Konsekvenser

Intressant läsning!

Hur skulle ni göra i följande fall?

5-åringen ska få följa med en av föräldrarna ut för att greja med något hemma, blir glad och vill med. Barnet blir tillsagt ett antal gånger att ta på sig kläder men gör allt annat utom just det. En kvart senare har fortfarande inget hänt. Föräldern mycket frustrerad, att erbjuda sig att hjälpa till med påklädningen biter inte. Hur gör ni? Detta är något som inträffar dagligen.

Är sambon hemma så hade jag, om jag velat göra det vi tänkt att göra, sagt:
"Nu tänker jag gå ut. Antingen tar du på dig kläder och går med mig ut, eller så stannar du inne med pappa."
Om mitt barn fortfarande inte gör någon ansats till påklädning så går jag ut. 

Är sambon inte hemma och jag vill/behöver göra det vi tänkt att göra så hade jag sagt:
"Nu ska vi gå ut. Vill du gå ut med kläder eller utan kläder?"
Om mitt barn inte hade tagit på sig hade jag tagit barnet i ena handen och kläderna i andra.

Om det inte känns viktigt för mig att gå ut och göra det vi tänkt att göra och jag lika väl kan stanna inne så hade jag sagt:
"Antingen klär du på dig nu och vi går ut, eller så är vi inne."
 Och så hade vi helt enkelt stannat inne om mitt barn inte velat klä på sig.

Vi gör ungefär likadant. Fast jag har för mig själv börjat kalla även "logiska konsekvenser" för straff, för det är så mina barn upplever det. Det är bara jag som tycker det låter finare med konsekvenser. Att jag blir arg är ett straff för tvååringen, att jag tar legoklossen som han med kraft kastar omkring sig i rummet (och på sin bror) är ett straff, osv. 

För att svara på ts, vi blir arga, vi säger till, vi tar bort saker som används på fel sätt och vi lyfter undan tvååringen och bär in honom till sig och säger att om han tänker skrika/slåss/kasta saker så får han göra det inne på sitt rum, för vi vill inte vara med om det. Ibland drar vi igen dörren men vi har aldrig stängt in honom och absolut aldrig låst in honom. Förvånansvärt ofta glömmer han bort att han härjade runt och slår sig ner med en bok.

Åttaåringen räcker det bra att bara säga till och förklara.  

Jag håller inte med.
Det enda som faktiskt är konsekvenser är det du kallar för "naturliga konsekvenser". Du kan aldrig "ge en konsekvens". Däremot kan du medvetet ingripa för att bl.a. synliggöra, undvika, hindra, minimera de konsekvenser en handling skulle ha skapat genom det du kallar "logiska konsekvenser", som ju egentligen inte alls är några konsekvenser utan just ett medvetet agerande med mål och syfte, och som i sig skapar egna konsekvenser.
Du ingriper genom att minimera oönskade konsekvenser, t.ex genom att (lära barnet?) torka upp utspillt vatten så att det inte blir fuktskador så att det inte blir mögel så att det inte blir ...ja, vad nu konsekvenserna av att leva i ett mögelhus är, astma kanske? Eller i det mindre perspektivet så det inte blir halt och/eller smutsigt..?
Du ingriper genom att hindra oönskade konsekvenser, genom att ta ifrån barnet spaden när det börjar vifta med den utom kontroll så att någon riskerar att få den i huvudet. Eller för den delen genom att kliva in i leken och delta i byggandet av världens största sandslott.
Du ingriper genom att synliggöra oönskade konsekvenser och synliggöra olika sätt som barnet själv kan agera på för att minska/undvika konsekvenserna t.ex. genom att proklamera att du tar med vantarna ut eftersom det är kallt, så kan barnet säga till om/när det vill ha dem.

Poängen är att "logiska konsekvenser" inte är några konsekvenser utan aktiva val. Och att man har mycket lättare att hålla sig från att trilla ner i bestraffningsträsket med det synsättet.
Men visst kan man göra även dessa ingripanden till straff, delvis beroende på hur man formulerar sig kring dem. 

Hur många använder mindre former av fysisk kontakt för att fostra och hur många försöker avleda en dålig handling? Inte sagt att man bara gör det ena eller andra. Tack TS för tråden, kanske kan ge en del tips.

Vad menar du med mindre former av fysisk kontakt? 

Vi tar inte mindre i våra barn som straff. Vi använder inte heller fysisk kontakt som straff (det är en vanlig omskrivning för aga vilket är våld i uppfostringssyfte).

Vi bär iväg tvååringen. Vi lyfter ner honom i vagnen. Vi tar fysiskt ifrån honom vissa saker. Det som fungerar allra bäst är att sätta honom i någon form av positiv aktivitet, han älskar att hjälpa till, spela spel, läsa böcker, men det är inte alltid jag orkar vara pedagogisk.  

Konsekvenser är fortfarande inget annat än följder/påföljder. Dessa kan vara naturliga, men även medvetna och aktiva ingripanden. Straff är konsekvenser. Alla konsekvenser är däremot inte per automatik straff.

Så fort någon mer människa är inblandad så lämnar vi snabbt enbart naturliga konsekvenser därhän. Det innebär inte att handlingar inte har eller får konsekvenser - all mänsklig aktivitet är konsekvenser av något  och ger i sin tur konsekvenser. 

Jag håller som sagt inte med.

Vad är mindre former av fysiskt kontakt?