• Anonym (ångest)

    Att komma över omöjlig kärlek

    För nästan ett år sedan blev jag helt oväntat galet förälskad i min kollega som jag känt i många år. Han kände lika dant och vi inledde en relation trots att vi båda har familj. Känslorna fullkomligt exploderade men nu har han en gång för alla bestämt sig för att stanna med sin familj och vi har därför brutit vår relation.

    Fattar dock inte hur jag ska stå ut. Tänker på honom varje vaken minut och saknar honom så att jag mår fysiskt illa. Samtidigt kan jag inte visa något här hemma.

    Någon som varit i samma situation - dvs stannat hos er familj efter en längre otrohet? Hur gjorde ni för att glömma? Hur lång tid tog det? Lyckades ni någonsin få tillbaka känslorna för er man/fru?

    PS Inser naturligtvis att det inte är synd om mig eftersom jag får skylla mig själv som varit otrogen, att otrohet är omoraliskt, fegt och alltid fel etc. Men gjort är gjort och i dagsläget försöker jag bara överleva/uthärda.

  • Svar på tråden Att komma över omöjlig kärlek
  • Fool
    Anonym (inte helt) skrev 2013-09-06 12:35:00 följande:
    Där gör vi helt olika analyser och tycker olika, vilket är helt ok.

    För det första så är hoppar hon inte från en krokodilkäft till en annan utan hon gör sig av med den ena krokodilen av två, som jag ser det. Hon brottas fortfarande med en krokodil men oddsen är bättre nu.

    För det andra så är det många otrogna som i efterhand vittnat om (och jag har sett/upplevt det själv) hur balansen rubbas när en otrohetsaffär mellan två upptagna lögnare bryts/förändras. Dvs. den ena slutar ljuga och är fri..
    Då är det väldigt ofta mycket mindre intressant att vara ihop med någon som är upptagen. Det är ofta början på ett avslut då man börjar ställa högre krav. Man upptäcker och känner att man är värd mer än att vara nr. 2.. Tidigare satt ju båda i samma båt, älskaren/-innan var en verklighetsflykt och underhållning. Någon att ägna sig åt då livet hemma var trist och pest..
    Plötsligt öppnar sig alla möjligheter, man är ensam och definierar sitt liv på ett helt annat sätt.. I det läget är det många som ställer tydligare krav på älskaren - lämna eller så lämnar jag. Eftersom man själv tog sig ur sina lögner så förväntar man sig att älskaren gör samma val. Hans/hennes svaghet framstår mycket tydligare och blir riktigt oattraktiv ganska snart.

    Det är min erfarenhet och något jag hört ganska många beskriva.
    Jag tror alltså att TS är på god väg att även göra upp med sin otrohetsaffär...
    Sen kan man ju alltid önska att hon dumpat älskaren först men det fixade hon ju inte, trots att hon försökt. Då får det bli det minst dåliga av två alternativ. 

    Alternativet att hon skulle fortsätta vara otrogen medan hon kämpade vidare med att bryta från älskaren (med en usel prognos) skulle jag tycka var ett sämre val 100 ggr. av 100.. 

    Vi kanske får enas om att vi tycker olika :) 
    Jo det ligger mycket i det du skriver , och i det stora hela tycker jag oxå TS har iaf tagit sina första steg till att få ordning på sitt liv , vi är kanske inte överens om detaljerna men vi verkar hyfsat överens om det stora hela och vad som vore bäst för TS Skrattande

    Synd bara att TS inte inser själv vilken destruktiv bana hon har val , hon kommer antagligen få betala ett högt pris för det , vi får helt enkelt hålla tummarna för att hon kommer till insikt så snart som möjligt och avslutar förhållandet till loverboy , för ärligt talat så anser jag att han är en riktig skitstövel som dels bedrar sin fru , dels håller TS gisslan för att själv kunna äta kakan och ha den kvar. Hade han älskat TS så mycket som han påstår och brytt sig om hennes känslor så hade han släppt henne fri.
  • Anonym (Aldrig säg aldri)
    Anonym (lika) skrev 2013-09-05 21:13:17 följande:
    Att vara olyckligt gift OCH längta efter någon annan är en limbo som inte är uthärdlig. Att vara ensam och kunna träffa någon annan än den som vill ha henne som nummer två, ger henne möjligheter att förändra sitt liv och att se sig själv som värd mer än att vara olycklig.   

    Jag tror att du har rätt. Förhållandet med älskaren bygger på att båda är gifta eftersom jag tror att hindren delvis föder förälskelsen. Det är ju inte på riktigt på nåt sätt. Åtminstone inte till en början. Då ts nu är ledig på riktigt så är balansen rubbad och då kanske inte ts nöjer sig med att vara älskarinna på sikt. Hon är ju fri och har många val, vilket både hon och älskaren vet.
  • Anonym (Aldrig säg aldri)
    Fool skrev 2013-09-06 09:58:14 följande:
    Håller inte med , möjligheten att "förändra sitt liv" har ju hela tiden funnits där , men en förutsättning för det är att hon dumpar loverboy och det har hon inte lyckats med som gift , varför skulle hon lyckas bättre med det som singel då alla "hinder" är ur vägen och hon kan hänge sig åt att vara älskarinna på full tid ? Ok om TS hade dumpat båda männen och börjat ett nytt liv som singel , DÅ kan man snacka om förändring , som det ser ut verkar det mest som om TS gjort sig av med extralast och hinder som står i vägen för hennes relation till loverboy , inte mycket till förändring mao 

    Varför skulle hon dumpa båda männen då hon är förälskad i sin älskare. Hon kanske dumpar honom på sikt om han inte lämnar sin fru men det får hon väl se. Det är väl i och för sig svårare att dumpa honom då de jobbar på samma jobb men det behöver ju inte vara för evigt.
  • Anonym (Vara öppen?)
    Anonym (älskarinnan) skrev 2013-08-28 00:21:28 följande:
    Har kanske inte läst allt du skrivit i tråden, men hur skulle du göra om din älskarinna eg känner samma för dig än, men inte sagt det för hon vill verkligen få det att funka med sin nya. Om hon skulle vilja ha dig igen, skulle du då lämna din fru nu?
    Jag förstår inte riktigt varför man inte kan vara rak och öppen om en sådan sak. Jag tror att allt för ofta går potentiellt bra relationer om intet därför man av olika anledningar inte vill erkänna hur det är och vad man känner. Man kanske är rädd att skrämma iväg sin älskare/älskarinna med att säga att man har känslor (om man t.ex .har kommit överens om en enbart sexuell relation) eller att man känner sig dum som är den som gått och kärat ned sig i en person som inte vill ha en på det sättet.

    Att våga känna efter och berätta hur man känner tror jag är viktigt. Lite läskigt med kanske. Man blottar sitt inre.

    Nu var inte frågan ställd till mig, men om min förra älskarinna tex hade sagt att hon vill lyfta vår relation till något mer än en sexuell relation hade jag med stor sannolikhet lämnat min fru på sikt. Fast kanske inte förrän jag kände att vi landat känslomässigt tillsammans. Men eftersom den relationen inte omfattade kärlekskänslor mer än väldigt varma vänskapskänslor (fast var går gränsen för vad) även om jag kände lite mer så begravde jag de känslorna och lät bli att utforska det närmare. För att de känslorna skall gro krävs det att den andra har samma känslor tillbaka. 

    Nu har jag en ny älskarinna och där är det lite tvärtom. Jag känner att hon har på kort tid fått väldigt varma känslor för mig men jag är än så länge lite känslomässigt avvaktande. 

    Låter lite som du har suttit i sitsen med att vara älskarinna åt en man som inte vill lämna, eller?

     
  • Anonym (Aldrig säg aldri)
    Anonym (Vara öppen?) skrev 2013-09-07 12:16:59 följande:
    Jag förstår inte riktigt varför man inte kan vara rak och öppen om en sådan sak. Jag tror att allt för ofta går potentiellt bra relationer om intet därför man av olika anledningar inte vill erkänna hur det är och vad man känner. Man kanske är rädd att skrämma iväg sin älskare/älskarinna med att säga att man har känslor (om man t.ex .har kommit överens om en enbart sexuell relation) eller att man känner sig dum som är den som gått och kärat ned sig i en person som inte vill ha en på det sättet. Att våga känna efter och berätta hur man känner tror jag är viktigt. Lite läskigt med kanske. Man blottar sitt inre. Nu var inte frågan ställd till mig, men om min förra älskarinna tex hade sagt att hon vill lyfta vår relation till något mer än en sexuell relation hade jag med stor sannolikhet lämnat min fru på sikt. Fast kanske inte förrän jag kände att vi landat känslomässigt tillsammans. Men eftersom den relationen inte omfattade kärlekskänslor mer än väldigt varma vänskapskänslor (fast var går gränsen för vad) även om jag kände lite mer så begravde jag de känslorna och lät bli att utforska det närmare. För att de känslorna skall gro krävs det att den andra har samma känslor tillbaka.  Nu har jag en ny älskarinna och där är det lite tvärtom. Jag känner att hon har på kort tid fått väldigt varma känslor för mig men jag är än så länge lite känslomässigt avvaktande.  Låter lite som du har suttit i sitsen med att vara älskarinna åt en man som inte vill lämna, eller?  

    Varför har man flera älskarinnor i rad för? Kan man inte avsluta det gamla om det nu uppenbarligen är något som saknas i förhållandet. Vad ska du göra då det tar slut med nuvarande älskarinnan? Skaffa dig en tredje tjej? Om man förälskar sig i en person som man nu väljer att inlåeda nåt med eller inte är väl en sak, men att ha den ena efter den andra. Vad är meningen med det?
  • Anonym (Vara öppen?)
    Anonym (Aldrig säg aldri) skrev 2013-09-07 15:34:55 följande:

    Varför har man flera älskarinnor i rad för? Kan man inte avsluta det gamla om det nu uppenbarligen är något som saknas i förhållandet. Vad ska du göra då det tar slut med nuvarande älskarinnan? Skaffa dig en tredje tjej? Om man förälskar sig i en person som man nu väljer att inlåeda nåt med eller inte är väl en sak, men att ha den ena efter den andra. Vad är meningen med det?
    Varför vara otrogen alls är väl snarare frågan i så fall.

    Jag har varit otrogen pga dåligt sexliv, inte för att jag blivit kär i någon. Blir man förälskad i någon och det är besvarat och man ser att man har en framtid ihop anser jag att man avslutar sin gamla relation. 

    Däremot så kan det uppstå känslor även om det inte var avsikten. Man har bra sex, trivs ihop och kommer varandra nära, vad är skillnaden mot en traditionell förälskelse egentligen? Däremot måste det ju vara besvarat för att ta det till nästa nivå. Jag kan vara sån att jag kan hysa varma känslor gränsande till kärlek, men inte av typen "nu skall vi flytta ihop" typen. Men som inte blir mer förrän man får gensvar. Först då kan man känna efter på riktigt och tillåta att känslorna växer (låter kanske väldigt sterilt och kontrollerat, är inte riktigt så enkelt givetvis; men det går att hantera)
  • Närvetman
    InMyDream skrev 2013-08-23 13:18:53 följande:
    I så fall vet du vart vi kysstes för första gången

    Som jag ser det så är det bara sorg som behöver komma ut, inte att jag trånar. Sorg över att sagan inte fick ett lyckligt slut. Sorg över att personer blev sårade. Sorg över att tidpunkten var fel. Sorg över att jag inte kunde göra henne till nr 1.

    Min älskarinna hade garanterat resonerat precis som du. Alltså sagt, stå för ditt beslut rakt in i kaklet. Blev så överrumplad när hon bröt med sin man, då blev det helt plötsligt bara jag som bedrog min fru. Gjorde att jag kände mig ännu mer rutten. Först var vi två om att ljuga och bedra och helt plötsligt var det bara jag som gjorde det. Lättare sagt än gjort att sluta upp med att tänka på det som varit men det är att blicka framåt och reparera är det som gäller, men tyvärr kommer tankarna ikapp hela tiden.
  • Anonym (?)
    Anonym (Tom) skrev 2013-08-23 08:56:47 följande:
    Jo, det låter mest logiskt att göra det och jag håller nog på att vänja mig vid tanken, men det går långsamt. I mitt fall handlar det inte så mycket om dominans fast det är väl en typ av dominans. Det handlar mer om att man får aldrig höra när man gör något bra utan bara det dåliga hela tiden. Mycket svartsjuk och kontrollerande. Kan aldrig glädjas åt mig utan fokus är bara på henne och hur hon mår. Jag känner ingen stöttning när man behöver det utan snarare en som försöker motarbeta. Förslag förlöjligas och dumförklaras. Kritiserar mig gärna öppet inför vänner och bekanta. Svartsjukan gör att det blir näst intill omöjligt att åka bort och det går definitivt inte att gå ut och ta en öl med kompisar. Surar i flera dagar om man gör någonting som inte passar o.s.v. Det handlar inte så mycket om att hon ska styra och ställa och driva igenom sina förslag. Det är mer att man ska balansera på en lina så hon inte ska bli sur. Jag kan skriva hur mycket som helst om detta och jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för jag väljer ju själv att stanna och jag är ganska medveten om vad som händer. Tyvärr, tyvärr, tyvärr gick jag och var otrogen och det har ju inte direkt gjort saken bättre. Det handlar om att hon behöver min hjälp och stöd och jag är faktiskt orolig vad som skulle hända om jag bestämmer mig för att lämna. Det känns inte säkert. Men jag vet också att jag kan göra henne en björntjänst genom att tänka så, men det finns också så mycket som jag tycker om med vårt förhållande.

    Nu till TS:
    Väldigt förvånad att du sitter och planerar in resor och aktiviteter med honom! Hur tänker du där?? För min del så gör jag allt för att undvika min fd älskarinna. Det är när jag ser henne och pratar med henne som allt väcks till liv igen. Nu när hon också har träffat en ny så tänker jag, jaha då var man inte så viktig ändå eftersom hon sprang till en ny så fort hon kunde och lämnade mig. Inte kul att tänka så, men det hjälper faktiskt. Om hon kunde gå till en annan så fort efter mig då hade det aldrig ändå fungerat för oss så det var tur att jag inte kom när hon vinkade så jag får jobba med det som faktiskt är viktigt och det är att må bra i sin befintliga relation. I ditt fall TS borde det vara ännu enklare att tänka negativt om honom för han säger ju faktiskt rakt ut till dig att han inte vill ha dig. Du måste nog börja tänka mer på hans negativa sidor istället för att glorifiera honom. Han är ju trots allt en skitstövel som går bakom ryggen på sin fru. Vill du verkligen dela resten av livet med en person som kan ljuga och bedra så? Men tro mig jag vet hur svårt det är. När min fd älskarinna tittar på mig med sina stora fina ögon och ler så gör man inget annat än smälter totalt. Jag skulle vilja överösa henne med komplimanger hur vacker hon är och hur bra hon är som person, men det kan jag ju inte. Jag överöser min fru med komplimanger istället och talar om vad vacker hon är för det är hon verkligen också. Du måste nog TS börja och se din man istället, tvinga dig till det, för det är det ända som hjälper. Det hjälper dig att hålla avstånd med älskaren. Om du ger kärlek till din man så får du säkert lite tillbaka och då kommer samvetet sätta stopp för att svara på din älskares signaler.

    Tycker faktiskt han är väldigt grisig mot dig som ger dig så mycket kärlek och säger i nästa mening att han inte vill ha dig. Han borde faktisk släppa taget om dig. Förvånad över att han inte fattar vilket skada han åsamkar dig genom att planera resor med dig och tala om för dig vad vacker du är för att sedan rata dig. Även om han tycker det så borde han hålla tyst och sluta träffa dig om han inte är beredd att lämna. Jag är beredd att lämna för min fd älskarinna men släpper henne ändå för att inte ge falska förhoppningar på något som kanske inte kommer ske. Min process är långdragen och jag kan ju inte tvinga henne att vänta på mig genom att föda henne med komplimanger och förhoppningar. Om jag väljer att lämna så ska det vara på grund av att mitt äktenskap inte fungerade, inte för att jag tror att gräset är grönare på andra sidan. Men jag är glad för att min älskarinna visade mig hur en kärleksrelation kan vara om den fungerar så nu vet jag vad jag strävar efter.
    Så vad får dig att stanna?
  • Anonym (Solvippan)

    Jag är ledsen men meningar och åsikter som "Vill du verkligen dela resten av livet med en person som kan ljuga och bedra så? " från en person som själv bedrar är skenheligt. För de som inte bedrar så kan jag förstå för de har inte varit med om detta - men när man själv sitter i samma båt eller har gjort det. Då talat man ju om för sig själv och hela världen att man själv inte är värd att älskas och att man själv kommer att bedra igen.

    Livet är inte så enkelt eller svart-vitt. Tyvärr!!!! 

    Det finns säkert människor som är vaneförbrytare i detta gebit men de flesta tror jag kan få rätsida på såväl sina relationer (genom samtal eller skilsmässa) och och sen leva livet vidare utan att bedra sin partner..

    Jag ser hur min fd älskare agerar. Jag är skild och han gick tillbaks till sin fru efter en mängd katastrofer i familjelivet (dock ej avslöjande). Jag högaktar honom fullt ut. Genom att tydligt visa att han är sin fru trogen så ger han mig en slags tillit och tillförsikt också. Om han skulle separera i framtiden och vi råkas - då kommer jag lita på honom till 100%. Men jag väntar inte på honom - jag söker vidare.

     

  • Anonym (?)
    Anonym (Solvippan) skrev 2013-09-07 19:32:01 följande:
    Jag är ledsen men meningar och åsikter som "Vill du verkligen dela resten av livet med en person som kan ljuga och bedra så? " från en person som själv bedrar är skenheligt. För de som inte bedrar så kan jag förstå för de har inte varit med om detta - men när man själv sitter i samma båt eller har gjort det. Då talat man ju om för sig själv och hela världen att man själv inte är värd att älskas och att man själv kommer att bedra igen.

    Livet är inte så enkelt eller svart-vitt. Tyvärr!!!! 

    Det finns säkert människor som är vaneförbrytare i detta gebit men de flesta tror jag kan få rätsida på såväl sina relationer (genom samtal eller skilsmässa) och och sen leva livet vidare utan att bedra sin partner..

    Jag ser hur min fd älskare agerar. Jag är skild och han gick tillbaks till sin fru efter en mängd katastrofer i familjelivet (dock ej avslöjande). Jag högaktar honom fullt ut. Genom att tydligt visa att han är sin fru trogen så ger han mig en slags tillit och tillförsikt också. Om han skulle separera i framtiden och vi råkas - då kommer jag lita på honom till 100%. Men jag väntar inte på honom - jag söker vidare.

     
    Tror jag också. Man hamnar i "mellanfaser" i livet. Otrohet för mig är en "mellanfas" som man inte kan vistas i för länge. Det är en transaktion från ett läge till ett annat. De flesta tar nog tag i situationen, men blir kanske överrumplade över sitt eget beteende. 
Svar på tråden Att komma över omöjlig kärlek