Min 2 åring slår min 2 månaders bebis

Om hon är svartsjuk och känner sig utanför, blir inte det värre då med time out där hon bara känner sig ännu mer utanför? Går det inte förklara mer ingående och pedagogiskt att man inte ska göra andra illa? Förklara varför

Svaret är knappast att isolera barnet, snarare att ge henne mer egentid med sina föräldrar där hon får stå i fokus utan konkurrans. Kanske även att he henne små uppgifter i förhållande till bebisen, be henne hämta en blöja eller att ge bebisen napp när bebisen gråter och sedan ge henne massor av beröm för att hon hjälper till.

Att utesluta ett barn är bland det värsta man kan göra känslomässigt. Hon känner sig förmodligen väldigt sviken och åtsidosatt. 
Hon är själv väldigt liten fortfarande och behöver er lika mycket som bebisen. Ta dig tid till båda, är ni två så får ni hjälpas åt. Ge henne egentid ibland och involvera henne i skötseln av bebisen. 
Lämna henne aldrig utan uppsikt med bebisen, så små barn har ingen impulskontroll och de vill gärna undersöka vad en bebis är för någonting och vad som händer om man slår lite här och petar lite där. Det är inte av elakhet, men det kan bli ett sätt att få din uppmärksamhet på om hon känner sig utanför.
Visa henne hur hon ska göra när hon slår honom, klappa fint och så.

Och gör henne inte större än hon är! En tvååring är fortfarande mycket liten och mycket beroende av föräldrarna. Att ni skaffat ett till barn tätt inpå får inte gå ut över henne genom att ni ställer krav hon inte är mogen för. 

Amen självklart isolerar vi inte henne, hon får nog mer uppmärksamhet än lillebror för att vara ärlig. Att förklara ingående och pedagogiskt för ett barn på 22 månader är inte så effektivt då de bara rör till det för ett så litet barn. Då är det bättre att bara säga ''nej, så gör man inte'' eller ''nej, det där är fel''.

Hon får väldigt mycket egentid, mest med mig såfort jag kan. Jag hade henne hemma tillsammans med bebis när han vart ny i över 1 månad innan hon fick återgå till dagis ca 3 dagar i veckan, och jag skulle väl säga att det vart strax efter att hon började där som detta beteende började. Hon får massor av uppgifter som hon älskar att utföra såsom att hämta/slänga blöjor, håller flaskan när han matas, hämta napp, stoppa in napp etc. Hon är jätteduktig med lillebror för övrigt och verkar tycka att det är jättekul med bebisar överlag och därför förstår jag inte hennes beteende mot just lillebror.

Sluta med time-out, bekräfta storasysters känslor genom att visa att det är ok att vara svartsjuk och känna frustration inför den nya situationen och se till att storasyster inte kan göra illa lillebror. Du kan inte lämna dem ensamma. 

Det märkliga är att du inte förstår hennes beteende. Det handlar ju inte om bebisar generellt utan att hon har fått en lillebror. Hela hennes kända, trygga värld har förändrats i grunden och dem hon älskar mest i världen älskar plötsligt någon annan och hon tvingas att dela.....med någon hon inte känner eller har någon anknytning till.

Av det du skriver låter det snarast som att hon behöver mer tid hemma. Varför plockar du inte hem henne från förskolan om detta verkar trigga hennes bettende, vilket inte är så konstigt heller. Lillebror får vara med dig hela dagarna, Hon blir "bortlämnad". 

Uteslut inte storasyster, gör henne i stället delaktig. Tala om för henne hur mycket hon kan, hur duktig hon är att hjälpa till, att den lilla har tur som har en så snäll storasyster.

Jag brukade "prata med småsyskonets röst" spela lite teater och tala om hur viktig storasyster är och hur mycket den lilla tycker om den äldre. Låt den lilla bli imponerad av hur duktig storasyster är.  Det är alltid svårare att tycka illa om någon som tycker om och beundrar en själv.

Då har du nog förklaringen där. Hon känner sig utesluten och "bortvald" när hon lämnas bort och du och bebisen är hemma. Låt henne vara hemma med er istället, skulle jag säga.

Jag håller med övriga, att ge time-out är nog fel i detta läge. Prata med BVC, dom kan säkert hjälpa och komma med bra råd.
Lycka till! 

Att använda sig av just en ''time-out'' har jag hört delade åsikter om. Visse har ansett det vara jättebra medans andra inte håller med. Vi tyckte att det vart värt ett försök då jag vet barn som blivit änglalika av det. Såklart funkar det olika på olika barn.
Vi lämnar heller inte henne utan uppsikt, såklart. Utan vi sitter allihopa i soffan och myser och från ingenstans så kan hon börja slåss eller rivas. Jag förstår inte riktigt vad du menar med ''Att ni skaffat ett till barn tätt inpå får inte gå ut över henne genom att ni ställer krav hon inte är mogen för.'' Vad ställer vi för krav? Att hon inte ska skada någon annan är inget krav, det är en självklarhet och något hon måste lära sig.