Varför är dåligt uppförande normaliserat i skolan?

Det är nog mest det här med acceptansen för våld och annat dåligt uppförande som jag inte förstår. Efter vad jag sett KAN ju lärarna tillrättavisa/uppfostra barnen och barnen tar till sig. Varför väljer ändå skolpersonal att se genom fingrarna med så mycket? Varför ses det som normalneteende att knuffas, spottas och skrika jävla bög? Det händer att lärare tillrättavisar i sådana situationer men varför inte varje gång? Varje gång ett barn kommer undan med sådant utan tillrättavisning så blir det ju som ett kvitto på att det är ganska ok, då hjälper det inte att barnet får en tillsägelse en gång på 10. Varför inte nolltolerans? Varför inte stämma i bäcken istället för i ån? Det borde väl vara 1000 gånger enklare o billigare att vakta o säga till Kalle 10 år några månader i klass tre än att hantera konsekvenserna av att Kalle 10 år senare slåss på stan och rånar pensionärer? Är det inte viktigare att barn lär sig gott uppförande än fakta? Jag ser mycket hellre en omvärd med många analfabeter än många våldsmän.

Självklart har du ansvar för din dotter även när hon är i skolan. Inte kan man avsäga sig ansvaret så fort man själv som förälder inte är närvarande. Det är svårare att påverka när de är i skolan, hos kompisar, på fritidsaktiviteter etc. men ansvaret är fortfarande mitt. Skolan ska självklart stötta mig i min fostran och se till art mitt barn är tryggt när det är i skolan, men det är en annan sak.

Självklart ska vuxna i skolan reagera på kränkande tillmälen och våld. Däremot så är jag rätt tveksam till om majoriteten av föräldrar till alla de barn som inte beter sig illa (vilket är i klar majoritet) tycker att det är ok att deras barn inte lär sig läsa för att skolan ägnar sig åt att uppfostra barn ett mindre antal barn som inte fostras hemma. I så fall behöver hela skolverksamhetens uppdrag ändras i grunden.

Det är nog mest det här med acceptansen för våld och annat dåligt uppförande som jag inte förstår. Efter vad jag sett KAN ju lärarna tillrättavisa/uppfostra barnen och barnen tar till sig. Varför väljer ändå skolpersonal att se genom fingrarna med så mycket? Varför ses det som normalneteende att knuffas, spottas och skrika jävla bög? Det händer att lärare tillrättavisar i sådana situationer men varför inte varje gång? Varje gång ett barn kommer undan med sådant utan tillrättavisning så blir det ju som ett kvitto på att det är ganska ok, då hjälper det inte att barnet får en tillsägelse en gång på 10. Varför inte nolltolerans? Varför inte stämma i bäcken istället för i ån? Det borde väl vara 1000 gånger enklare o billigare att vakta o säga till Kalle 10 år några månader i klass tre än att hantera konsekvenserna av att Kalle 10 år senare slåss på stan och rånar pensionärer? Är det inte viktigare att barn lär sig gott uppförande än fakta? Jag ser mycket hellre en omvärd med många analfabeter än många våldsmän.

Självklart ska vuxna i skolan reagera på kränkande tillmälen och våld. Däremot så är jag rätt tveksam till om majoriteten av föräldrar till alla de barn som inte beter sig illa (vilket är i klar majoritet) tycker att det är ok att deras barn inte lär sig läsa för att skolan ägnar sig åt att uppfostra barn ett mindre antal barn som inte fostras hemma. I så fall behöver hela skolverksamhetens uppdrag ändras i grunden.

Lärare kan inte vara överallt, de hinner inte och det är inte heller deras jobb. Lärare är pedagoger. Däremot skulle jag välkomna fler anställda i skolor utöver lärare, som hinner vara närvarande och fånga upp.

Nu tror jag iofs att båda skulle gå uppnå tämligen enkelt om skolor bara slutade ha inställningen att lite våld varje dag är helt normalt och inget man behöver göra så mycket åt... men dina tankar intresserar mig. Är det så att de flesta föräldrar tycker det är helt ok att deras barn blir slagna, knuffade och hånade bara de uppnår kunskapsmålen? Är jag verkligen jätteovanlig som gärna skulle lära mitt barn läsa o räkna själv om så behövdes om det var priset för att mitt barn skulle slippa stå ut med det uppräknade? För övrigt säger ju skollagen redan att barnen har rätt till en trygg skolmiljö. Varför efterlevs inte detta? Eller tycker alla andra verkligen att en miljö med våld och kränkningar som vardagsmat är trygg? Skulle de som tycker så själva vilja utsättas för sådant dagligen?

Vems jobb är det då? Rektorns ansvar rent juridiskt att skolmiljön är trygg men det blir den ju inte av sig själv.