Att ta hem kompisar

Ja, hos oss har det alltid varit en självklarhet. Jag skulle aldrig ha en sådan regel som den ni har. Det passar dessutom inte alltid att umgås utomhus. Kan ni inte åtminstone alternera mellan ungarna så att alla får ha en kompis med sig hem någon gång per vistelse hos er?

Det där verkar ju väldigt tråkigt, faktiskt.  

Låter krångligt att hålla reda på vems tur det är denna veckan. Barnen har inte klagat, de är nöjda med att vara hemma hos andra där det är bättre utrymme. Det är snarare kompisarna som tjatar om att få komma hem till oss, och deras föräldrar som kommer med pikar

Dessutom är jag hemma mest eftersom jag är arbetslös. Jag har inte lust att ta hand om bonusbarnen plus deras kompisar när mannen inte är hemma!

Så frågan är: Får vi inte göra som vi vill? Har vi rätt att säga nej till kompisar eller begår jag ett stort socialt brott då?  

Klart att du har rätt att säga nej. Men då kan du inte heller bli förvånad den dagen dina barn inte får hänga med hem till kompisarna och om de därmed kanske känner sig utanför. Precis som en del familjer har valt att skaffa bara två barn så har ni valt att bli en storfamilj med 6 barn. Jag kan tycka att det är taskigt mot barnen att de inte får umgås med vänner. Och något ännu viktigare - snart är barnen tonåringar. Vill du då verkligen inte hellre att de hänger hos er än är ute på stan där du inte har någon koll alls?

Hur vet du att dom är nöjda, barn behöver inte säga allt dom tycker och tänker, särskilt inte om dom tror att föräldrarna kan tycka att det är jobbigt.

Har ni föräldrar aldrig gäster hemma?

Tycker att du har ett  sjukt egoistiskt resonemang och sätter dig själv främst.
klart barnen måste få ta med kompisar till sitt eget hem!
Och du, vill du inte ta hand om bonusbarnen så borde du inte ha flyttat ihop med en man som har barn.  

Jag tror att ni riskerar att era barn inte längre blir hembjudna till kompisar om kompisarna aldrig får komma hem till er. Att kunna "leka" hos varandra har alltid varit självklart när jag växte upp. De som hade restriktioner hemifrån blev snabbt ganska ensamma, tyvärr.    

Jaha. Själv tycker jag att om man är många och dessutom bor trångt så får man väl vara beredd på att krångla i de fall man behöver göra det. Jag tycker att det ingår i barns rättigheter att ha ett fungerande kamratumgänge också på hemmaplan och inte bara stående ute i en lekpark (du nämnde ju dessutom i alla fall en tonåring). 

Är inga av ungarna dina? Den minsta - är det ett gemensamt barn?

Svar: Jo, ni får göra som ni vill. Ni har rätt att säga nej till kompisar, men det är min absoluta övertygelse att det ställer till problem för barnen. 

Säg mig - om alla skulle dela din inställning, menar du då att ungar inte ha något socialt liv och kamratumgänge innan de flyttar hemifrån då? Jag menar om alla skulle vägra ha barns kompisar i sina hem? Tycker du att det är rimligt?

En väldigt bra poäng.

Jag hade varit glad om mina barn ville ta hem kompisar till oss och vara hos oss..

Jag ville aldrig ta hem kompisar till oss för jag skämde så över hur det såg ut och min mamma var psykisk sjuk.

Idag så har jag två barn som har kompisar här dagligen och jag älskar att ha barn som yrar omkring hos oss. 

Skulle aldrig skaffa barn om jag inte även kan tänka mig ta hem deras kompisar, tycker jag är egoistiskt. 

Och sen som någon skrev kan väl en ta hem en kompis en dag och sen ett annat barn ta hem en kompis andra dagen osv..

 

Jag uppmuntrar bara mina barn att leka med de som de också får komma hem till. Dels så gillar mitt barn väldigt mycket att vara hos sina kompisar och blir ledset när hon inte blir hembjuden dit och dels så är jag egentligen inte speciellt barnkär så jag tycker det är jobbigt om de alltid är här. Om jag vet att någon familj har problem för tillfället (skillsmässa, sjukdom eller liknande) så är det en annan sak.