En Solskenshistoria....

Jag förstår det. Man liksom stirrar ju upp sig och ser det som inte är bra, fast man egentligen har större sannolikhet att det ska vara bra med bebisen (1/ungefär 50) som du hade motsvarar väl ca 2% sannolikhet.. Vi har sett i inlägget ovan att det kan gå bra trots bred spalt.

Det är iaf skönt att ha undersökningen gjord, för nu har jag gjort vad jag kunnat för att ta reda på hur det ligger till.
Har legat ända sedan igår och har fortfarande lite mensvärk, men det har inte blivit värre.

Håller som sagt tummarna för dig idag.

Testet gjort, ganska obehagligt men hyfsat smärtfritt. Eftersom jag är 0- fick jag en spruta efteråt och den gjorde mer ont (fast då hade jag väl iof släppt koncentrationen på andningen )

Känns väl mest som molvärk på mig med, även om jag tycker att det kommer nåt litet hugg ibland. Har bara legat på soffan idag och det blir inget jobb imorgon heller.

Svar väntas i mitten av nästa vecka, via telefon oavsett.

Skönt att det har gått bra. Kollade de på bebisen också?

Jag är A-, så jag fick också en spruta.

Här känns det inget när jag ligger ner, men om jag bara går lite känns det som lätt mensvärk. Lite orolig för att börja läcka fostervatten... Så ligger och känner efter och känner efter.

På något vis känns det ju bättre att de ringer oavsett. Dessutom tar ju brev ytterligare någon dag.

Njae, hon kollade inte mycket på bebisen. Kändes mest som att hon kontrollmätte för att se grav.längd. Tyckte de var mycket allvarliga alla tre som var i rummet och läkaren tittade med i mitt tycke medlidande ögon. Mannen uppfattade det inte på samma sätt. Är väl svårt för dem också, alla patienter har väl sin önskan om bemötande.

Nu halvligger jag i soffan med en mysig kille på var sida. Så mycket lättare det känns när man redan har två. Tror man grubblat mer om man inte haft dem.

Oroar mig mer för att vi ska köra från Helsingborg till Norrköping i rusket imorgon...

Kanske var personalen bara fokuserade på sin uppgift?

Ja, hade man inte haft barn innan hade detta verkligen varit superjobbigt...

När ska stormen bedarra? Hborg-Nkpg är ju en relativt lång sträcka, hoppas ni kommer iväg.

Idag snurrar många tankar och jag är orolig. Känns knappt som jag vågar få ett resultat, vilket det än blir. Just nu vet jag ju faktiskt inte hur det ligger till och därmed är det lite lättare att skjuta undan alla tankar.  Rent krasst kan ju resultatet dröja en vecka till.... Jag går liksom runt och är lite stressad och orolig hela tiden. Varför skulle jag vara bland de 96% som får ett bra resultat  (någon tillhör ju uppenbarligen de andra 4%) och hur kommer julen att bli om ett dåligt besked kommer?

Mmm, förstår dina tankar. Jag håller mig förvånansvärt lugn fortfarande. Men är så klart nervös för samtalet. Mest är jag rädd att de ringer på onsdag när mannen är borta på tjänsteresa och jag får ta det själv. Hitills har jag sluppit undan de flesta större tråkigheterna i livet så nånstans känner jag mig rätt förberedd på att det är dags för en sån nu...

men...det kan ju bli vilket svar som så jag tänker inte bekymra ihjäl mig nu. Vet att oron ändå kommer att fortsätta även om svaret skulle vara bra i veckan, efterso nackspalten också är tecken på hjärtfel...

Tack för att du lyssnar.

Grejen är att jag inte riktigt är mig själv, jag brukar vara ganska cool i de flesta situationer och behåller för det allra mesta lugnet i tron på att allt löser sig och att man får ta det som det kommer. Men så är inte fallet nu, även om jag förmodligen är precis som vanligt för alla andra som inte vet hur det ligger till. Gnagande oro. Kanske beror på att situationen varit som den varit i närmare tre veckor nu...

Hur många dagar skulle ditt besked ta? Mig sa de 7-10 dagar till. 10 dagar innebär ju i princip nästa måndag.... Då är jag i 16+3. Idag tror jag att jag kände bebisen och det borde jag ju glädjas över, men tänk om det blir så att vi avbryter graviditeten? Då känns det ganska märkligt att jag eventuellt känt sparkar...

Jag har också varit relativt förskonad mot tråkigheter, så känner igen mig i dina funderingar..

Om allt är bra med er bebis, hur mycket uppföljningar kommer det bli med hjärtat då? Var det 10% risk för hjärtfel?

Till mig sa de fem arbetsdagar så det borde ju bli onsdag/torsdag. Hoppas du får svar i veckan, verkligen outhärdligt lång väntan och tiden tickar. Jag är övertygad om att du får ett lugnande besked.

Ja. 10% sa han, men det är väl eg rena gissningsleken. Läkaren på moderkaksprovet sa att det inte var så stor risk, men det blir ju det vanliga RUL:et först och sedan ett utökat hjärt-UL i v 21/22.

Jag tror att jag är helt inställd på avbrytande. Att det är därför jag är så lugn. Mitt inre lugn i en situation som denna är olik mig, samtidigt som min reaktion när jag höll på att få åka själv till KUB-testet också var helt olik mig. Jag storbölade på morgonen och ville verkligen inte åka ensam och jag brukar vara rätt tuff och tycka att jag klarar mig själv. Jag blev liksom aldrig riktigt överraskad av resultatet...

Förmodligen tar det längre tid för mig att få svar eftersom provet ska fraktas till Lund och sedan ska svaret skickas tillbaka från Lund. Behöver de ringa till mig får jag reda på det fortare än om beskedet kommer med brev.

Jag hoppas detta går bra för er också och att det inte behöver bli ett avbrytande. Jag tror att man omedvetet ställer in sig på värsta tänkbara bara för att klara av hela situationen.

Min man är ganska övertygad att jag det kommer gå vägen. Han litar helt på statistiken och tänker att man rimligen borde få ett positivt resultat trots att risken låg på höga 1/29, vilket är sant. Det innebär ju i sin tur att ni har en sannolikhet på 98% att få ett positivt besked att allt ser bra ut och 90% sannolikhet att barnet inte heller har hjärtfel. Det här kommer gå vägen för oss båda!