Min 2 åring slår min 2 månaders bebis

Till och med folkhälsoinstitutet tar direkt avstånd från time-out av den typen, vilket inte är någon tillfällighet. Du bör sluta med time-out.

Och ja, du har för höga förväntningar på din dotter när du tror att hon som 2-åring både vet vad som är rätt och fel och dessutom kan agera utifrån det. Det tar minst 5 år innan ett barn utvecklingsmässigt befinner sig där.

Kan du inte ha henne hemma? Är hemma med min 5-månaders och 2-åring... Det bästa val jag någonsin gjort. Kanske skulle vara lättare för henne? :)

Att folk här inne är så dumma att de faktiskt skriver ''du kan inte lämna dom ensamma'' - jag skrev här i hopp om att få hjälp, inte bli påhoppad eller aklagad av en bundte fördomsfulla människor. Vi lämnar henne aldrig ensam med bebis. Jag jobbar och min sambo är pappaledig just nu och dagis såg helst att hon var där 3 ggr i veckan. Därav dagiset, när jag är hemma lämnar jag aldrig bort henne.

Det är inte höga krav, ett barn ska få lära sig att det gör fel när det gör fel och rätt när det gör rätt. Så är det bara. Det vart det dummaste jag hört på länge att det skulle vara fel att tala om för sitt barn, oavsett ålder, att de gör fel.

Nej, jag är inte dum. Jag har 16 månader mellan mina första barn, har tre nu, och att inte lämna en 2-åring ensam med spädbarn kan innebära bokstavlig punktmarkering.  

Och nej, det är inte fel att sätta gränser och tala om för barn när det gör fel, men det är det heller ingen här som sagt. Du förväntar dig däremot att hon redan ska kunna en massa saker som en 2-åring utvecklingsmässigt ännu inte klarar av.

Vad gäller time-out så anser professionen att det är kränkande. Du kan själv läsa vad folkhälsoinstitutet säger om time-out.

Jag tror också hon skulle må bra av att vara hemma med er! Själv är jag hemma med en 4-åring, en 2-åring och en 2-månaders och det går förvånansvärt bra. Syskonen visar inga tendenser till avundsjuka alls.

Jag tror dig/er ang time-out och vi ska sluta med det för att se hur det går. Hur som haver, istället för att anta och vara fördomsfull kan du berätta vad exakt jag tycker att min 2 åring ska klara av som är så himla omöjligt? Du verkar inte riktigt kunna sätta fingret på det då du bara säger att jag gör fel och förväntar mig för mycket. Vilket jag absolut inte håller med om.

Ja men precis. Ett barn ska få lära sig. Inte straffas för att det inte redan kan.

Ni måste hindra att det sker. Så är det bara.

Hon har inte förmågan att hindra sig själv ännu, det ger att det är er uppgift att varje dag, varje gång hindra henne från att skada syskonen fram till den dag hon kan det själv.

Punktmarkera och hindra varje utfall, och ha bebisen ur hennes räckvidd när du inte kan punktmarkera.

Att du aldrig någonsin kommer låta henne skada syskonet (eller vise versa i framtiden) och att du kommer göra allt du någonsin kan för att hindra henne tills hon kan själv för är det budskap du måste ge henne för att hon ska förstå allvaret och att det är absolut oacceptabelt att skada andra och därför på sikt förstå varför och lära sig hindra sig själv.

Att skada syskonet en gång, få chansen att göra det en gång till och bli straffad när hon tar den chansen ger tyvärr ett helt annat budskap till henne än det du vill ge henne.

Du vänder alla taggar utåt och kallar folk fördomsfulla för att vi ger råd utifrån erfarenheter och hur barn fungerar. 
Det jag menar med krav är att du genom time-out lägger på henne ansvaret för hennes handlande och det är hon alldeles för liten av. En tvååring har ingen impulskontroll och hennes beteende handlar om att uttrycka känslor hon inte förstår själv, en tvååring kan inte sätta ord på sina känslor och använder sig av de verktyg de har.

Och det är ingen som har sagt att våld är okej. Det är inte okej att skada bebisen, men det finns fler vägar att gå för att förhindra att hon gör det än att bestraffa henne. Gå till dig själv, hur skulle du vilja bli behandlad? Om du gör fel, hade det känts rätt att du blev tillrättavisad på ett hårt sätt? 

Jag har själv barn med två år i åldersskillnad. Den äldre var på lillasyster ibland och var hårdhänt, men vi var konsekvent med att visa hur man gör istället och förklara att det gör ont på bebisen. Aldrig någonsin har vi skickat iväg henne eller skällt på henne för att hon behandlade bebisen fel eller blev svartis. Det är definitivt inte samma som att acceptera våld. Jag har noll tolerans mot våld. Jag har även noll tolerans mot auktoritär uppfostran med bestraffningar när man gjort någonting dumt.

låt henne inte gulla med ungen då? säg till ordentligt.

Men skärp dig för fan.