21 och oskuld , längtar efter barn :(

Det är ingen brådska med man och barn. Förhasta dig inte, utan vänta tills allt känns rätt. Att du är oskuld är inget konstigt. Om man har valt avhållsamhet, är det naturligt att sexdebuten inte blir så tidigt. Det är inget att sträva efter att gifta sig som 18-19-åring heller. Vill du vänta helt med sex tills du är gift? 

Menar du att vissa som du känner inte väntade med sex till äktenskapet eller menar du att de inte avhöll sig från onani, men det behöver väl inte familjerna veta något om?

Väntade dina systrar också med sex tills de var gifta? Hittade de män som ställde upp på det? Hur gamla var de när de gifte sig? Kan du få stöd och råd av dem när det gäller dina funderingar?

OK, inget stöd där. Men kanske du indirekt får stöd för ditt val i och med att inte är lyckliga i sina relationer trots att de har haft många partners. Sådana som inte gillar tanken på avhållsamhet säger ofta att det bara är bra att ha tidig sexdebut och många partners, för då får man erfarenheter som gör att man får bättre sexliv och relationer sen. Men det kanske inte behöver stämma alla gånger. Man kan likaväl få ett bra sexliv om man väntar på den rätta.

Men några funderingar om din situationer: Var inte desperat, Man behöver inte vara gift och ha barn när man är 21. Det är inte heller fel att vara oskuld vid den åldern. Om man har valt avhållsamhet får man nästan räkna med att vara det då ännu. Man får vara beredd att leva utan sex ganska länge om man ska kunna vänta tills man är gift. Det är säkert jobbigt många gånger. En ventil kan var att tillfredsställa sig själv, men tycker du att det också är fel?

Du måste väl fundera lite på hurdan man du vill ha. Behöver han vara kristen på "samma sätt" som du (frikyrklig?) eller går det bra om han är mer "allmänkristen". Eller räcker det att han accepterar din religion, men kanske själv har en annan livssyn? Och hur ska hans syn på sex vara? Måste han också vara starkt för avhållsamhet till äktenskapet eller räcker det att han kan tänka sig att vänta på dig? Spelar det någon roll om han är erfaren tidigare? Hur strikt är din syn? Är det bröllopsnatten som gäller, eller kan du vid behov tänka dig att pröva på några gånger innan ni är gifta? Och var går gränsen för vad som ska vänta till äktenskapet? Kan du tänka dig att ha smeksex eller oralsex före du är gift, eller ska allt vänta? 

Fundera också på hur du ska förhålla dig till killar. Även om du håller på dig kan de vara bra att inte vara för sluten och försiktig, så att du signalerar en sorts ointresse och oåtkomlighet. Men du kan inte heller låta det gå för långt, för då är risken att du hamnar i säng fortare än du anar. En viss djärvhet och öppenhet, men med tydliga gränser kanske är det bästa, för att få spännande kontakter men ändå kunna hålla på sig.  

Du ska förstås inte ge upp dina värderingar och allraminst dig själv. Sen kan man lyckas bättre eller sämre med att förverkliga sina värderingar i praktiken. Min fru gjorde samma livsval som du,men misslyckades. 

Du verkar så ensam med dina funderingar. Är du inte med i någon församling där du kan få stöd och diskutera dina tankar? Har du inga kompisar som har gjort samma livsval och som du kan prata med? Min fru var med i en grupp tjejer som alla valde avhållsamhet i tonåren och de hade en jättebra gemenskap, både när det gällde att peppa varandra och att stöda varandra när de hade misslyckats.

Jo, själv väntade jag betydligt längre än så. Men du tänker inte vänta tills du är gift alltså?

Tänker du dig att du kan ha sex med din blivande fru innan ni är gifta, eller att du kan ha andra före? Och är du så "muslimsk" att du vill att din fru ska vara oskuld, när ni möts, eller när ni gifter er? Angår ju inte mig, men det är intressant att höra olika attityder och förhållningssätt till sex.

Jo, det är ju viktigt att framhålla det är ett fullt normalt alternativ att vänta med sex tills förhållandena är de rätta. Att det inte bara är sex så tidigt som möjligt och med så många som möjligt som är det eftersträvansvärda. Själv var jag 28 första gången. Du har själv varit återhållsam skriver du. Betyder det att du inte har någon erfarenhet, eller bara begränsad? Vad är det som känns jobbigt och svårt nu? 

Hur länge har ni sällskapat? Hur länge tänker ni vänta innan ni gifter er?

Imponerande att ni har väntat så länge tillsammans. Och att ni har perspektivet att vänta ytterligare några år till och med. Du förstår väl att visa din pojkvän uppksattning för att han är så tålmodig? Själv tyckte jag att det var länge att vänta när vi sällskapade ett år och var förlovade ett år. Men jag var ju också 28 när vi gifte oss, så jag hade "väntat" länge på egen hand först. Det var kanske lite liknande för mig som med din pojkvän, att jag inte var så strikt med attt vänta, men eftersom det var viktigt för min flickvän, lärde också jag mig att se det fina med det.

Händer det aldrig att ni nu tappar kontrollen, eller att ni känner att nu struntar vi i det här och gör det skönt för varandra? Hur nära kan ni vara vandra utan att gå för långt? Övernatta tillsammans, hemma eller på resor? Röra varandra, klä av er lite etc? 

Spännande. Varför väntar ni så länge med att gifta er? Tycker du att du är för ung, eller är inte pojkvännen redo? Är ni ens förlovade ännu? För vår del var det min (blivande) fru som drev på och ville gå fortare fram med förlovning och giftermål, medan jag ville vänta längre eftersom jag inte kände mig redo. Hon hade "tappat kontrollen" med en annan man och förlorat oskulden, så det var ganska svårt för henne att leva utan sex sen när hon hade prövat på.

Blir det inte trist att aldrig få övernatta tillsammans? Att alltid gå hem till sig efter en trevlig dag eller kväll tillsammans? Vi övernattade nog tillsammans ibland, men "klarade oss". Den kroppsliga närheten var viktig för oss. Visst var vi nära att gå över gränsen ett antal gånger, men vi lyckades stöda varandra, så att när hon var tänd så drog jag mig undan och tvärtom.

Men det var en fin tid, sett så här efteråt hade den t.o.m. kunnat vara lite längre. Man skulle önska att flera fick uppleva detta, att vänta tillsammans, i stället för att kasta sig in i en sexuell relation så fort som möjligt. 

Ja det blir nog välplanerat det där, både äktenskapet och sexdebuten:) Kanske en bra morot att få studierna klara, om man inte får ha sex innan man har examen... För mig dröjde båda sakerna tills jag var 28, hoppas det inte tar lika länge för er. Tänk också på att det inte är självklart att sexet går bra första gången. Man kan få kämpa med misslyckanden och svårigheter innan det funkar.  Men det är ett beundransvärt tålamod hos er båda. Ett bra motexempel i vårt översexualiserade samhälle. Är ni öppna med att ni väntar? Får ni positiva eller negativa reaktioner? 

Hur har det gått för dig? Har du hittat någon kärlek?

Lite "uppföljning" också här. Har ni gift er eller väntar ni ännu?