Så j***a trött på mitt vuxendagis!!!

Ts börjar stället du sitter på med bokstaven C ?

men ts försöker ju inte ens.
hon sitter ju bara av sin tid på vuxendagiset och gnäller, och är extremt petig men vad hon kan tänka sig att jobba med.
 

Läser man större delen av ditt inlägg, så skulle man aldrig tro att du är a). högskoleutbildad b) 37 år. Du har uppenbarligen noll förståelse för hur det går till på ett så kallat "vuxendagis". Jag vet, jag har varit där (precis som många andra här). Jag förstår dock din poäng till fullo och det finns med all säkerhet en del "lata" individer där, men ta och softa ner tonen i ditt inlägg. Din släkting eller vad det nu var är säkert superambitiös och har ditt och datt egenskaper, men du kan inte påstå att alla får jobb lika enkelt. Och förresten, vad spelar det för roll vad hennes pappa har för yrke?

Tur att man inte har dig som chef. 

och då är det så kallade särskillda omständigheter, men för andra som inte har det så är dagens politik sådan att man måste vara beredd att flytta igen och igen och igen och...

hon kan inte jobba obekväma arbetstider för att hon har ett förskolebarn. men vet du det har flertalet av dem som arbetar obekväma arbetstider som jag känner i alla fall och det jag har stött på när jag själv har arbetat så.
 

Ja med hänsyn till arbetstider är jag benägen att hålla med om att där är man tvungen att vara flexibel, i alla fall till en början. När man har blivit etablerad på en arbetsplats kan man ju börja förhandla om arbetstiderna.
jag har arbetat kväll, natt, dag etc, det är hårt med barn, men man kan lösa det.

Att flytta med barn är däremot inte lika lätt, speciellt inte om man äger ett hus, ens partner har ett fast jobb etc. Men en viss smula av flexibilitet är man ju tvungen att inordna sig under, annars blir det fruktansvärt begränsat.

Nej jag vet ju inte din specifika situation, och det vill jag heller inte slå dig på fingrarna över. Men jag har själv varit arbetslös i omgångar, och det är påfrestande. Nu bor jag i Danmark, och här är det mycket hårdare gällande aktivering än i Sverige, så jag vet hur det är att bli piskad ut på arbetsmarknaden, fast det inte finns några jobb att tillgå.
Man är tvungen att vara lite uppfinningsrik ibland. Hitta andra kvaliteter och söka helt andra grejer än man trodde var det man skulle/ville.

Jag hoppas att du hittar något. =)

Gör om din historik då.
Hitta en helt annan inrikting kanske?

Jag har en extremt blandad bakgrund på arbetsmarknaden, men jag har hittat jobb lite här och var i alla fall.
Det är bara att slänga sig in i något nytt...
Om man vågar dvs. ;)

Det du! Spännande! det låter ungefär som det jag själv har gjort...

Ja, men då kanske de bodde ihop med barnets andra förälder..? Eller i alla fall hade ett bra samarbete med honom/henne, så att de kunde lägga sitt boendeschema så att den ena hade barnen medan den andra arbetade, och vice versa..? Det är en HELT annan sak att vara hundra procent ensam mamma. Eller att ha en pappa till barnen som inte är intresserad av att hjälpa en, utan håller styvt på att ha barnen "sin" varannan helg och inget mer.

Det förstår jag absolut!
Mitt sätt att komma ur det var en utbildning, som gav fast arbete nästan på en gång efteråt.
Men de möjligheterna kanske du inte har i ögonblicket?
Jag gick SSH-utbildningen (vårdbiträde) här i Danmark och om man har relevant erfarenhet och är över 25 år så är man berättigad till att få utbetalt vuxenelevlön under hela förloppet (vilket nog inte är så lätt i Sverige tyvärr)
Jag är tyvärr inte så insatt i hur det fungerar med lärlinglöner etc i Sverige, eller om det ens existerar mer...