Särbegåvad 4 åring?

Ellisizza

Äldre 28 Sep 20:32
41 svar

Visa endast Anmäl

Särbegåvad 4 åring?

Jag är ganska säker på att min nyss fyllda 4 åring är särbegåvad. Ni som har särbegåvade barn, har ni utrett det på något sätt eller hur fick ni veta det? Finns det något bra sätt att själv avgöra om barnet är särbegåvat?

Började fundera när jag fick höra att en mamma till ett barn på mitt barns dagis tänkte låta sitt barn börja ett år tidigare då barnet är så tidigt med mycket. Själv är jag inte så intresserad av att mitt barn ska börja innan sina jämnåriga utan jag är mer ute efter om jag borde ta reda på mer om särbegåvning eller faktiskt ta reda på om mitt barn är särbegåvat så att barnet kan få stöd i förskoleklassen om det behövs. Har hört att särbegåvade barn kan få det lite jobbigt i skolan då de redan kan så mycket och därför blir uttråkade.

- «
- ‹
- Sida 2 av 4
- 1
- 2
- 3
- 4
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Särbegåvad 4 åring?
Flickan och kråkan

Äldre 28 Sep 22:13
#11

Visa endast Anmäl

Hillbillie skrev 2013-09-28 21:44:12 följande:
Gäller det bara själva läsningen så är det inte helt ovanligt att en del barn kan läsa/skriva redan vid 3-4 års ålder, utan att för den skull räknas som särbegåvade. Men om man därtill adderar alla de andra sakerna ts räknar upp, så tycker jag nog att hennes barn förmodligen kan klassas som särbegåvat. Menar du att du (och dina barn) varit lika framstående på lika många sätt, och på lika många områden? I så fall låter det helt otroligt att det inte blivit mer uppmärksammat än att du fått agera "hjälpfröken"....och lika otroligt att det skulle jämnat ut sig med åren. Jag tycker att du ts gör helt rätt i att ta reda på mer om särbegåvning och vilka möjligheter det finns att hjälpa ditt barn att utveckla sina färdigheter. Det är inte säkert att skolan har nån särskild beredskap för barn som har den sortens behov.

Men min äldsta kunde det TS tar upp före han fyllt 4 (med undantag av Europas flaggor). Knäckte läskoden vid 3,5 exempelvis. Jag vet inte så mycket om just särbegåvning, men det tror jag inte att han har. Han är dock lite egen, med starka specialintressen som kommer i vågor precis som för TS son. Jag upplever det mer som att han har starkt teoretiskt intresse (systematisk) och lätt för att koncentrera sig på en sak länge. Nu blir han 6 år till jul. Han läser lätt att läsa böcker, men det är ju inte extremt på något vis även om han kommit längre än många jämnåriga. Ett område jag upplever att han sticker ut är pusslande. Han pusslar 500-bitarspussel sedan ett drygt halvår och ger sig även i kast med 1000, men där har orken trutit. Han är inte tidig motoriskt och trivs trots den rätt låga teoretiska nivån i förskoleklassen väldigt bra. Han gillar att leka och är väldigt social.

Busbellan

Äldre 28 Sep 23:27
#12

Visa endast Anmäl

Hur är barnet socialt? Hänger den utvecklingen med kunskapsutvecklingen?

Mamma till Nora, August och Ella

Majlisen

Äldre 29 Sep 00:40
#13

Visa endast Anmäl

Jag får upp vissa tankar när jag läser detta, hur är barnet förövrigt socialt? Med vänner osv?

Litet My

Äldre 29 Sep 01:05
#14

Visa endast Anmäl

Majlisen skrev 2013-09-29 00:40:44 följande:
Jag får upp vissa tankar när jag läser detta, hur är barnet förövrigt socialt? Med vänner osv?

Undrar samma sak då jag också får vissa funderingar...
enola

Äldre 29 Sep 11:19
#15

Visa endast Anmäl

Majlisen skrev 2013-09-29 00:40:44 följande:
Jag får upp vissa tankar när jag läser detta, hur är barnet förövrigt socialt? Med vänner osv?

Tänker också tanken. Båda mina barn, varav framför allt det ena måste ses som särbegåvat, har (eller har troligtvis, i ena fallet) lindriga varianter av npf.-diagnoser. När det gäller mig själv finns inte den typen av problematik, men jag var ett udda barn och har alltid haft vissa problem med sociala kontakter.

Därmed inte sagt att det måste vara fallet med ditt barn, ts. Det jag reagerade mest på var sorteringen av bilarna och det där med specialintressen. Känner igen så mycket av det du beskriver.

...men som sagt, man ska inte slänga sig med diagnoser hur som helst. Och det finns naturligtvis särbegåvade barn som inte har den minsta funktionsnedsättning :)
Busbellan

Äldre 29 Sep 11:37
#16

Visa endast Anmäl

Litet My skrev 2013-09-29 01:05:31 följande:

Undrar samma sak då jag också får vissa funderingar...

Lite därför jag ställde den frågan också
I alla fall efter ts senaste inlägg
Mamma till Nora, August och Ella

Furstinna

Äldre 29 Sep 11:41
#17

Visa endast Anmäl

Busbellan skrev 2013-09-28 23:27:40 följande:
Hur är barnet socialt? Hänger den utvecklingen med kunskapsutvecklingen?

Tänkte samma.
Arbetsmyran76

Äldre 29 Sep 12:01
#18

Visa endast Anmäl

Det där med leken får mig att tänka Asberger - min son har det....
Majlisen

Äldre 29 Sep 13:07
#19

Visa endast Anmäl

Vi verkar vara många som får samma tankar. Det behöver ju inte vara så, men det kan vara bra att kanske vara lite mer uppmärksam på det inför framtiden. Känns nästan lite autistiskt. Högfungerande dvs. Just din beskrivning av specialintessen och att ditt barn inte vill leka med bilarna, utan sortera dem hellre. Men inget fel med det heller. Jag har själv en diagnos inom autismspektrat och lever ett helt normalt liv med barn där bara de närmsta känner till detta. Så vi inte skrämmer dig. Fick diagnosen efter en bökig tonårstid. Började skolan ett år tidigare, behövde aldrig plugga, var uttråkad i skolan. Fick som tur var en bra lärare i högstadiet som gav mig böcker som mer var menade för gymnasienivå. Var ändå bökigt eftersom jag inte hade henne i alla ämnen. Stökade runt. Fick senare min diagnos, kunde då utgå ifrån den. Saker vände, blev bättre och fick en annan förståelse för mig själv och hur jag funkade. Pluggade ett tag, fick barn och livet flyter på. Planerar nu att återuppta min dröm inom studier som jag tappade under en period. Trivs allmänt med livet och har det jättebra. Studerar för att få behörighet igen och det funkar bättre än någonsin. Tror absolut på att vara uppmärksam tidigare för barn som är begåvade. Man behöver mer utmaning och någon som ser ens behov av detta. Tror att det kan vara lite mer kämpigt för föräldrarna till dessa barn, men man får försöka. Var intresserad, uppmärksamma ditt barns intressen. Kanske låna böcker i ämnena, låt ditt barn upptäcka och lära och stötta barnet i det. Försök senare få skolan att förstå och att de ger mer utmaningar. Jag hoppas att ni möter människor som förstår detta, oavsett om det skulle ligga en diagnos bakom eller ej. Det kan jag ju inte yttra mig om såhär bakom en skärm, men det kan vara värt att kolla upp sedan om du känner att det behovet finns! Men bara om du känner att det skulle hjälpa ditt barn och om du känner att så skulle kunna vara fallet. Men en grej är ju inte en diagnos heller. Vi här bakom skärmarna är ju bara lekmän.
Hillbillie

Äldre 29 Sep 15:33
#20

Visa endast Anmäl

enola skrev 2013-09-28 22:10:06 följande:

Japp, det menar jag. Min son är det, och jag var det i ännu högre grad. Min mamma har berättat att hon nästan blev skrämd av min begåvning och försökte "bromsa" mig. Min lågstadielärare var av åsikten att man inte skulle utmärka sig på nåt sätt utan bara sitta still och hålla käften. När jag började skolan tyckte jag att det var jätteroligt, och ville gärna visa vad jag kunde, men när jag ivrigt räckte upp handen vid varje fråga snäste min fröken att "det är faktiskt andra som vill svara också. Trots att jag inte sagt nåt utan bara räckte upp handen. Hon knäckte min studieglädje rätt rejält. Jag brydde mig aldrig om att plugga i skolan utan gled liksom bara med, jag hade i regel alla rätt på proven i alla fall.
Ärligt talat vet jag inte om det stämmer när jag säger att det har jämnat ut sig, kanske är det bara ett resultat av att jag har blivit lat av att ha så lätt för mig, och att jag har levt med en depression sen ungefär femton års ålder, det vill säga i drygt 20 år, vilket har gjort att jag har väldigt svårt att fokusera och att jag har väldigt dåligt minne. Vem vet hur jag skulle varit om jag sluppit det.

Och när det gäller sonen, visst uppmärksammas det, både av lärare och andra. Men eftersom han istället har lite svårt med sociala koder är jag glad att vi inte valt att låta honom börja tidigare i skolan. Han utreds just nu på Bup, med misstankar om Aspergers syndrom.

Det är inte helt ovanligt att Aspergers och särbegåvning följs åt. Men alldeles oavsett vilket, så är det bra om man samarbetar lite med skolan så att barnen får den stimulans de behöver - så att det inte blir som för dig!

«
‹
Sida 2 av 4
1
2
3
4
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Särbegåvad 4 åring?

Särbegåvad 4 åring?

INNEHÅLL