Konsekvenser

Självklart är det en konsekvens. Att barnet slår tillbaka är en direkt följd av att barnet blivit knuffat och med våld blivit fråntaget något som tillhörde honom/henne.

Visst kan man välja att se det så. Bevisligen, eftersom det finns rätt många som gör det.

Men om man nu på riktigt vill lära barnen att ta konsekvenserna av sina handlingar (vilket jag definierar som att lära sig analysera tänkbara konsekvenser av olika handlingar och därigenom välja sådana handlingar som ger i huvudsak önskvärda och positiva konsekvenser för dem själva och för andra samt att stå för/ta ansvar för och i möjligaste mån ha förmåga att "rätta till" de konsekvenser som är oönskade och negativa för dem själva och andra) så är det helt klart en fördel om man skiljer mellan direkta konsekvenser av handlingar och på "konsekvenser" som mer är en följd av andras reaktioner på handlingarna.

Om inte annat så för att de sistnämnda inte helt sällan beror mer på andra personers humör och sinnesstämning än på handlingen i sig...

Visst kan man välja att se det så. Bevisligen, eftersom det finns rätt många som gör det.
Men om man nu på riktigt vill lära barnen att ta konsekvenserna av sina egna handlingar så är det helt klart en fördel om man skiljer mellan direkta konsekvenser av handlingar och "konsekvenser" som mer är en följd av andras reaktioner på handlingarna.
Om inte annat så för att de sistnämnda inte helt sällan beror mer på andra personers dagsform än på handlingen i sig...

Problemet är att de konsekvenser du refererar till som "direkta konsekvenser av handlingar" enbart gäller i situationer där man inte interagerar med en annan människa. Så fort vi interagerar med någon annan så faller det enkla resonemanget. Konsekvenser får våra handlingar även när andra levande, kännande och medvetna människor är inblandade. Barn lever inte i ett vakuum och kommer inte att göra det - förhoppningsvis - senare i livet heller. Och det är ju situationer med andra människor som är de svåra, inte huruvida man tar på sig en jacka eller inte när det är kallt ute. 

 

Ja. Och nej.. Konsekvenserna mina handlingar skapar drabbar inte bara mig utan även andra personer i min omvärld. Och det skapar reaktioner hos dem som får dem att välja att handla på sätt som skapar konsekvenser för dem och andra, inklusive mig. 
Och det är i den relationen med människor vi lär barnen att hantera konsekvenserna av sina - och andras - handlanden.

Slår jag dig så får du ont. Det är konsekvensen. Din reaktion på att du får ont av det jag gör kan däremot variera beroende på en hel del olika faktorer. Jag kan förvänta mig allt ifrån att du slår tillbaka till att du går därifrån och aldrig talar med mig igen och däremellan en hel rad olika reaktioner som du säkerligen kan rättfärdiga på alla möjliga sätt.
Men att jag vill undvika att slå dig är för att konsekvensen - att du får ont - är oacceptabel för mig, det är den jag vill undvika, inte din reaktion på den, oavsett vilken reaktionen är och hur rättvis den är. 
Om jag fokuserar på reaktionen istället för på konsekvensen så försvårar det när det gäller att se hur de konsekvenser jag skapar faktiskt drabbar andra. 

Ditt sätt att se på konsekvenser är lite skrämmande. En vidareutveckling av ditt resonemang är t ex följande:
Flickan klär sig i kort kjol, och konsekvensen blir att hon blir våldtagen.
Hustrun går till en väninna och dricker kaffe, och konsekvensen blir att hon får spö av sin man.

Visst ser du själv hur galet det blir? Genom att kalla någon annans ologiska och ondsinta reaktion för konsekvens, så lägger man ansvaret på offret ...

Detta är väl lite av den springande punkten.
Om man fokuserar på den naturliga konsekvensen och struntar i att kalla sina egna reaktioner för "logiska konsekvenser" så kommer man ytterligare en bit bort ifrån det där med bestraffningar.
För ja, en "logisk konsekvens" kan mycket väl uppfattas som ett straff likväl som en ologisk, eftersom man går in och i ord och/eller handling säger ungefär att "du gjorde si och så och det jag nu gör är konsekvensen av det".

Jag menar att man istället går in och säger att "du gjorde si och så, och det här blev konsekvensen och det behöver vi åtgärda - på det här eller det här viset".
Och visst kan barnet fortfarande uppleva det som mycket orättvist. Speciellt om konsekvensen faktiskt inte var oönskad av barnet självt ("Jo, jag VILL att lillebror ska ha ont!!") 

Eller för att ta ett annat exempel.
Om Asta och Bea går förbi Cesar och Bea råkar knuffa till Asta så hon snubblar mot Cesar och han faller omkull så säger mig min erfarenhet att han ändå möjligen upplever sig knuffad med flit och lite kränkt/ledsen. Det är konsekvensen av att Bea missbedömde avståndet.
Hans reaktion på detta kan då vara att knuffa tillbaka på Asta som ju "knuffade honom" så att hon faller och får ont.
Då menar du att Astas fall är en (logisk) konsekvens? Av att Bea missbedömde avståndet?
Jag menar iaf att det snarare är en fullständigt logisk reaktion på Cesars missbedömning av situationen, men inte överhuvudtaget en konsekvens av Beas felsteg/missbedömning. 

Nej, här pratar vi förbi varandra......tror jag. Jag delar helt din uppfattning om hur man bör möta situationen i ditt exempel, men jag menar att åtgärden/själva rättelsen så att säga är en logisk konsekvens. Pelle tar Lisas spade. Konsekvens: Lisa blir ledsen. Pelle blir glad över att ha fått spaden. Logisk konsekvens: Spaden återbördas till sin rättmätige ägare. Ingen av de naturliga konsekvenserna (Lisa ledsen, Pelle glad) är acceptabla för mig som förälder/vuxen och eftersom Pelle inte tänker rätta till felet själv (han är nöjd med hur situationen utvecklades) och inte heller Lisa (hon vågar inte) så behöver jag gå in och hjälpa det hela på traven. Den logiska konsekvensen är att Pelle får lämna tillbaka spaden till Lisa. 

 

Ja, jag förstår hur du menar och jag håller inte med.
Att spaden återbördas är logiskt på alla sätt och vis, men jag hävdar med bestämdhet att det inte är en konsekvens av händelsen. Det är inte i sig en följd av spadstölden utan det krävs aktiva handlingar från din sida för att försöka göra det till en följd som det inte är. 

Om det inte är en följd av spadstölden, vad menar du att det är då? Det vill säga varför agerar jag som jag gör om det inte är en följd av att Pelle tagit en spade av Lisa?