Har nu äntligen plussat. Försök nr 15 och med ett mf för 11 mån sedan.
Jag vet att det finns ett par trådar redan ang bf i juli, men eftersom jag har bf 25 juli och nu är i v 5 känner jag mig lite efter alla de som redan är i v 7-8.
Detta är vårt första barn och vi är otroligt glada, spända och självklart oroliga.
Skulle vara skoj att ha någon att dela denna tid i väntan på v. 12 och senare naturligtvis.
Så välkomna in.
Hemkommen från vul. Det fanns inget foster. En sk ofosterlig gravidetet.
Fick en tablett att ta som ska mjuka opp så att "allt" har lättare att böda ut. Fredag morgon ska jag in på avdelningen så då blir det starkare piller som gör att det stöts ut.
Min man och jag är mycket leds´na, men samtidigt är det skönt att klarhet. Jag har ju mått ovanligt bra redan från början så jag har haft känslan att nåt är fel.
Värst är att jag hamnade att berätta för de två äldsta barnen 10 och 11 år. De visste inte om att jag varit gravid, men De är ju så stora att de förstår hursomhelst att nåt är fell , men helst hade jag sluppit göra dem ledsna!
I och med att jag måste in på sjukhus på fredag så vill de såklart veta vad felet är. Och hellre berätta än att de ska fundera på om det är nåt ännu allvarligare.
Barnen har skoljulfest ikväll och jag är så ledsen också över det att jag missar deras uppträdanden (löjligt att tänka på det i denhär situationen men mammasamvetet gnager). Min man har lovat filma allt så det ordnar sig.
Är orolig hur det kommer att gå på fredan, men troligen så överlever jag 
, om än lite omskakad efter händelserna.
Nu känner jag att stänningen här på tråden blir låg, och med all rätt MEN då ska ni komma ihåg att även fast det verkar som om många får missfall så blir det ändå ett friskt barn av de flesta graviditeter.
Fortsätt vara positiva och stort och VARMT lycka till med era små!
Hemkommen från vul. Det fanns inget foster. En sk ofosterlig gravidetet.
Fick en tablett att ta som ska mjuka opp så att "allt" har lättare att böda ut. Fredag morgon ska jag in på avdelningen så då blir det starkare piller som gör att det stöts ut.
Min man och jag är mycket leds´na, men samtidigt är det skönt att klarhet. Jag har ju mått ovanligt bra redan från början så jag har haft känslan att nåt är fel.
Värst är att jag hamnade att berätta för de två äldsta barnen 10 och 11 år. De visste inte om att jag varit gravid, men De är ju så stora att de förstår hursomhelst att nåt är fell , men helst hade jag sluppit göra dem ledsna!
I och med att jag måste in på sjukhus på fredag så vill de såklart veta vad felet är. Och hellre berätta än att de ska fundera på om det är nåt ännu allvarligare.
Barnen har skoljulfest ikväll och jag är så ledsen också över det att jag missar deras uppträdanden (löjligt att tänka på det i denhär situationen men mammasamvetet gnager). Min man har lovat filma allt så det ordnar sig.
Är orolig hur det kommer att gå på fredan, men troligen så överlever jag , om än lite omskakad efter händelserna.
Nu känner jag att stänningen här på tråden blir låg, och med all rätt MEN då ska ni komma ihåg att även fast det verkar som om många får missfall så blir det ändå ett friskt barn av de flesta graviditeter.
Fortsätt vara positiva och stort och VARMT lycka till med era små!
Tack för omtanken, det värmer.
Det är det som är fördelen att få missfall då man har barn från tidigare- man kan inte lägga sig i fosterställning och bryta ihop (fast man har lust)- utan det är bara att fortsätta någotsånär normalt.. Samtidigt är det också en nackdel- att man nästan väntar tills de ska sova så att man kan bryta ihop ifred. Kanske ni förstår vad jag menar. (min man är väldigt stöttande så jag får vara själv/ifred om jag vill och han tar hand om allt men man vill ju inte oroa barnen extra)
Tror det är viktigt att man bearbetar, men också att man inte lämnar i det negativa.
Äh..vad vet jag. Vill nu bara att allt ska vara över. Sen tar vi en paus några månader och provar igen.
Jag har förberett mej på att jag kommer att vara i dåligt skick på fredag..räknar med ordentlig smärta- även fast de lovade att ge mej smärtstillande. Fick en tablett idag som ska mjuka opp allt- så min förhoppning är att då de undersöker mej på fredag morgon att allt ska vara borta och att jag slipper ta de starka tabletterna.
Tack för tipsen LovisaC.
är i 8+3 idag, var på inskrivning och de tog massor av prover. Jag mår jättedåligt, ständigt illamående och extrem trötthet. Hade lite högt blodsockervärde, så jag ska in och göra glukosprov imorrn, kommer väl spy hela vägen in till stan och under de 2 timmar av väntan... jag mår illa bara jag tänker på det. =(
Jag svimmade även efter barnmorskan hade tagit venprov på mig, hon grävde rätt djupt med den där nålen, svimmade sittande och slog huvudet i skrivbordet... lite lagom pinsamt, då jag inte är känslig för sånt vanligt vis och jobbar ju som just undersköterska =P
Jag är i V.9 (8+0) va hos barnmorskan igår 
, hon räknade ut bf den 31 Juli . Detta är mitt andra barn . Har en son på 3 månader. Så blev gravid snabbt efter förlossningen. Vet att de kommer bli tufft att det är så tajt mellan åldrarna. Men Dom kommer bli kanon lekkamrater :). Någon mer som har så tajt mellan era barn?
hej
Jag är beräknad 27 juli 2014
Någon av er som mår illa? Jag mår rejält illa.