Utredning 2014, följas åt?

Hej igen alla. Nu har vi varit på sista besöket hos läkaren för att sammanfatta utredningen och lägga upp en plan framåt.
Det finns inga fel på någon av oss, utan allt är som det ska. Det enda lilla är bara att min vänstra äggstock är lite mindre än normalt och innehåller 3-4 äggreserver fast man ska ligga på runt 8 st. Men detta sa läkaren inte ska spela så stor roll. För jag har ju ägg på båda sidor, min kille har massa välfungerande spermier och mina äggledare är öppna så det ska gå naturligt.
SÅ... planen blev typ ingenting till min besvikelse. Vi ska bara fortsätta försöka i 6 månader utan åtgärd. Läkaren sa att vi skulle försöka leva som vanligt och inte hålla på med äl-tester och varannandagssex på beställning utan bara ha roligt och låta naturen ha sin gång. Jippi, not.

Men... om vi ville kunde vi få prova med ägglossningsstimulering (pergotime) men det tyckte hon var onödigt då jag har fina ägglossningar. Vi kunde också köra på IVF privat men då måste vi betala. Tydligen är vi för friska och unga (29 år) för att redan nu få IVF av landstinget. Vi måste ha försökt i två år för att få våra två försök betalda. Dessutom om vi skulle köra på IVF privat så får man inte betald IVF av landstinget om det skulle vara problem med andra barnet.

Läkaren bokade in oss på en uppföljning i september för att hon menade att det psykiskt kan kännas bra att ha ett planerat återbesök och det gör det ju. Sen är väntetiden på IVF här (Linköping)  bara typ två månader så det kan gå snabbt sen efter nyår om vi vill verkar det som. Så jag ska försöka släppa detta nu och leva så vanligt jag kan i sex månader. Inte det lättaste men men...

ViLyckades: Stort grattis och tack för din hoppfulla berättelse!

Eija: Ta två alvedon och en ipren en timma innan spolningen fick jag som råd och följde detta. Sen var jag så rädd för denna undersökning att jag drömde mardrömmar, mådde illa och skakade som ett asplöv precis innan men det var helt i onödan. Spolningen var inget att oroa sig över utan kändes mycket mindre än vanlig mensvärk tyckte jag. Jag tyckte också att det vanligt VUL:et gjorde ont och faktiskt tyckte jag det var värre än spolningen. Det som var lite smått obehagligt var när de pumpade upp en liten kudde i livmodern för att vätskan inte ska rinna ut...men det spännde lite och gjorde inte direkt ont. Vätskan kändes inte alls för mig. Efteråt blev jag lite yr men hade inte ont alls utan gick och jobbade utan problem. Detta var min upplevelse, jag vet ju självklart inte hur din upplevelse blir eftersom du har andra förutsättningar men jag tror man ska försöka att inte oroa sig i förväg. Jag vet att det är svårt men försök också att andas djupt och slappna av under undersökningen. Och kissa ordentligt innan!! Haha! Jag snabbkissade och för att jag var nervös blev jag kissnödig igen i gynstolen och läkaren sa då att min urinblåsa var lite ivägen för undersökningen då den var halvfylld haha. Men det var inga problem sen :)

Imaginebaby: Vi fick efter läkarbesöket bara rådet att fortsätta försöka i sex månader. Det tycker jag som du skrev är rätt hemskt då man verkligen är ledsen, less, trött och förtvivlad i den sits man är i. Men men...

Barn2011: Det är samma för oss, oförklarlig barnlöshet :( Kön till IVF var bara en-två månader här i Linköping. Så har ni bråttom och bor i närheten så vet ni :)

Tack för alla råd om spolning, ska försöka att inte vara nervös... lättare sagt än gjort ;)

Madelene85: Måste kännas tungt att få besked att försöka själva och inte få någon åtgärd. Men samtidigt får ni ju se det som positivt, det finns alla chanser i världen att ni ska kunna få barn! Bra också med kort väntetid tlll IVF, om det skulle bli aktuellt. 

TIPS:
Kolla www.IVFpodden.se - jättebra pod (ljudfiler) om barnlöshet av en fertilitetsläkare på Sophiahemmet och en annan barnmorska. Innehåller även intervjuer med kvinnor som lyckats tillslut, efter långt lidande - man känner sig inte så ensam och det inger hopp :) Samt att det är inslag om ren fakta som är bra att veta.

Förstår det, det är jättesvårt att inte oroa sig. Det kommer kännas jätteskönt när det är över, det gjorde det för mig :)

Ja det är kluvna känslor... men jag försöker se det som något positivt! :) Kan ju inte vara dåligt att höra att man är "för frisk" :) Just idag är jag positiv, men det går ju i vågor. Ska försöka hålla uppe humöret. Lycka till på spolningen! Ps. har en vän som har riktigt svår endometrios och hon blev gravid efter ett och ett halvt år naturligt :) Håller tummarna för dig :)

Madelene85; Så läkaren sade i princip att du skulle slappna av? Vilket stolpskott!

Hej vill bara tipsa om en bra sida där man kan läsa och lyssna på allt runt utredningar och så.
www.ivfpodden.se

Ja i princip. Hon sa att det finns ju massa annat i livet att glädjas åt och att man inte bara ska se problem!
Dessutom sa hon att det inte finns nått som talar för att vi inte ska kunna få barn men att det ändå kan vara bra att tänka tanken hur livet skulle se ut om man aldrig fick barn...antingen om man adopterar eller lever barnfritt. Hon sa åt mig att jag skulle försöka tänka på hur mycket kul man kan ha i livet trots att man inte har barn. FY FAAAN!!! Vilket pucko! Det var så mycket att ta in igår så jag har inte riktigt hunnit tänka på allt hon sa förrän nu typ. Usch så hemsk sak att säga till någon i vår situation! Jag satt liksom där och grät! Sen pratar människan om acceptans och att jag borde gå och läsa en bok om acceptans. Hon menade inte barnlöshetsacceptans då visseligen utan att acceptera att livet är tufft ibland och acceptera att man inte kan kontrollera och styra allt här i världen. Hon sa att det verkar som om jag har ett stort kontrollbehov. Det är väl klart som f-n att jag upplevs ha kontrollbehov eftersom jag gör det jag kan för att det ska bli ett barn dvs kontrollerar ägglossningar, sex varannan dag mm som vi blivit rådda till. Nej usch nu blir jag mer och mer arg...ska sluta skriva nu tror jag haha!
Jaja, fakta är ju ändå att vi inte får IVF av landstinget förrän efter nyår och inte har råd att gå privat. Så slutsatsen av det blir ju bara att fortsätta försöka sålänge tyvärr :( Vet inte hur länge man ska orka må såhär :(
Vart är du i processen lilsis?

Nej men hjälp. Så säger man väl inte!? Jag förstår att du har blivit ledsen. Vad är det för hobbypsykiatriker som börjar prata om acceptans? De hittade ju inte ens något fel på er. Åt oss har de sagt att vi är fortfarande unga och att det finns stora chanser för oss att bli gravida. De har berättat att det finns många olika behandlingar och att de allra flesta blir gravida på ett eller annat sätt, själva eller med någon form av behandling. Att det bara är en liten grupp som de inte kan hjälpa. Ta till dig det istället! Jag blev själv spontant gravid efter nästan 3 års försök och endometrios, slutade i tidigt mf. Så det går! Nu har jag inte lust att vänta i obestämd tid på ytterligare en graviditet så om vi inte lyckas bli gravida på egen hand kommer vi att ställa oss i kö för ivf.

Lämnat blodprov och ska på första besöket på onsdag. Vet att den kvarvarande äggledaren och äggstockarna ser bra ut. Har varit gravid som artonåring (abort) och så utomkveds nu i vintras. Har haft klamydia så det är möjligt att den kvarvarande äggledaren också är skadad.