Konsekvenser

Varför skulle offret vara ansvarig för konsekvenser som uppstår i en situation som han/hon befunnit sig i? Om jag går in för att få stopp på ett bråk mellan ungdomar och blir knivstucken så är ansvaret för att någon av ungdomarna begår en allvarlig våldshandling mot mig inte mitt på något vis, men en av konsekvenserna av just den specifika situationen är ändå att jag blir knivstucken. 

Det var väl just individuella upplevelse/reaktioner som enligt dig inte var konsekvenser. Huruvida Ceasar upplever sig kränkt och ledsen handlar om Ceasars personliga erfarenheter sedan tidigare samt hans dagsform. Med tanke på händelsen så är väl egentligen en känsla av att vara kränkt en rätt irrationell reaktion från Ceasars sida. De naturliga konsekvenserna av Beas missbedömning är att Asta snubblar mot Ceasar och att Ceasar faller omkull. samt eventuella blåmärke, sönderskrapade kläder etc. 

Men hur gör ni om barnet säger dumma saker/skriker? Vad blir konsekvensen då? Min 5 åring har alltid varit högljudd och har ofta irriterande ljud för sig. Nu har han även börjat vråla tjockis i tid och otid. Inte så kul när man är ute och folk kanske tror att han menar dom. Han säger det inte för att vara taskig eller så utan han har bara fått ordet på hjärnan verkar det som. Allt handlar om tjockisar, påpekar tjockisar på tv, han vill bli en tjockis osv. Pratar med honom och säger att folk blir ledsna om man kallar dom för tjockisar och att det gör ont i öronen när han gör oljud och skriker. Han slutar en stund sen glömmer han bort det och är på samma ljudnivå efter någon minut igen. Är så trött på att behöva tjata om det hela dagarna!

Klarar man inte av att fostra sina barn utan klatscha på handen eller nypa i örat så har man nog ganska stora problem...
Sånt är enormt kränkande för ett barn och kan göra oerhört stor skada på barnets självkänsla. Beteendet som man straffar barnet för kanske upphör, men på bekonstnad av barnets självkänsla. Inte okej.

Jag skulle, för övrigt aldrig lyfta eller kasta (!?) ner ett barn i dess säng heller. Och inte heller ignorera barnet.

OK, men om vi nu säger det. Den enda form av konsekvenser som är konsekvenser är naturliga konsekvenser (vilka i och för sig inte är helt enkelt urskiljbara i interaktion med andra) och allt annat som kräver någon form av aktivt handlande är reaktioner vilket i sin tur inte är konsekvenser. Då är fortfarande frågan om konsekvenser kontra straff hett irrelevant. Eftersom ingen förälder (förhoppningsvis) enbart låter barnet lära genom naturliga konsekvenser så finns inte det som alternativ utan alla kommer att på ett eller annat sätt agera aktivt för att motverka oönskade naturliga konsekvenser. Då är det intressanta fortfarande vilka reaktioner/aktiva handlingar gentemot barnet vi väljer. Vi väljer alltså inte konsekvenser ELLER straff, utan vi väljer olika former av reaktioner till följd av naturliga konsekvenser. Fortfarande är gränsen till vad som är ett straff och inte i den aktiva handlingen/reaktionen rätt diffus. Vi hamnar då istället i frågan om logiska kontra ologiska reaktioner/aktiva handlingar i förhållande till naturliga konsekvenser.

Vi har en tvååring som lever rövare härhemma, jag får lätt ont i öronen som kan sitta i i några timmar. Tyvärr så vet jag inte vad man ska göra, det verkar vara hans "sätt". Han har börjat förstå att han måste prata tyst ibland, om lillasyster sover tex men man får ju påminna och påminna. Han är ju än så länge ganska liten, jag kan inte kräva att han ska förstå. Din grabb är ju lite äldre men jag måste nog tyvärr meddela att det kanske bara hör till personen. Eller? Jag har hela mitt 32åriga liv pratat otydligt trots att min mamma och numera min man tjatar på mig nästan dagligen:(

Däremot tycker jag att man ska lära sig vad man får/inte får säga, det tror jag är något lättare att ändra på. Hoppas jag.

Om mina barn stör eller förstör för andra så tar jag dem ur situationen i möjligaste mån så att andra slipper drabbas. Hade mina skrikit på bussen så hade vi klivit av och gått alternativt väntat på nästa buss efter att vi pratat om att andra påverkas av att de skriker och vrålar. Hade de skrikit eller betett sig illa under en aktivitet så hade vi gått ut i omklädningsrummet etc. Några naturliga konsekvenser är inget av detta dock, sedan om man vill kalla dem logiska konsekvenser eller logiska reaktioner/aktiva handlingar till följd av händelserna är väl då upp till var och en .

Skriker de hemma så ber jag dem gå och skrika färdigt i lekrummet. Skriker de för att de enbart så att säga är exalterade och försöker överrösta varandra så stannar jag dem och så pratar vi om det i normal samtalston.......och så gör jag det om och om igen . Inga naturliga konsekvenser det heller .

De påverkas rätt mycket av miljön i andra sammanhang upplever jag. Min snart 6-åring har blivit bra mycket mer högljudd sedan han började förskoleklass i höstas. Ljudnivån på barnen är en annan i skolan än på förskolan. Fler barn, färre vuxna och högre ljudnivå generellt.

Det låter skrämmande att ljudnivån kommer höjas. Vår äldsta börjar 0-an nästa år.

Här hemma, för min tolvåring har vi ett antqal "husregler" som mest handlar om uppförande, och till viss del om vad man ska ta ansvar för samt hjälpa til med hemma. Vi har just nu det så att följs inte regler om uppförande blir det tidigare läggdagstid eller uppgifterna, tas skärmtid bort.  På samma sätt blr d belöning om relgerna följs.

Vi har ett fast schema, som fungerar för oss eftersom vissa saker glöms bort annars och det blir en påminnelse för barnet. Målet är att barnet ska komma ihåg alla sina "uppgifter" för fm, em och kväll, vilket mest handlar om påminnnelser inför skoldagen samt ta ansvar för sin disk, kläder, grejer osv..

DEt finns också alltid fönster att göra sakerna i efterhand. Sedan är det ien alltid till hundraprocent strikt men vi försöker följa den där listan för att slippa tjat om smågrejer varje dag. Konsekvenserna är naturliga, mindre tid tillsammans på kvällen om man inte kan vara trevlig, och mer tillsammans om man är trevlig, samt mindre skärmtid om man itne gör sina uppgitter, för då behövs den tiden till sina uppgifter osv..

Men som sagt, detta är en lathund, inte en grej vi följer till punkt o pricka. Det finns variationer även om jag försöker vara konsekvent. Men konsekvensen ger ju frukt tillslut för det är ju trist att få lägga sig tidigare på kvällen.

Jag lånar tråden lite och undrar vad ni tycker. Jag syftar nu på Logiska och Ologiska konsekvenser.

Om jag tar med mig barnet när det är dags att handla, och han vill följa med. Han vet mycket väl
att i rulltrappan står man still för det är ingen leksak. Det är 4 st rulltrappor innan vi är framme och
han har gjort allt man inte får göra, även fast jag sagt till både på ett förklarande sätt och i slutet
lite argt. Vad blir konsekvensen av det tycker ni? Ska jag göra ngt? Ser ingen logisk konsekvens för
rulltrappan kan jag ju inte ta ifrån honom. En ologisk konsekvens är väl i sådana fall att han inte får
handla ngt i affären, vilket jag vet att han alltid vill.

Vad hade ni gjort?

Du skrev ingen ålder på barnet ...?
Oavsett ålder, så hade han inte fått följa med fler gånger innan jag sett att han började vara mogen för det. En rulltrappa kräver ett visst uppförande för att inte vara farlig för barnet.

Vi har inga konsekvenser i form av straff för det tror jag inte på, framförallt inte till små barn. 

Men vissa saker får ju naturliga konsekvenser. Vill man inte hålla mamma i handen på en parkering så finns bara alternativet att mamma bär en till bilen. Häller man ut ett glas vatten så blir man blöt. River man sönder boken vi läser så ställer vi upp boken i hyllan. Skriker man i affären så åker vi hem osv.

Vårt barn är knappt 2 år.

Han är 6 år gammal

Och till frågan om att handla i affären, är det fel att säga att nej för att han inte lyssnade när han blev tillsagd i rulltrappan? Som en tidigare i tråden skrev så kan det självklart vara ngt viktigt som han behöver och då är det en sak men kan man säga nej om han tex. vill ha en leksak som verkligen inte behövs eller blir det en ologisk konsekvens som inte är okej?

Om jag hade en sexåring i den situationen så hade jag sett till att han höll mig i handen när vi åkte rulltrappa tills jag återfått förtroendet för att han skulle åka säkert igen. Det är en konsekvens eller ett straff beroende på hur man vill se på det. Jag har ansvaret för säkerhet och det är vad jag prioriterar framför självständighet och åkglädje i den åldern. Som vi har lagt upp vår vardag så måste barnen oftast följa med och göra ärenden och möjligheten att lämna hemma finns inte direkt. Angående att köpa leksak eller inte: gör ni verkligen det alltid när ni går och handlar? Blir inte det väldigt dyrt och svårstädat och opraktiskt?

Eftersom vi nästan aldrig handlar småsaker till barnen när vi går till affären så hade det inte varit något problem just i vårt fall, men i ditt fall kanske du kunde säga till honom att du blev så rädd och upprörd och arg att du bara vill in och ut ur affären så fort som möjligt och därför blir det ingen tid att handla extra saker? 

Om en konsekvens är ok eller inte är upp till dig och din familj (ja rimligt givetvis, men du fattar ju!). Känns det som om det var för taskigt eller orättvist så var det kanske det och känns det ok så är det det. Ultimat vill man ju att barnet ska begripa varför man inte kutar runt i rulltrappor, men alla sexåringar har nog inte den självinsikten och impulskontrollen.  Lita på att du kan känna skillnaden själv och att du ser hur ditt barn reagerar - alla kan ju ha en bättre eller sämre dag.

I detta fallet så vet jag vad jag vill och hur jag känner, men det är min andra hälft som jag inte är överens med så jag var nyfiken på hur andra tänker.
I detta fallet slutade det med att vi kom innanför dörrarna och han hittade direkt ngt han ville ha och mamma sa ja.
Jag känner själv att det inte är rätt, men det är ju min åsikt. För mig känns det nästan som att han får en belöning när han inte sköter sig. Det var inget snack när vi hade åkt färdigt i rulltrappan och kan man sedan bara få saker trots det så tror jag att han tycker att man kan göra så i fortsättningen oxå. Det resulterar ju ändå med att man får saker. Kanske är ute på svag is i mitt antagande, vad vet jag.

Det är inte bara din åsikt  - det är barnets pappas åsikt och det är det som gör den viktig. Känns det som det blev fel för dig med dålig återkoppling och inget snack trots riskfyllt, farligt uppförande och, vad som låter som en belöning, så var det nog fel med. Visa mer initiativ nästa gång och fundera på om det är något annat som du kan göra för att få ett upplägg som passar dig bättre nästa gång. Jag tror inte att en leksak kommer att göra varken från eller till när det kommer till sexåringens uppförande - där är jag mer i föregå-med-gott-exempel-lägret och ett lite långsiktigare perspektiv.

Jag tror inte att föräldrar alltid måste visa upp en gemensam fasad och ha precis samma åsikt, men det underlättar ju om man kan komma överens om grundläggande regler och värderingar i familjen. Och en sexåring är stor nog att vara med på åtminstone några av de diskussionerna. Har ni testat att ha familjemöte? Det är faktiskt riktigt kul och väldigt bra för att få lite samstämmighet med regler och värderingar.

Fast ett par saker du räknar upp här är inte naturliga konsekvenser. Den naturliga konsekvensen av att man t.ex river sidor i en bok är att den går sönder ocy blir trasig. Att du ställer upp boken i hyllan och ditt barn inte får ha den mer är en logisk konsekvens där du aktivt går in och agerar. Samma sak med parkerings- och affärsexemplet.