Bf Juni 2014

Grattis till pojken Lokesmammi! En av anledningarna till att jag kollade kön med nr2 var just att jag trodde och hoppades så att det skulle vara en tjej att jag var rädd att jag inte skulle bli "glad" om det visade sig vara en kille till vid förlossningen. Då ville jag hinna knyta an ett tag innan isf. Nu vet jag ju inte alls om det hade blivit om det hade varit en pojk men så tänkte jag då iaf!

Kan tillägga att den här gången lutar det nog åt att jag önskar en kille till om jag nu får välja. Vet inte varför och skulle definitivt inte bli besviken om det blev en tjej. Vi ska dock inte ta reda på kön utan ser fram emot att få veta på förlossning och slippa folks åsikter och bara kunna säga att vi inte vet vad det blir!

Jag tänkte tvärtom den här gången. Att när ungen väl är ute kommer jag älska den gränslöst oavsett "sort", men att jag kanske skulle gå och gräma mig nu fram till förlossningen att jag aldrig kommer bli mormor (eller den enkla svärmodern) eller vad det nu än må vara som jag "förväntade" mig med en dotter. Men nu hade ju grabben därinne bestämt sig för att göra det känt att han är just en grabb, så nu håller jag på och anpassar mig till det. :) Längtar inte mindre efter ungen för det. :)

Men det är dock skönt att läsa om andras tankar ocskå. :)

Viola är ett önskenamn för mig. det är ett släktnamn och ett av de viktigaste för mig att föra vidare. Om det blir för eller mellannamn vet jag inte dock.

Jag är dock "säker" på att det är en pojke i magen. Jag tror att jag vill veta för att inte fortsätta föreställa mig något som kanske inte är det jag tror. Klarar inte av att vara neutral märker jag. Samtidigt, det spelar mig inge som helst roll så därför borde jag ju inte ha ett behov av att veta. Har fem dagar på mig att bestämma mig.

Hejhej!

Gravid med andra barnet i vecka 17, snart 18. Har en son på 10 månader.

Känner som vissa lite (mycket) panik över att jag nu sååååå gärna vill ha en flicka. Jag vill inte vilja detta så mycket. De enda känslor jag vill ha är kärlek för barnet och oro över ifall det är friskt eller ej, inte vilket kön det har. Men jag får inte bort dessa känslor. Känner inte alls att det är roligt denna gången och jag är rädd för att bli så pass chockad över om det är en pojke att jag inte 'vill ha' barnet. Har alltid varit rädd för förlossningsdepression men nu är den rädslan starkare än någonsin.

Någon som känner igen eller kanske har några uppmuntrande ord eller tips?

En nära vän blev planerat gravid med tredje barnet och hade två döttrar sedan innan. Hon önskade sig ännu en dotter (precis som jag just nu. RUL på torsdag) och blev väldigt besviken när det var en pojke. Hade svårt att knyta an till bäbisen och ångrade till och med att hon valt att bli gravid igen. Det var svårt att stötta henne och hon var också väldigt orolig över hur det skulle bli när han föddes. Skulle hon kunna knyta an alls?

Ut kom så den mest bedårande lilla grabb och kärleken hon kände till honom var snabbt starkare än hon känt så tidigt med döttrarna (där hade hon fått låta dom växa fram även om hon kände stark beskyddarinstinkt osv.)

Hon hörde av sig till mig och sade:

"- jag vet att du önskar dig en till tjej. Jag var ju precis likadan. Men nu känner jag att jag skulle vara så otroligt besviken om jag inte hade fått just den här killen."

Hon fick mig att sluta noja i alla fall och nu känner jag mig inte så nervös inför RUL. Det blir bra vad det än blir.

Själv har jag mycket nära kontakt med min yngre syster som är nära mig i ålder och någonstans tror jag att jag vill ge min dotter möjligheten till Sanna typ av vänskap. Men alla barn är ju individer och kön är ju egentligen en petitess.

Tycker dock det borde vara lite mer accepterat att prata om sina förväntningar och förhoppningar kring kön för det måste vara så jobbigt för såna som min vän som gick en hel graviditet och kunde bara dela det här med mig och sin mamma. Det är väldigt tabu att säga att man är lite besviken på vilken kön barnet tros ha.

Jag hoppas vi får en pojk :) hoppas de kan se de på vårat rul 4 feb!

Min man har 2 döttrar sedan innan och så har vi en dotter gemensamt

Åh själv önskade jag mig en son när jag väntade dottern. Blev lite besviken på Rul när bebisen visade sig vara en flicka och det tog någon dag innan jag var riktigt glad för vår kommande dotter. ;) Den här gången vill jag (konstigt?) nog helst ha en flicka till, men det beror mest på att jag ångrar att dottern inte fick mitt favoritnamn! :) Om det är en tjej till ska hon bara heta Leonie, haha. Fast å andra sidan vore det så mysigt med en son också... den 17 januari så vet vi (förhoppningsvis)

Tack för du tpg dig tid till att svara.

Ja exakt det känns som att säger man något minsta om vad man önskar sig är man så hemsk så det finns inte. Jag har själv de tankar om.mig o behöver inte andra ska tänka så med. Jag behöver bara ventilera mig. För min och för bebis skull.

Min man vägrar ta reda på kön. Jag ville det med första också men icke. Där var det dock mest bara av nyfikenhet. Nu skulle jag vilja det pga som du skriver rädsla för att inte knyta an till barnet. Samtidigt vill jag inte göra det för jag vill älska barnet för barnet, inte könet.

Gaaah, känner mig schizo.

Har försökt prata lite med tex min mamma och syster om detta men ingen verkar varken förstå riktigt hur jag menar eller ta mina känslor på allvar. "Äh, så känner du inte när den väl är ute", är det vanligaste jag får höra. Och nej, det kanske jag inte gör heller. Men tänk om! Det är det jag behöver få diskutera. Vad händer då?

Tycker att namn är omöjligt att hitta innan barnet är fött.. Vi är liksom aldrig överens om ETT namn utan vi velar hit och dit.

Bestämmer jag mig för ett namn, så tycker sambon att så kan ungen inte heta...

Sen kanske vi väl kommer överens om ett namn, men då är släkten emot oss istället...

Någon annan som har förslag på kommande bebis. Vi har två barn sedan tidigare som har fått namn från en av våra favoritserier Star Trek och visst vill att även trean skall få ett fint Star Trek namn... frågan är ju bara vilket. Blir det en pojke eller flicka... ja det är ju frågan.