Min 8-åring behöver ett läkarbesök för att kolla sin snopp men han vägrar.... Hur göra??

För övrigt hoppas jag verkligen att du förstår att han inte säger ordet onanera, han beskriver i sina egna ord så att jag förstår att det är onani han menar. Och sedan blir jag mer skrämd av att barnet inte får prata om sin egen sexualitet? För mig är det ett ämne som vilket som helst här hemma, men givetvis med viss diskretion att man inte pratar privata sexuella saker vid matbordet och i affären etc. jag är jättestolt över att ha en son som vet var gränserna går och som inte skäms över sig själv

Min pojke har sedan han var tre år berättat att hans snopp blir "hård som en broccoli" ibland. Nu är han sju och har inget problem med att tala om att han drar tillbaka förhuden för att det känns skönt. Och jag talar om att det är något de flesta gör men som är lite privat och som han därför får göra när han är själv. Men att han självklart ska fråga om han undrar något och säga till om något känns fel eller konstigt.

Pryd much?

Fast de flesta som gör den undersökningen känner utanpå kalsongerna..

Men alltså... Nu har jag ingen son, men jag er inte det konstiga i att söka läkare för att man tycker att något verkar märkligt med sin sons snopp? Varför skulle det vara det? 

TS jag kan ju såklart förstå att han inte tycker att det är så superkul att gå till läkaren o visa snoppen.. Men ibland så måste man bara göra saker. Känner han läkaren (iaf så att de har träffats förr)?  Kan han välja på att du är med eller på att du går ut? Jag tänker att det kan kännas bättre om man får vara med och bestämma själv. Vet han om att han inte kommer att vara naken? Att han kommer att ha alla kläder på och bara visa den snabbt?

Och detta med att du duschar honom.    Jag brukar oftast hjälpa vår dotter som fyller sju år, av de enkla anledningarna att hon är kass på att skölja håret och hon skulle kunna duscha/bada i evigheter om man inte går in o bryter.

Men hallå! Vad håller ni på med?! En orolig mamma borde väl få stöd eller?
Klart att en mamma ser om något är konstigt. Min mamma såg att något var fel på min bror och det slutade med att de var tvungna att ta bort hans förhud. Hade hon vågat reagera tidigare hade han kanske fått behålla den så nu skärper ni er och ger TS seriösa råd ffs!

TS, har du försökt locka med något? Ta något han verkligen verkligen vill ha. Erbjud att han får vara själv med läkaren, säg åt pappan att säga att han också varit och kolla in sin snopp. Hoppas du får dit honom!

Ser det inte heller som konstigt men förstår honom på samma gång... Tyvärr har han inte träffat läkaren (en kvinna) och jag har frågat om han inte vill ha mig med i rummet men det vill han säger han. Däremot får jag försöka att inte stirra för då blir det ju bara värre för honom. Har förklarat att han bara behöver dra ner kalsongerna till knäna och inte ta av sig på överkroppen, har också lovat att om han själv visar upp snoppen behöver inte doktorn röra den alls.

Ska ta till mig tipset som nån skrev här i tråden att ta kort på snoppen hemma OM han skulle verkligen TOTALVÄGRA när vi väl är där, då kan jag alltid visa fotot istället. Hjälper min son med duschen när det gäller hårtvätten, han är lite lat och sköljer inte riktigt ordentligt än   

Min son pratar i liknande termer. Han säger ju liksom inte "Nu mamma ska jag onanera upp min snopp" utan han förklarar ungefär som din son, att han gör "sköna saker". Han vet också om att han ska göra sådant när han är ensam och inte bland folk.

När man är tre år förstår jag att man kan kläcka en sådan sak, men när man är åtta....

Vi är inte ett dugg pryda i den här familjen. Jag tycker inte heller att det är konstigt ATT han onanerar, bara konstigt att han berättat det för dig. Min son hade nog bara sagt "det gör ont när jag försöker dra tillbaka förhuden" sen skulle jag aldrig forska i om det va i samband med onani eller inte.

Ja foto är ju toppen att ha ifall att.

Jag tycker att det är toppen att du kollar upp detta, det är ju bättre att göra det än att strunta i det.
Jag förstår inte vad vissa reagerar på? 

  

Att för en 8-årig kille är integriteten stor. TS son verkar dessutom vara lite extra känslig inom det området. Man kan inte bara köra över barnets känslor. Sånt kan sätta större spår än man kan tro.

Om jag skulle göra likadant med min son i samma ålder, för en åkomma han inte hade ont av. skulle det dröja jättelänge innan han förlät mig. Han skulle inte heller anförtro mig saker på samma sätt som innan om jag inte skulle respektera honom. Det vore att svika ett förtroende.

För ett yngre barn så självklart! Ingen tvekan! De bryr sig inte så mkt och glömmer det lika fort.

Ett större barn går till doktorn själv.

Men de här barnen i mellanåldern måste man vara lite extra noga med.

Jag kan ge ett ex.
Min kille i den åldern har barnepilepsi. En form som växer bort. Han har endast haft mindre anfall i form av yrsel och huvudvärksattacker. Men varit anfallsfri dryga 3år.
I somras fick han ett stort anfall som slog ut hela hjärnan med förvirring och minnesförlust flera timmar efteråt. Han fick av doktorn en akut medicin som ska ges i rumpan om det skulle inträffa igen. En dos är givetvis lämnad på skolan.
Vet du vad skolsköterskan var extra noga med att berätta om? Som hon även ringde extra hem till mig så jag också kunde prata om det hemma. Just för att han är i en känslig ålder?
Jo att vid kylskåpet där medicinen finns, ligger också en filt särskilt för honom. När en vuxen hämtar medicinen rycker de med sig filten och innan de drar ner byxorna på honom så ska filten ligga på honom så INGEN ska kunna se hans rumpa ens när han är medvetslös.
Jag blev lite förvånad då det för mig i det läget inte är det första jag tänkte på. Inte något jag tänkte på överhuvudtaget faktiskt.  Hon berättade för mig att i den åldern är det så otroligt viktigt för barn, framför allt för killar, att ingen ska titta under deras byxor. Det är den saken som brukar oroa dem allra mest så därför informerar hon om det direkt innan de hinner börja fundera och oroa sig själva.

Jag tycker det är ett bra exempel på hur stark deras integritet är i den åldern. Den måste respekteras.
TS efterfrågade vad andra skulle gjort. Och i alla fall jag svarade på frågan utifrån vad jag skulle ha gjort i samma situation. Jag skulle bokat en telefontid med en barnkirurg och pratat om min oro. Först om h*n ansåg det nödvändigt skulle jag ta min son dit. Hade han ont så givetvis! Men han verkar ju inte ha ont. Och har de inga problem med smärta eller att kissa så gör de inga ingrepp då komplikationsrisken finns och ev. kan vara större.