt liv med honom.

Varför är det så svårt?

Tänk det tror jag faktiskt också att det är stor risk att det brakar om man för snabbt hoppar från en relation till en annan. Tiden måste vara rätt.

Fint skrivet: "Min vän från paradiset".

Anonym (x)

Äldre 12 Sep 13:39

#237

Anonym (Tom) skrev 2013-09-12 13:29:47 följande:

Tänk det tror jag faktiskt också att det är stor risk att det brakar om man för snabbt hoppar från en relation till en annan. Tiden måste vara rätt.

Fint skrivet: "Min vän från paradiset".

Tack :) Ja, han är det. Han ger mig allt, har fått mig att förstå mig själv. Han är så bra för mig. ÅH.. hur ska man göra då? Om det nu ofta brakar samman efter första? Jag vill ju inte missa honom om han hittar nån annan än mig att leva resten av sitt liv med. Jag vet inte hur man gör... känner mig så förgjordat villrådig här.

Vill ju min fina vän det allra bästaste här på denna jord. Samtidigt vill jag ha honom själv... och jag är ju verkligen inte världens bästaste precis. Inte i mina ögon. Men tänk, jaa... åh tänk, om han tycker det. Vet du... jag hade varit världens lyckligaste. OCH jag hade aldrig vant mig vid att få ha honom vid min sida. Skulle vara så rädd om vår kärlek.

Vet att allt går i olika stadier, duvet... förälskelse etc etc. Men jag bara vet att om vi försökte, jag menar... vi har ju båda gått igenom saker här i livet och lärt oss av både misstag och erfarenheter, så jag tror (läs önskar) att det vore så att vi skulle klara det.

I alla fall från min sida. Sedan kan man ju aldrig äga någon annan men jag skulle ge honom hela mig. Med hull och hår. Hela min själ, fast å andra sidan... han äger mig redan.

Bara att vänta och se vad som händer eller? Vad tycker du? OM det händer, om han lämnar sin sambo... ska jag bekänna färg då eller kommer jag att skrämma iväg honom?

Åh, jag vet att det är omöjliga frågor att svara på. Hade en kompis en ggn i tiden som gick omkring och envisades med att fråga mig just detta. Då tyckte jag hon var jobbig som attan och fattade inte att inte hon förstod att jag inte satt inne med alla svar. Nu förstår jag hur hon kände, det var nog bara stödet hon ville känna. Det finns inga svar. Sorgligt nog. Det är det som e det svåra. Visst?

InMyDream

Äldre 12 Sep 13:54

#238

Anonym (x) skrev 2013-09-12 13:39:30 följande:

Tack :) Ja, han är det. Han ger mig allt, har fått mig att förstå mig själv. Han är så bra för mig. ÅH.. hur ska man göra då? Om det nu ofta brakar samman efter första? Jag vill ju inte missa honom om han hittar nån annan än mig att leva resten av sitt liv med. Jag vet inte hur man gör... känner mig så förgjordat villrådig här.

Vill ju min fina vän det allra bästaste här på denna jord. Samtidigt vill jag ha honom själv... och jag är ju verkligen inte världens bästaste precis. Inte i mina ögon. Men tänk, jaa... åh tänk, om han tycker det. Vet du... jag hade varit världens lyckligaste. OCH jag hade aldrig vant mig vid att få ha honom vid min sida. Skulle vara så rädd om vår kärlek.

Vet att allt går i olika stadier, duvet... förälskelse etc etc. Men jag bara vet att om vi försökte, jag menar... vi har ju båda gått igenom saker här i livet och lärt oss av både misstag och erfarenheter, så jag tror (läs önskar) att det vore så att vi skulle klara det.

I alla fall från min sida. Sedan kan man ju aldrig äga någon annan men jag skulle ge honom hela mig. Med hull och hår. Hela min själ, fast å andra sidan... han äger mig redan.

Bara att vänta och se vad som händer eller? Vad tycker du? OM det händer, om han lämnar sin sambo... ska jag bekänna färg då eller kommer jag att skrämma iväg honom?

Åh, jag vet att det är omöjliga frågor att svara på. Hade en kompis en ggn i tiden som gick omkring och envisades med att fråga mig just detta. Då tyckte jag hon var jobbig som attan och fattade inte att inte hon förstod att jag inte satt inne med alla svar. Nu förstår jag hur hon kände, det var nog bara stödet hon ville känna. Det finns inga svar. Sorgligt nog. Det är det som e det svåra. Visst?

Oj, du verkar vara väldigt kär. Du sa ju själv att du och din man/kille kommer gå isär snart av andra skäl så då behöver du väl inte vara bekymrad utan bara sitta still i båten och se vad som händer. Det gäller väl bara att man inte rusar in i det nya och kanske därför blir besviken. Skynda långsam är väl melodin, men du verkar ju ha erfarenhet av det tidigare så du är väl experten

Anonym (x)

Äldre 12 Sep 15:42

#239

InMyDream skrev 2013-09-12 13:54:56 följande:

Oj, du verkar vara väldigt kär. Du sa ju själv att du och din man/kille kommer gå isär snart av andra skäl så då behöver du väl inte vara bekymrad utan bara sitta still i båten och se vad som händer. Det gäller väl bara att man inte rusar in i det nya och kanske därför blir besviken. Skynda långsam är väl melodin, men du verkar ju ha erfarenhet av det tidigare så du är väl experten

Hahaa, nä någon expert är jag verkligen inte. Låångt ifrån. Vad jag menade var att jag har erfarenhet av svek etc. Vet hur det känns om man är på "den andra sidan" alltså, frun som blir bedragen och det var inget roligt vill jag lova.

Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle bli "den andra kvinnan"... suckar och är lite vemodig för det. Var ju inte meningen att det skulle bli så men nu är det så och jaaaa, jag är väääldigt kär. Det är det som gör så ont... liksom.

Men tack för rådet. Ja, det kanske är det som är melodin. Att sitta lugnt i båten. Funderar dock på utifall han blir.... ja, hur ska jag säga utan att det låter helknasigt... tror du/ni han får kalla fötter om jag flyttar närmre?

Vill ju så gärna men det sista jag vill är att tränga mig på och förstöra något. Men som sagt, jag ska ju ändå bryta upp från mitt förhållande och jag vill starta om... någon annanstans, där ingen vet vem jag är. Pröva mina vingar. Vi har ju bara ett liv och det vill jag inte ha bara här där jag är. Vill iväg, se världen och uppleva saker. Vilket jag inte har gjort tidigare i mitt liv.

Skulle bara vara så härligt om man finge ha mannen från paradiset med sig på resan genom livet...

InMyDream

Äldre 12 Sep 15:54

#240

Anonym (x) skrev 2013-09-12 15:42:16 följande:

Hahaa, nä någon expert är jag verkligen inte. Låångt ifrån. Vad jag menade var att jag har erfarenhet av svek etc. Vet hur det känns om man är på "den andra sidan" alltså, frun som blir bedragen och det var inget roligt vill jag lova.

Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle bli "den andra kvinnan"... suckar och är lite vemodig för det. Var ju inte meningen att det skulle bli så men nu är det så och jaaaa, jag är väääldigt kär. Det är det som gör så ont... liksom.

Men tack för rådet. Ja, det kanske är det som är melodin. Att sitta lugnt i båten. Funderar dock på utifall han blir.... ja, hur ska jag säga utan att det låter helknasigt... tror du/ni han får kalla fötter om jag flyttar närmre?

Vill ju så gärna men det sista jag vill är att tränga mig på och förstöra något. Men som sagt, jag ska ju ändå bryta upp från mitt förhållande och jag vill starta om... någon annanstans, där ingen vet vem jag är. Pröva mina vingar. Vi har ju bara ett liv och det vill jag inte ha bara här där jag är. Vill iväg, se världen och uppleva saker. Vilket jag inte har gjort tidigare i mitt liv.

Skulle bara vara så härligt om man finge ha mannen från paradiset med sig på resan genom livet...

Cool inställning. Visst kanske han kommer känna sig trängd, men du vill också kanske se resultat av det så go on girl.

Att komma över omöjlig kärlek

INNEHÅLL