Ledsen igen

Men rätt till uppmärksamhet? Det blir en så löjlig diskussion när det hamnar på den där nivån. Jag uppmärksammar förstås alla i min familj, men när exempelvis min mans utflyttade ungar kommer hem på julen så får de mycket mer uppmärksamhet än min karl får. Han får liksom klara av det och det gör han givetvis också. Jag är helt enkelt mer nyfiken på vad de sysslat med sedan senast än vad han har gjort. 

Samma sak när barnen är mindre. Det jag och vi i vår familj sett fram emot är ha - om än inte obegränsat - så i alla fall massor med tid att vara tillsammans med dem på. Min karl går jag ju och lägger mig med varenda kväll och jag tycker det är förnämligt att få göra det, jag älskar honom så det passar fint att det är så. Men nog fasen får han stå tillbaka ibland också, när jag vill tillbringa tid med ungarna, hans eller mina. 

Det är kanske själviskt att vilja spendera tid med barnen även om man har ett kärleksförhållande med en vuxen människa, men då får det vara det då. Jag umgås bara med folk som klarar av att jag viker tid på det sätt jag finner passande att göra det. Och kring jultid så är det ungarna som får mina ögon att tindra. 

Är man i en familj ska/kan/bör man ha tid för alla oavsett vilken dag på året det är.. Självklart ska människor uppmärksammas lite extra på sina födelsedagar (oavsett ålder) men jul och andra högtider är inte enbart för ett fåtal i en familj.

Hur klarar föräldrar som har flertalet barn av att fördela sin uppmärksamhet och kärlek?
Nä alla i en familj ska få finnas, få ta plats, få uppmärksammas.
Klarar man inte av det så är det ingen familj, känner sig någon utanför, oälskad, inte sedd mm oavsett om det är barn eller vuxen så måste det självklart åtgärdas.

Varför kan man inte se allas behov? Visst mår väl en familj bättre om alla mår bra?
De flesta klarar trots allt av att få alla i familjen att må bra - det är ju itne hjärnkirurgi på hög nivå liksom utan något normala människor borde kunna och vilja

Ska man? Jaha, det har inte jag alltid. Se allas behov kan jag oftast göra och det försöker jag också att göra. Det är emellertid inte samma sak som att det alltid är jag som ska tillfredsställa behoven. Min man är vuxen och kan ta hand om sig själv om och när jag inte har tid med honom eller anser att det är just hans behov som ska tillfredsställas även om jag för all del ser honom och hans behov. Ibland får han helt enkelt sköta sig själv, det hör vuxenlivet till och det är också något som barn får lära sig under sin uppväxt. 

En del människor känner sig utanför trots att ingen placerat dem där. Och en del människor mår inte bra om de inte står i sin partners sökljus exakt hela tiden, det är rimligt att den typen av personer själva arbetar på sin problematik. Rimligare än att partnern ska släppa allt den har för händer, ungar och allt och ständigt komma till bekräftelseundsättning. Eller ja, de som vill leva så får förstås göra det. Själv tycker jag att det är helt ointressant. 

Min karl får klara sig med ett uppskattande ögonkast så länge som vi firar jul med släkt och ungar och vänner. 

Men varför ska din karl bara få nöja sig med ett uppskattande ögonkast? varför kan inte även han få uppskattning och tid mm oavsett om det är högtider eller vanliga dagar? Som vuxen borde du kunna klara av att ge alla uppskattning och kärlek, annars blir det ju särbehandling och det hör inte hemma i en familj oavsett vem det drabbar.

Varför vill man inte inkludera ALLA man älskar under årets alla dagar?
Bara för att man inte kan eller ska kräva uppmärksamhet hela tiden betyder det inte att varken barn eller vuxna ska nöja sig med mindre än vad andra får, i en familj räknas alla

För att jag har annat att göra och andra personer som jag vill umgås med och vara tillsammans med. 
Nu börjar det här bli fjantigt. Jag ger alla i min familj både uppskattning och kärlek, men inte alltid samtidigt.

Hur lever du egentligen, undrar jag? Om du sitter på en middag och konverserar din bordskavaljer så springer du också med jämna mellanrum över till din man och visar honom uppskattning, kärlek, ser hans behov och tillfredsställer dem? Eller kan han möjligen vänta tills ett annat tillfälle? 

Jag ska i alla fall ägna mig åt positiv särbehandling under julen. Jag längtar tills alla ungarna är hemma igen, och de ska få hela min kaka av uppmärksamhet efter att jag lagat färdigt maten. 

Men oftast så träffar ju den nya familjen varandra varje dag och de första barnen träffar han i bästa fall bara varannan vecka så det kanske inte är så konstigt att pappan vill ge dem uppmärksamhet när de väl är där.

Jag vet inte om du någon gång haft barnvakt och varit ifrån dina barn ett par dagar? Saknade du dem något då? Gav du dem lite extra tid och uppmärksamhet när du kom hem igen?

Om du skulle hamna i en situation där du bara fick träffa dina barn varannan helg hade du saknat dem tiden då ni inte sågs? Hade du kanske sett till att försöka få så mycket tid med barnen när ni väl sågs och låta mannen,som du ser varje dag, få stå tillbaks lite?

De allra flesta normala föräldrar saknar sina barn när de är ifrån varandra så mycket. Det beror på att de älskar sina barn. Älskar du dina barn?  Om du gör det undrar jag varför du har så liten förståelse för att andra föräldrar älskar sina barn?

Vad är skillnaden egentligen - om man har två barn eller ett barn och en partner, det är ju fortfarande 2 personer att visa hänsyn, varför ska ålder eller bio/bonus göra någon skillnad?

Och själv lever jag som så att jag kan visa många människor min uppskattning och kärlek under julen (och övriga dagar), jag sysslar inte med särbehandling av något slag för det ger kassa värderingar till både barn och vuxna alla får lika mycket tid även om det inte är samtidigt, dvs ger jag en person tid med bio så ger jag liknande det till nästa, inte sjutton får någon vänta tills efter jul tex, under julen ger man värme, kärlek och omtanke till alla i familjen (annars är man otroligt självisk alternativt lider av någon slags störning)

Men de flesta har som sagt inga problem med att visa kärlek och uppskattning för alla i familjen oavsett om det är bio/bonus eller vuxna/barn, en normalt fungerande människa klarar detta utan några problem.
Curlade och kuvade familjer tycker jag bara synd om

Det roliga är att alla alltid tycks finnas tid för sport på tv:n, egentid på forum mm så nog finns det tid alltid men som sagt särbehandlas ska det och då kommer alltid någon längst ner på listan - vilket är skälet till varför man INTE ska särbehandla och det är också ett skäl till att i vissa fall familjer också splittras

Att utesluta sin partner och i vissa fall även nya barn under julen är ren och skär egoism, det snällaste man kan säga är att personen isfåall lider av någon slags empatistörning.

Det är en sak att kanske ta med någon för lite egentid under ett par timmar, te x på bio, men att utesluta någon ur en familj vare sig det är barn eller vuxna, bio eller bonus, under julhelgen det är ärligt talat både äckligt och själviskt beteende och då får man nog vara beredd på att man kanske står där med ytterligare ett barn vh och är även utan ytterligare en partner.

När man  firar jul så ser man väl till att alla mår bra oavsett om man träffar vissa ofta eller lite

(Detta är även inget bio eller bonus problem utan snarare ett hänsynsproblem)

Tack ni som förstår🎅 andra ni har ingen aning! God jul på er vänner!

Du skriver så klockrena inlägg och jag håller med dig i allt!

När jag läser "MuppinCowboys" inlägg får jag känslan av en osäker tonåring som måste stå och hångla med sin kille i alla lägen bara för att visa att de hör ihop.  
Visst måste man kunna sitta ner på en middagsbjudning och konversera med andra människor trots att man är ett par.

Förra festen jag och min man var på så såg vi knappt röken av varandra. Vi hade båda massa gamla vänner på festen som vi inte träffat på några år och de fick vår uppmärksamhet den kvällen.. Men vi gick dit och hem tillsammans och båda var nöjda och glada.