Amning av 4-7 åringar, hjälp mig förstå

Nej, självklart kan man inte bortse från kulturen. Det var inte det jag menade. Vad jag menar att det som är kulturellt betingat inte är någon absolut sanning - i det sammanhanget blir rätt och fel relativt, så att säga. Vi väljer jätteofta sådant som inte är naturligt för att vi ser fördelar med de icke-naturliga möjligheterna som vi har idag - ibland fullt rationellt, andra gånger totalt irrationellt. 

Och när det gäller diskussionen att mammor ammar längre än nödvändigt för sin skull så gäller väl även det motsatta. Många mammor väljer att avsluta tidigare än nödvändigt....för att de vill. Det är väl trots allt det vanligaste. Är det rätt eller fel eller kanske det inte finns något absolut rätt eller fel utan man får se till den enskilda mamman-barnet-situationen.

 

Om man nu tycker att det är äckligt/obehagligt med stora barn som ammar så har man ju rätt att tycka så. Men man bör ändå hålla det för sig själv dvs inte stirra, göra äckelminer eller kritisera när man träffar på en långtidsammare. Lite så gör jag när jag ser nyfödda som flaskas utan hud mot hud-kontakt. Jag mår illa inuti men håller mej utåt.

Men tror du inte att man ammar en 4-åring av precis samma anledning som en 3-åring? Eller en 5-åring för den delen. 

 

Ammade min son i nästan 6 år. Jag hade inte alls planerat att amma honom så länge, men han ville verkligen inte sluta. Amningn var nästan alltid (undantaget var sjukdom) på hans begäran och jag kände jag att jag inte ville sa jag nej. Från 4 år ammades det bara mycket korta stunder på morgonen och ibland på kvällen. De gånger han hade hög feber fick han amma mer för att få i sig vätska. 
Huvudanledningen till att fick amma så länge var att han blev så lugn. Jag såg honom verkligen inte som en bebis. Tycker inte alls att amningen hindrar utvecklingen, förstår inte att de få minuterna av mys för sonen skulle göra någon skillnad för utveckling.
Jag började jobba när sonen var 11 mån och han har sovit borta ibland från det att han var 3 år.
Om ni vill veta mer läs boken Breastfeeding Older Children.

Ang "bebifiering": Sonen fick också sitta i bakåtvänd bilstol tills han var 5 år. Är det också bebifiering?  

Det kanske "man" gör, det jag tänker är att barnet har kommit långt längre utvecklingsmässigt och jag ifrågasätter om det är gynnsamt för barnets fortsatta utveckling att fortsätta långt upp i åldrarna.

Det kanske "man" gör, det jag tänker är att barnet har kommit långt längre utvecklingsmässigt och jag ifrågasätter om det är gynnsamt för barnets fortsatta utveckling att fortsätta långt upp i åldrarna.

Jag är en sådan där en som ammar barnen länge. Det betyder inte att det är ens i närheten av någonting som liknar helamning

Min erfarenhet är att barnet har ett rätt ordentligt behov av amningen upp i tre-årsåldern, känslomässigt, psykologiskt och även kroppsligt, isynnerhet i sjukdomsperioder. Därefter avtar behovet. Vi har inte sett behovet av att göra en skarp övergång genom att göra något tvärt avslut med amningen. Däremot råder förstås ingen fri amning, som många verkar tro. Lika litet som mitt barn får glass när hen vill, får det bröstet när det vill, men ibland får det det.
Jag jämför det litet med avvänjningsprocessen hos t ex får eller kor (när deras lamm/kalvar får gå hos dem till de är stora), efterhand tröttnar tackan/kon litet på de efterhängsna småttingarna och riktar en spark åt det hållet när de kommer och är närgångna.   Men i bland får de ändå dricka en slurk.
Det betyder inte att jag sparkar mina barn, men det är något i attityden jag känner igen hos mig själv.   

När barnen har varit sjuka har de ofta gått tillbaka till att vilja bli ammade mer, och ibland har det varit en ren välsignelse eftersom det har tenderat att vara det enda som de kan få i sig.

Hur som helst, jag ser en massa fördelar med att dela med mig av mitt immunförsvar, jag märker på barnen att det handlar om ett speciellt känslomässigt behov, det kompletterar maten, barn och mor mår bra av det, det känns helt enkelt inte som att det funnits någon anledning att faktiskt konstruera någon stoppunkt för det hela. Det avtar av sig själv. Jag kommer förmodligen en dag inse att jag inte är en ammande mamma längre, och inte ha en susning om när sista gången var - eftersom det kan gå länge mellan varven allteftersom barnet blir äldre.
 
Bara med ett av barnen slutade vi litet innan hen var klar med amningen själv - det var pga att barnet ramlat och slagit ut två framtänder. Med en tandglugg gjorde amningen för ont, så vi fick bryta amningen då, till barnets sorg (samtidigt som det sista det ville var att mamma skulle få ont av det).