Varför hatar folk SD?

Det beror på ett gäng faktorer. Om myndigheterna sköter det på ett bra sätt, så behöver det inte vara det.

Som sagt det ska inte vara ok att bryta den. Vilket jag skriver i varje inlägg. Jag skrev här ovan om vad polisens roll i det hela är.  I inlägg 13762.

Vill poängtera att även de protester där folk har vänt ryggen till, i vissa fall kallats odemokratiska.

Jag tror du känner mig (lite i alla fall). Att du använder Gandhi som exempel tyder ju på att du gör det

Så du kan säkert gissa vilken metod jag gillar mest, och vilken Gandhi hade gillat. Men det är ett väldigt stort steg från att ogilla något till att stämpla det som odemokratiskt. Jag kan inte tänka mig att Gandhi hade hävdat att icke våldsamma högljudda protester mot intolerans var odemokratiskt.

Jag gick West Pride Marschen för ett par år sedan i Göteborg. Trevlig tillställning med glada människor, som gick från Operahuset till Götaplatsen. När "vi"kom fram till Bältespännarparken så hördes plötsligt musik. Och det visade sig att en rätt stor grupp religiösa hade samlats där, med instrument och högtalare och banderoller  och T-shirts med tydliga budskap. Att gud gillar heterosexuella mest. Och att homosexuella bör sluta med sitt syndiga leverne. Jag är väldigt skeptisk till att de hade tillstånd. Och de överröstade absolut marschens sånger en liten bit av vägen. Jag såg dock inte någon pride-arrangör som sprang efter polisen. Eller som försökte tysta dem. Istället fick de skratt riktade mot sig, några sprang dit och gav dem ballonger, några drag-drottningar sprang dit och sjöng med. Efteråt var det knappt någon som pratade om dem eller kom ihåg dem. Media skrev inte ett ord om "sabotörerna" .

Att folk, med ickevåld, protesterar mot torgtal eller demonstrationer är i mina öron inte ett problem.

Då finns det betydligt större demokratiska problem, som  att debatterna i riksdagen och i debattprogrammen ofta liknar farser, där politiker sällan svarar på raka frågor. Eller att att politiker och journalister och aktiviteter hotas och attackeras med våld på grund av sin politiska övertygelse.

Självklart är det jättebra om man respekterar varandras rätt att uttrycka sin åsikt. Men vilken rätt har Jimmie att oemotsagd få stå på ett torg, vilken rätt har han att tysta de som inte håller med? I min syn på demokrati ingår inte att folkvalda politiker ska kräva att få mer respekt än vanliga människor. Att han är folkvald innebär inte att alla automatiskt tvingas respektera honom.
Reagerade på något liknande i en artikel som det länkades till här tidigare:

www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/sd-sabotagen-ar-ett-hot-mot-demokratin/

"Demokrati handlar om att åsikter får brytas fritt mot varandra utan straff, blodsutgjutelse och statskupper. Tolerans handlar om att tolerera, det vill säga att uthärda sådant som man inte gillar."

Det första i citatet kan jag hålla med om. Jag hatar våld och älskar tolerans. Men andra meningen anser jag ju är problematisk. För det första köper jag inte den definitionen på tolerans. Men det återkommer jag till. För det andra så hade jag älskat om debatten och politiken i Sverige var mer tolerant. Men det är den ofta inte. Jag hade älskat om debatten på nätet, i radio, i TV, i Riksdagen var tolerant. Men det är den inte. Debattörer och politiker svarar knappt på frågor längre, utan pratar politikerspråk som inte betyder något, eller kastar halmgubbar och falska anklagelser och medvetna missuppfattningar omkring sig. Varken SD eller medias ledarsidor är knappast några goda exempel på att tolerera andras åsikter. Att då kräva att "antirasistiska rörelsen" i demokratins namn ska vara en förebild och vara tolerant är väldigt märkligt.
För i demokratibegreppet ingår inget krav på tolerans. För hur mycket vi än vill det så kan aldrig tolerans tvingas fram. Yttrandefriheten innebär ju tvärtom rätten att vara intolerant.
Åter kort till toleransbegreppet.Jag köper inte att tolerans skulle betyda att alla på bästa hippiemaner tvingas hålla varandra i händerna och acceptera alla åsikter, hur hemska de än är. Tolerans innebär att man inte ska döma personer efter deras åsikter, det innebär att man ska försöka förstå andras åsikter och acceptera att man kan tycka olika, att man inte medvetet ska missförstå, men det innebär ALDRIG att man tyst ska tolerera intoleranta åsikter. Tvärtom måste man i toleransens namn jättetydligt ta avstånd från intolerans.

Det läggs ofta fram som någon slags sanning. Att kritiken och motståndet mot SD  får fler att rösta på dem. Att SDs offertaktik har fungerat. Men exakt vad finns det egentligen för belägg för detta?

Sverige var ju trots allt väldigt länge mer eller mindre unikt i Europa som INTE hade ett nationalistiskt
invandringsfascinerat parti i riksdagen.  Och det beror ju inte på EN sak, utan ett gäng olika.

För det första så är ju Sverige faktiskt speciellt. Vi har en speciell historia, och folket som bor här har varit ovanligt o-nationalistiska. Vi är också ett land där många varit lite extra stolta över vår ofta jämförelsevis ansvarsfulla och solidariska utrikespolitik. Många  "svenskar" ser nog Sverige som ett litet land I världen, inte som en isolerad nationalistisk ö.
Och jämförelsevis reagerade delar av "svenska folket" starkare än i andra länder på nynazismens framtåg på 80- och 90-tal. Vilket i många år påverkade hur media och vanligt folk bemötte SD och liknande rörelser.

För det andra så är SD annorlunda, speciellt om man jämför med deras "systerpartier" i grannländerna. De har en lite mörkare historia, och en ofta lite mer radikal politik. Vilket kanske inte heller är så konstigt. DE har ju fått slåss i motvind i ett land, så pass, o-nationalistiskt som Sverige har varit.

Båda dessa faktorer och många andra påverkar ju hur motståndet mot SD och SDs popularitet har förändrats genom åren.

Men om man ska se lite förenklat på fakta. Så lyckas ju invandringsfixerade konservativa partier betydligt bättre i länder där media från början har behandlat dem som ett parti bland andra, och har behandlat deras åsikt som en åsikt bland andra.
Men i svensk media och debatt valde man länge en lite annan metod. Och så länge man gjorde det. Så länge de inte fick vara med på alla debatter och inte behandlades exakt som andra. Så länge denna strategi var ganska intakt, så lyckades inte SD komma in i riksdagen.

Utan det var först när strategin ändrades, när det började påstås att SD tjänade på motståndet, och att man istället skulle "ta debatten" (trots att det knappast har blivit så mycket seriös debatt), sen man började behandla SD mer som man behandlar andra, först då kom SD in i riksdagen. Och efter SVT-dokumentärer och debatter och debattartiklar och torgmöten och mer publicitet än andra jämnstora partier så har SD bara fortsatt växa.

Ser man på historien så är nog kanske snarare det motsatta sannt, att SD faktiskt inte alls tjänat på motståndet, utan tvärtom.

Det finns som tur var forskare som börjat ifrågasätta detta också:

"www.fria.nu/artikel/114494

Anders Nergaard, docent i sociologi på Linköpings universitet med fokus på högerpopulism och rasism, menar att framför allt de protester där yrkeskårer säger nej till SD slår hårt mot partiet.

– Sverigedemokraterna försöker göra sig till verklighetens folk, men när massiva och relativt folkliga protester breder ut sig stämmer inte den bilden och protesterna blir snarare ett problem för SD."

Vilket är lite vad jag varit inne på tidigare i tråden. Jag tror ju också till exempel att SDs användande av poliser, SÄPO, landstingspampar ,m.m. att tysta skolungdomar, vårdpersonal, brandmän, protester på gatorna
kommer bita dem i baken. För att ha kravallpoliser och SÄPO och pampar och den liberala delen av media i bakfickanoch att använda denna makt mot folket,  det sänder ju inte signalen av ett parti som är folkets förkämpar, som etablissemanget vill tysta och förfölja och förbjuda.

Men vad vet jag,  kanske protesterna gör att några till väljer att rösta på SD.

Men det är nog folk som tänkt tanken innan, det är nog ganska få som blivit hängivna sverigedemokrater p.g.a. motståndet mot SD. Blir man hängiven så delar man nog oftast någon eller några värderingar med SD.  SD
Sen har vi proteströstare, som röstar på det parti som är mest illa omtyckt. Men dem kan man inte göra så mycket åt. Man bör nog inte sluta ge konstruktiv kritik eller ändra sin politik för att blidka dem, för då ger man dem oproportionerligt mycket makt. Politiker bör enligt mig bli mindre populistiska, och stå för det de själva tycker samt lyssna på de egna väljarna mer.

Men det jag känner är att det nog är dags att sluta fokusera så mycket på de kanske 15% som kan tänka sig att rösta på SD. Utan istället fokusera på den stora majoritet som aldrig kan tänka sig göra det. Hur påverkas de av protesterna?
Det är kanske dags att sluta ge den lilla minoriteten så mycket makt och istället se alla de andra.

De senaste åren har som jag sett det färgats av politikerförakt och synen på politik som något byråkratiskt och tråkigt. För extremt många är politik något som inte känns viktigt.

Jag har med jobbet och som privatperson de senaste tio åren besökt väldigt många demonstrationer och möten. och ofta ställt mig frågan

Hur viktiga är politikertal på torg. hur stor skillnad gör de?

Är de verkligen en livsviktig del av demokratin, så som de har fungerat nu?  Där några (ibland lite) entusiastiska debattörer håller tal för en ofta rätt liten skara människor som redan håller med.

Självklart ska man få hålla möten, och självklart ska de inte saboteras. Men är det så viktigt att de får stå där oemotsagda. Eller ska vi se det som händer nu som en chans?

Att politik kan bli passion igen.

Att politik blir viktigt.

Att människor som normalt sett ser sig sm "politiskt ointresserade" nu går och ställer sig på torg eller fyller sina facebooksidor med protester mot SD. 

Kanske skäms många lite när de hör talas om protesterna mot SD. Kanske tycker vissa som du att det är odemokratiskt. Men kanske drar detta igång en debatt om hur vi istället ska protestera? Kan dras många ändå med lite av passionen. Kanske gör protesterna att allt fler slutar vara rädda för att protestera. Att allt fler faktiskt tar bladet från munnen och säger vad de tycker om SD.

Att politiken blir lite mindre byråkratisk och artig och mer passionerad och på riktigt. Att vi gemensamt kan stå upp för saker som överskrider blockpolitik och budgetar.

Kanske är jag inte så lik Gandhi som jag ibland vill tro Jag är nog inte alls så artig och belevad som han var.
Jag lever ju hellre i en demokrati där politiken bultar passionerat. Där folk högljutt stödjer det de gillar och protesterar mot det de ogillar. Än i ett land där politik blir något tråkigt och byråkratiskt, som man kanske pratar lite tyst om vid matbordet. Men bara gör något åt var fjärde år.

Nej, syftet är nog oftast att protestera.

Det är jättestor skillnad på att störa och förstöra.

Är det du?

Tittar man historiskt på demokratins framväxt så har folkliga protester och strejker och liknande varit en extremt viktig del av den processen. Som sagt, när liknande händelser händer i andra delar av världen så är det knappast den protesterande massan som lyfts fram som odemokratisk. Utan då brukar kameran fokusera på poliser som tystar och för bort folket. Och media brukar inte kalla de bortförda protestanterna odemokratiska.

Visa mig gärna en definition av yttrandefrihet eller demokrati eller mötesfrihet som säger att en folkvald politiker har rätt att stå oemotsagd på allmän plats, eller som säger att en folkvald politiker har större rätt än t.ex. jag att få sin röst hörd.

Demokratiskt att kommunicera med åhörarna genom att tysta dem?

Demokratiskt att bara de som håller med får yttra sig?

Ja. Då har vi nog bara olika definition av demokrati. Visa gärna en ordbok som har valt din definition .

Och återigen. Läs det jag skriver. Att störa är ok. Att hindra är det inte, inte på allmän plats.

Haha. Tack. Det hade jag missat.

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=5852757

Nä, brukar inte jämföra med nazismen så ofta. Men låter mig inte hindras av Mike Goodwin om jag någon gång tycker ett sådant exempel är träffande. 

Men om det är så, att detta är odemokratiskt, så får vi lite grann skriva om våra historieböcker. Då just många som hittils har klassats som demokratikämpar, istället ska ses som odemokratiska sabotörer?

Och som jag skrev till Philipsson.

Enligt svensk lag så som den idag ser på demokrati, så har motdemonstranterna rätt att vara på plats vid torgmöten, de får vad jag vet protestera och bua och störa, så länge de inte stör mötet i den grad att polisen måste tysta dem.

Det är väl inte olagligt? Och ändå vill du och många andra tysta dem? På vilket sätt är du då bättre än de som vill tysta Åkesson?

Haha. Ja, jag har filat på det inlägget någon vecka i lediga stunder. Det blev lite långt.

Men missade kanske att skriva en sak. Det är alltså inte rent sabotage jag "försvarar". Jag "försvarar" protester, även högljudda, men inte sådant som enbart förstör möjligheten att hålla mötet.

1. Jag har inte någon stans hävdat att det är ok att hindra någon från att nå ut med sin åsikt. Så, ja, du tolkar in saker som jag typ femton ggr i tråden skrivit att jag inte står för.

Det gör mig dock inte så mycket, är rätt van. Men det blir inte mycket till diskussion när inlägg bygger på  missuppfattningar.

2. Ja. Skolelever försökte hindra SD att komma in på deras skolor. Läkare försökte hindra SD att komma in på vårdavdelningar. Brandmän ville hindra SD från att komma in på deras arbetsplatser. Detta är inte allmän plats.

Enligt vilken definition är det en demokratisk rättighet för makthavare att mot folkets vilja har rätt att tränga sig in överallt?

Och som sagt. Det var SD som med SÄPOS hjälp tystade och förde bort elever från deras egna skola för att de protesterade mot SD. Det var SD som med SÄPOS hjälp hindrade skolelever från att ställa kritiska frågor tll SD under ett möte på elevernas skola. Det var SD som med hjälp av SÄPO och landstingspampar tystade ansvarig läkare som ville skydda sina patienter och sin personal.
Det handlar lite om vad man anser är demokrati. Om det är folkets yttrandefrihet som främst ska skyddas? Eller om det främst är makthavares rätt att yttra sig och rätt att tysta  protester som är prioriterat?
Jag vet ju vad jag tycker.

3. Alla har rätt att yttra sig, förutom de som är emot SD och som vill protestera mot SD på allmän plats? Eller?

4. Är det den enda åsikten som man enligt dig inte får ha? Man får vara rasist eller kommunist eller nazist, och ändå gäller yttrandefriheten? Man får anse att människor med viss religion/åsikt inte ens ska släppas in i landet, och ändå ha rätt att yttra sig? Men den lilla grupp som anser att SD ska hindras från att få fram sitt budskap på allmän plats? De har inte yttrandefrihet enligt dig? Eller?
Men om vi ska hålla oss till verkligheten så är det få möten som faktiskt har hindrats från att genomföras eller som har saboterats så att ingen har hört vad som sagts.

Merparten av alla som går ut och protesterar mot SD vill ju inte sabotera. De vill protestera och markera.

Och det är ju jättemånga många möten där folk har protesterat på flera sätt, och hållit sig inom ramarna för vad som faktiskt är lagligt i Sverige, och där protesterna och protestanterna ändå har beskrivits av SD och viss liberal media som odemokratiska (trots att det vad jag vet som sagt är lagligt att protestera mot möten i Sverige).  Så som sagt, det finns nog folk på båda sidor som inte riktigt respekterar yttrandefriheten?

För egen del gillar jag inget av sätten att tysta motståndare, varken de som saboterar möten eller de som vill tysta lagliga protester. Men som sagt, om jag måste välja vilket som är viktigast i en demokrati, så kommer jag alltid slåss för folkets rätt att protestera mot makthavare mer än makthavares rätt att tysta folket.