Philipsson skrev 2014-05-28 07:29:13 följande:
1. En demokratifråga. När det gäller offentlig sektor så bör naturligtvis principen 'antingen alla eller också ingen' gälla.
2. Skolever har naturligtvis ingen rätt att neka folk tillträde till verksamheten.
Hur skulle det se ut om en elevgrupp bestämde det? "Till vår skola får bara Mp komma". Vad händer med de elever som inte är fullt så högljudda? Ska inte de få del av demokratin då?
3. Själv tycker jag det rimliga är att politiska partier inte har tillträde till skolor öht. Barnen ska inte behöva ta del av deras propaganda, allra minst med tanke på skolplikten. Det är lag att barnen går i skolan. Det är inte lag på att de ska behöva möta politisk propaganda.
--
4. Din besatthet av Sd får dig att tappa huvudet. Du är inte ensam utan delar besattheten med rätt många andra. Man undrar varifrån detta hat kommer...
1. Förstår ditt tankesätt. Och det där är ju en politisk fråga. I dagsläget är det inte så, att offentlig sektor är åsiktsfri. Utan tvärtom är det så att våra politiker har valt att sätta tydliga värdegrunder för de olika verksamheterna. Och som i fallet med brandmännen så är det inte alls en orimlig tolkning att SDs åsikter inte överensstämmer med den värdegrunden. Då är det ju politikerna SD ska kritisera, inte brandmännen som lyder order.
Och i fallet med sjukhuset, så måste det ju vara ansvarig läkare som bestämmer vad hans patienter och personal mår bra av. Om patienterna tycker det är ok att träffa Löfven från sjuksängen så går det bra, om de blir stressade av Romson, eller Åkesson eller kommunistiska partiet eller F!, så ska inte de släppas in.
Som sagt, det är en politisk fråga. Om du vill ha ett samhälle där demokrati innebär att alla åsikter är lika tillåtna och lika mycket värda, så får du driva den frågan. För så tolkar inte våra nuvarande politiker begreppet demokrati. Åsiktsfriheten är individuell. Alla har rätt till sin personliga åsikt.
Men myndigheterna, och lagen ser inte likvärdigt på alla åsikter!
Vissa åsikter ska enligt politiska beslut uppmuntras, andra ska motverkas. Vissa åsikter om t.ex. andra folkgrupper eller religioner eller medlemmar av ett vist kön, eller hotfulla åsikter är till och med olagliga att yttra offentligt. Det är lagligt at göra reklam för vissa saker och inte för andra. Vår nuvarande demokratisyn, som utgår till stor del från FNs mänskliga rättigheter, och väger i vissa fall över mot att utsatta människors rätt att slippa utsättas för vissa åsikter väger tyngre än individens rätt att yttra vad den vill offentligt.
Du behöver som sagt inte dela den åsikten, du har rät till din åsikt. Men det är demokratisyn som präglar lagstiftning och myndighetsutövning och offentlig sektor idag.
2. Nja. De har rätt till sin åsikt. Och SD har rätt till sin åsikt. Men jag är väldigt skeptisk till att man som varit fallet nu, kan tvinga elever (med t.ex. annan sexuell läggning eller annan "härkomst) att på obligatorisk skoltid lyssna på en person som Kent Ekeroth (eller representanter från SDU), som har yttrat ytterst tvivelaktiga saker om både homosexuella och invandrare (vilket var fallet då SÄPO tystade och förstörde den lesbiska flickans protestaktion) . Ekeroths åsikter strider ju i allra högsta grad mot den värdegrund som finns inskriven i läroplanen. Visa mig som sagt vilken lag som ger SD rätten att tysta och tvinga bort åsiktsmotståndare från personernas egna skolor/arbetsplatser.
Och du som hävdar att alla ska behandlas lika. Varför protesterar du inte mot det tillfälle då SD använde SÄPO för att tysta de elever under ett möte som var kritiska mot SD, medans mer neutrala fick ställa frågor. Hur är det demokratiskt?
3. Kan köpa det. Politiska tal har inte i skolan att göra. Däremot väl planerade och djupt ifrågasättande möten kan vara ok. Men då måste de politiker som kommer faktiskt tåla att ifrågasättas och tillåta protester och kritik och faktiskt svara på frågor.
Men jag håller inte med dig eller skolverket om att alla partier ska behandlas lika. Som sagt vi har en lagstiftning och en läroplan som inte behandlar alla åsikter lika. Att utesluta partier eller rörelser som strider mot den värdegrunden kan ej anses odemokratiskt. Jag ser det inte, utifrån vår nuvarande definition av demokrati, som odemokratiskt att man på skoltid får ta del av information som propagerar mot droger eller mot diskriminering eller mot intolerans eller för en sundare mathållning eller för ett mer ekologiskt leverne, och ser det inte som odemokratiskt att drogliberala inte får komma till skolan eller att kemikaliielobbyister inte får propagera för eleverna varför de måste få stoppa kemikalier i maten och miljön.
När jag gick i gymnasiet, för tjugo år sedan, så fick varken Kommunistiska Partiet (KPML(r), som de då hette) eller SD komma till skolan och dela ut röstsedlar. Ingen hävdade att detta var odemokratiskt. Inga ledarskribenter protesterade. För de bröt ju mot skolans värdegrund.
Däremot tycker jag att man i det kritiska tänkandets namn ska få ta del av även "motståndarsidans" argument. Men det kan göras utan att de bjuds in till skolan. Tyvärr är ju kritiskt tänkande rätt lågprioriterat idag.
4. Jag hatar väldigt få saker i livet. Flera av mina närmaste vänner har röstat på SD. Kan i allra högsta grad, i de flesta fall, skilja på sak och person.
Det rör sig inte om hat. Det rör sig i de flesta fall om rädsla.
För egen del hatar jag inte SD. Jag är inte rädd för SD. Jag är inte ens speciellt fascinerad av SD. Som jag skrev till FMGA ovan så tycker jag att man borde sluta fokusera så mycket på SD och på de kanske 15% av folket som kan tänka sig att rösta på dem. Man borde i högre grad istället fokusera på de 85% som inte kan tänka sig att rösta så. Man borde inte bara vara EMOT rasism, utan mycket tydligare visa vad man är FÖR. Jag hade älskat om fler seriöst debatterade om mångfaldens fördelar och nackdelar, och om hur man får vårt mångkulturella samhälle att bli mer jämlikt och fungera bättre.
Att jag trots allt debatterar Sd så mycket beror inte på att jag är fascinerad. Det beror nog till stor del på att jag inte får utlopp för min debattlusta i mitt nuvarande jobb. Och då får jag ta den debatt som finns till hands. Just SD-debatten är levande på ett sätt som få andra. Jag hade egentligen hellre diskuterat marknadsekonomi och andra ekonomiska system, eller internationell jämlikhet, eller mångkultur, eller pacifism, eller antinationalism, eller kritiskt tänkande, eller feminism, eller miljö, eller tusen andra saker. Men det är nästan omöjligt att få igång en debatt om dessa ämnen. De inlägg jag skriver står ofta ignorerade och oemotsaga, eller så får man "goddag yxskaft"-svar eller hot.
Så därför ramlar jag in här igen och igen...
