Forum Ofrivillig barnlöshet - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Fre 3 jan 2014 14:53 Läst 83435 gånger Totalt 616 svar
    Fre 3 jan 2014 14:53

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Tis 28 jan 2014 16:04 #80
    Varärstorken skrev 2014-01-26 16:25:20 följande:
    Hej, får jag vara med?
    Har en lång historia av barnlöshet.
    Just nu står jag och min sambo på kö för spermiedonation. Vi saknar spermier helt. Har köat i 1 år och 7 månader.
    Vi har varit i Danmark och gjort inseminationer som inte tagit.
    Längtar så att hjärtat sprängs! Det är det enda jag tänker på, dygnet runt.
    Jag börjar också bli rätt så gammal och får panik av detta, vill bara komma fram i kön.
    Att stå och stampa och vänta är det värsta jag varit med om. Vill försöka nu!
    Till saken hör att min syster också har fertilitetsproblem. Är rädd att jag har samma....

    Det här är en enorm sorg!
    Klart du får vara med! Har ni funderat på att vända er till någon annan klinik utomlands? Tänkte om det fanns någon med mindre kötider (är inte så insatt på vad som finns internationellt). 
    Nikki12 skrev 2014-01-27 13:09:17 följande:
    Hej alla.. Jag hoppar in lite..
    jag känner igen mig i allt ni skriver. Jag försöker hålla modet uppe men snart orkar jag inte längre.
    i frya år har jag kämpat och längtar så efter barn att jag knappt tänker på något annat. Jag försöker emellanåt acceptera att "det blev inte så för mig" men det går inte!!
    Har tidigare försökt på egen hand i Danmark och nu med man. Han har redan barn och är ljummen inför IVF och liknande.
    Hur länge ska man hålla på och längta och hoppas?
    Idag var mensen sen i 5 dagar men ändå inget plus... det är så fruktansvärt orättvist!
    Åh nej vad jobbigt! Varför är han det? Kändes lite kallt mot dig :(
    Har ni gjort en utredning? 

    Usch, det är bland det VÄRSTA som finns när mensen är sen! Och så många dagar dessutom! Som ett riktigt hån, jag förstår dig precis. 
    Massor med styrkekramar till dig!
    Helgapelga skrev 2014-01-27 19:12:36 följande:
    Jag är 36 år och kan inte få barn. Jag har förlikat mig med tanken och det är bra så. Skit samma, det var inte meningen för mig helt enkelt. Det är tråkigt, men skönt ändå på vissa sätt, jag har min frihet och kan göra vad jag vill i livet.

    Men, jag HATAR HATAR HATAR HATAR HATAR när släktingar, kollegor och ytliga vänner blir gravida till höger och vänster, jag får hemska känslor av hat, missunnsamhet och avundsjuka och vet inte var jag skall göra av mig själv... Jag går i tusen bitar varje gång, jag klarar inte av det!

    Jag önskar av hela mitt hjärta att även mina närmaste vänner förblir barnlösa, så att jag inte är ensam i allt det här utan att vi får samma slags liv och ålderdom. Den här perioden av livet vi är i just nu (mellan 35-40) är så psykiskt påfrestande och helt avgörande, jag funderar varje vaken minut på hur det skall bli för de andra, och jag kan inte slappna av förrän vi är förbi den här "kritiska" åldern när vi får veta om det blir några barn eller inte... Det är en enorm inre stress, och de här tankarna tar all min energi och jag våndas massor!

    Fina du! Jag förstår att sorgen sitter djupt och gör sig påmind när de omkring en får uppleva barn :( Det är bra att du fokuserar på det positiva förstår, att du har din frihet och så, för det är absolut en positiv grej! En fråga bara, du har inte funderat på enskild adoption? Läste just en blogg om en kvinna som gjorde det och adopterade en jättefin liten kille från Kenya.



  • Tis 28 jan 2014 20:05 #81
    dansar skrev 2014-01-28 16:04:07 följande:
    Fina du! Jag förstår att sorgen sitter djupt och gör sig påmind när de omkring en får uppleva barn :( Det är bra att du fokuserar på det positiva förstår, att du har din frihet och så, för det är absolut en positiv grej! En fråga bara, du har inte funderat på enskild adoption? Läste just en blogg om en kvinna som gjorde det och adopterade en jättefin liten kille från Kenya.
    Tack för ditt varma svar, det gjorde min dag! Att bli hälsad med orden "Fina du!" gör att jag blir rörd till tårar för jag känner mig som allt annat än en fin människa när jag är så fruktansvärt missunnsam som inte kan glädjas åt folk i min närhet som blir gravida... :( Jag borde inte få leva, så hemsk som jag är!! All världens olyckor kommer att drabba mig för att jag känner så här och har de här HEMSKA tankarna! Jag tror nämligen väldigt mycket på karma, och att jag känner sådan ilska och avundsjuka kommer att straffa sig tusenfalt :( :( :( Men jag får ta den smällen, för jag kan ändå inte göra något åt mina känslor.

    Adoption har aldrig varit ett alternativ för mig eftersom det är just graviditeten och den stora magen jag vill ha... Att få känna ett nytt liv växa i mig, veta att jag har skapat det, känna sparkarna, vara med om en förlossning, amma... Det är det jag drömmer om. Barn träffar jag titt som tätt ändå och det är inte där magin sitter, även om barn i allmänhet är hur söta som helst :)

    Jag har förstått att ni alla i den här tråden fortfarande kämpar och har hoppet uppe och jag önskar er ALL LYCKA och hoppas av hela mitt hjärta att ni lyckas få era efterlängtade barn! (Människor som jag inte känner eller aldrig har träffat får gärna bli gravida, det har jag inte alls ont av! :)
  • Tis 28 jan 2014 20:18 #82
    Helgapelga skrev 2014-01-28 20:05:35 följande:
    Tack för ditt varma svar, det gjorde min dag! Att bli hälsad med orden "Fina du!" gör att jag blir rörd till tårar för jag känner mig som allt annat än en fin människa när jag är så fruktansvärt missunnsam som inte kan glädjas åt folk i min närhet som blir gravida... :( Jag borde inte få leva, så hemsk som jag är!! All världens olyckor kommer att drabba mig för att jag känner så här och har de här HEMSKA tankarna! Jag tror nämligen väldigt mycket på karma, och att jag känner sådan ilska och avundsjuka kommer att straffa sig tusenfalt :( :( :( Men jag får ta den smällen, för jag kan ändå inte göra något åt mina känslor.

    Adoption har aldrig varit ett alternativ för mig eftersom det är just graviditeten och den stora magen jag vill ha... Att få känna ett nytt liv växa i mig, veta att jag har skapat det, känna sparkarna, vara med om en förlossning, amma... Det är det jag drömmer om. Barn träffar jag titt som tätt ändå och det är inte där magin sitter, även om barn i allmänhet är hur söta som helst :)

    Jag har förstått att ni alla i den här tråden fortfarande kämpar och har hoppet uppe och jag önskar er ALL LYCKA och hoppas av hela mitt hjärta att ni lyckas få era efterlängtade barn! (Människor som jag inte känner eller aldrig har träffat får gärna bli gravida, det har jag inte alls ont av! :)
    Helgapelga! Glad att jag kunde göra dig lite glad åtminstone. Jag vill absolut inte tala emot något du tror starkt tror på (karma), det är inte min avsikt, men vill verkligen bara understryka att det är OKEJ att känna som du gör! Jag tror att jag talar för de flesta ofrivilligt barnlösa när jag säger att såna känslor och tankar (som det finns fullt av här i tråden) egentligen och i grund och botten inte handlar om att missunna någon eller ens bitterhet i allmänhet för den delen, utan i grund och botten helt enkelt rotar sig i en egen sorg som gör uttryck på olika vis, bland annat såhär. 

    Vill bara att du ska veta det, det är OKEJ. Okej?

    Kram till dig!
  • Tis 28 jan 2014 21:31 #83
    dansar skrev 2014-01-28 20:18:05 följande:
    Helgapelga! Glad att jag kunde göra dig lite glad åtminstone. Jag vill absolut inte tala emot något du tror starkt tror på (karma), det är inte min avsikt, men vill verkligen bara understryka att det är OKEJ att känna som du gör! Jag tror att jag talar för de flesta ofrivilligt barnlösa när jag säger att såna känslor och tankar (som det finns fullt av här i tråden) egentligen och i grund och botten inte handlar om att missunna någon eller ens bitterhet i allmänhet för den delen, utan i grund och botten helt enkelt rotar sig i en egen sorg som gör uttryck på olika vis, bland annat såhär. 

    Vill bara att du ska veta det, det är OKEJ. Okej?

    Kram till dig!
    Tack du snälla, snälla människa! Jag hör vad du säger (att det är okej att känna så här), men jag har jättesvårt att ta till mig det och verkligen känna det PÅ RIKTIGT. Jag har ju intalat mig i så många år att jag är en HEMSK människa som inte förtjänar att leva på denna jord, att det är svårt att tänka sig att det skulle kunna vara på något annat sätt... Det har ju liksom blivit min sanning. Jag vill så gärna tro på dig, att det är okej att vara så här, men jag vet inte... det är svårt :( Men TACK, från djupet av mitt hjärta!

    Stor kram till dig!
  • Veroni­ca1
    Visa endast
    Ons 29 jan 2014 10:21 #84

    Dansar; så bra skrivet till helgapelga Glad. Jag kan bara instämma! Vi har alla våra stunder när vi mår skit & tycker att allt är helt meningslöst, jag har så många gånger tänkt att näe nu jäklar skiter jag i det här! Jag har & mår fortfarande så himla dåligt över den situation vi är i, varför? Jag är så arg över att vissa ska drabbas hårdare än andra, jag är bitter & känner mig så elak ibland när jag har så svårt att glädjas med andra som bli gravida. Men det är så här det här & tyvärr så kan jag inte göra så mycket åt det. 

    Sorry, men ibland bara skriver jag & det blir bara nåt jäkla flum, men ni kanske fattar lite hur jag menar Flört

    Sköt om er! GE INTE UPP!!!!
    Hjärta

  • Ons 29 jan 2014 10:47 #85

    Hej igen!

    Tack för välkomnandet!

    Jag var lite otydlig. Kön vi står i är i sverige. I danmark är det ingen kö alls.

    Vi har gjort massa inseminationer i danmark men vill gå över till ivf. Vi hoppas få göra det i sverige så just nu väntar vi bara. En väntan som tär fruktansvärt hårt.

    Men försöker göra det bästa av situationen. Vi sparar pengar för att kunna göra ivf i danmark om vi inte får hjälp i sverige.

    Längtar och längtar och längtar efter att få sätta igång!

  • Veroni­ca1
    Visa endast
    Ons 29 jan 2014 11:15 #86
    Varärstorken skrev 2014-01-29 10:47:32 följande:
    Hej igen!
    Tack för välkomnandet!
    Jag var lite otydlig. Kön vi står i är i sverige. I danmark är det ingen kö alls.
    Vi har gjort massa inseminationer i danmark men vill gå över till ivf. Vi hoppas få göra det i sverige så just nu väntar vi bara. En väntan som tär fruktansvärt hårt.
    Men försöker göra det bästa av situationen. Vi sparar pengar för att kunna göra ivf i danmark om vi inte får hjälp i sverige.
    Längtar och längtar och längtar efter att få sätta igång!
    Väntan är nästan det värsta av allt! Vet ni ungefär när det kan bli? Vi väntar också igen... Tycker vi har väntat i flera år nu, känns som att vi inte har gjort annat. Nu vet jag iaf att det blir till våren, men det känns som en evighet.
    Vi har gör ED, känner att det är det enda rätta för oss nu. Har inte tid att vänta längre nu.
    Hoppas att ni får svar snart Glad
  • Ons 29 jan 2014 12:05 #87

    Väntan är hemsk! Speciellt eftersom vi inte får ett datum att längta till utan "vi kallar er när ni är framme i kön". När vi ställde oss i kö så sa de 1 år, när det hade gått sa de 1 1/2 år. Nu står det 2 år på sahlgrenskas hemsida.... det är hur jobbigt som helst när mållinjen flyttas hela tiden.

    Spännande med ED, var gör ni det? Härligt att ha det att se fram emot! Våren är en bra tid också, ljuset gör att man mår bättre och blir gladare. Faktorer som man behöver för att orka med.

    Kram

  • Veroni­ca1
    Visa endast
    Ons 29 jan 2014 12:12 #88
    Varärstorken skrev 2014-01-29 12:05:59 följande:
    Väntan är hemsk! Speciellt eftersom vi inte får ett datum att längta till utan "vi kallar er när ni är framme i kön". När vi ställde oss i kö så sa de 1 år, när det hade gått sa de 1 1/2 år. Nu står det 2 år på sahlgrenskas hemsida.... det är hur jobbigt som helst när mållinjen flyttas hela tiden.

    Spännande med ED, var gör ni det? Härligt att ha det att se fram emot! Våren är en bra tid också, ljuset gör att man mår bättre och blir gladare. Faktorer som man behöver för att orka med.
    Kram
    Usch vad jobbigt! Att det ska behöva ta sådan tid, tycker att 1 år är nog länge. Har du ringt & tjatat, det har jag alltid fått gjort, tyvärr...

    Vi gör ED i Prag, var dit i oktober & blev gravid, tyvärr så fick jag MA i vecka 13. Det har nu gått ca 5 veckor men sorgen är tung. Nu längtar vi till nästa försök med blandade känslor, ser verkligen framemot det, men är samtidigt livrädd!
    Ja man behöver verkligen ljuset, det känns lite lättare då Glad

    Kram
  • Ons 29 jan 2014 12:50 #89

    Jag har ringt överallt känns det som, har kämpat för vårdgaranti och fritt vårdval men blivit nekad. Utan någon bra anledning, de påstår att det inte omfattas av vårdgarantin ( fast det gör det i andra landsting). De vägrar också att låta oss få vård i ett annat landsting ( i uppsala har de ingen kö alls). Hopplöst!

    Vi har köat sen juni 2012 och när jag pratade med dem senast ( i december) så kallade de från april 2012. Så det är nära!

    Så tråkigt med ma, beklagar verkligen. Förstår att det måste vara jättejobbigt. Det är verkligen en grym karusell vi är i! Hoppas att det går bra den här gången. Men det måste väl vara skönt att veta att det gick att bli gravid? Jag hatar alla dessa minus på stickorna. Det gör att jag tvivlar på min kropp också ( att det inte bara beror på brist på spermier). Men alla prover ser bra ut, så får väl hoppas på det.

    Kram

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll